Det är nog ganska få svenskar som fått barn på 2000-talet som aldrig varit inne på Familjeliv.se. På sajtens populära diskussionsforum finns tusentals trådar om vitt skilda ämnen. Ett axplock:
Den som vill hitta tokiga trådar behöver sällan leta länge. Det har blivit något av en lyteskomisk folksport att visa exempel på forumskribenter med konstiga frågor. Komikern Thomas Järvheden har till och med gjort det till en bok, Hjälp vad ska jag göra med räkorna??, som fått sitt namn efter en trådstartare som frågar om tillagningstips på räkor, och gör misstaget att tala om räkor med ansikten i stället för huvuden. Jättejättekul tycker programledarna i TV4:s Nyhetsmorgon.
Hur som helst. Familjeliv är också ett populärt forum för frågor som rör blivande och nyblivna föräldrar, och detta undersöker jag och Linus Salö i ett kapitel i boken Entangled Discourses som nyligen utkom på Routledge. Vårt kapitel bygger på onlinefältarbete i en tråd för personer som ska ha barn en viss månad. Tråden blir mycket aktiv: över 200 personer skriver i den under de nio aktiva månaderna, och den får totalt över 11 000 inlägg. I kapitlet visar vi hur deltagarna använder forumtråden på ett sätt som gör den till en unik kunskapsresurs, inte minst när det gäller frågor om barnets och moderns hälsa.
Här finns det skäl att dra öronen åt sig. Är det verkligen lämpligt att hämta hälsokunskap från en helt okontrollerad källa som Familjeliv? Tja, den medicinska säkerheten är det kanske inte vi språkvetare som ska uttala oss om. Men vad vi kan se i vår språkliga etnografi är att deltagarna förhåller sig kritiskt till den information som sprids i tråden, framför allt genom att möta kontroversiella påståenden med mothugg. Det kanske viktigaste resultatet är också att det inte alls är så skarpa gränser mellan Familjeliv och mer sanktionerade kanaler som mödravårdscentralen eller 1177.se – tvärtom är det vanligt i tråden att en deltagare tar upp något hon hört från en annan källa, för att diskutera hur hon ska tillämpa det på sin specifika situation. På det sättet blir tråden snarare en förstärkning av information och rekommendationer som gravida kvinnor får från annat håll.
En jämförelse mellan Familjelivdiskussioner och mvc-samtal kan visserligen peka på att den andra parten i ett mvc-samtal normalt är professionellt utbildad för att ge hälsorekommendationer, medan precis vem som helst kan skriva på Familjeliv. Men om man granskar diskussionsforum som kanal för hälsokommunikation är det också viktigt att ta hänsyn till villkoren för denna kommunikation. I den Familjelivstråd vi undersöker skriver många av kvinnorna varje dag, och småpratar om saker som vad de ska göra i jul, hur redan befintliga barn reagerat på beskedet att de ska bli syskon, och vad de senaste mätningarna på mvc visade. Plötsligt kan någon säga ”Ooops, har redan gått upp 15 kg, bäst att börja tänka på vad jag äter” – och så är en diskussion om vikt igång. Deltagaren kan givetvis diskutera frågan på mvc också, men det varken är eller borde vara samma samtalsklimat där, och därför öppnas inte samtalsämnen på samma sätt.
Sammanfattningsvis ser vi i studien hur forumdeltagarna diskuterar kroppsliga, psykiska och sociala erfarenheter kopplade till graviditeten, och samtidigt återberättar hälsoinformation som de fått från annat håll. På så sätt blir tråden en resurs för att ta kontroll över kunskapen om sin egen kropp och det stundande livet som förälder.
Just nu kan du läsa kapitlet gratis online. Tillgängligt till den 8 augusti.
graviditet av att vattnet har gått börjar en lång räcka av fasansfulla upplevelser. Själva grunden för fasan tycks uppknuten vid det faktum att Maj inte vet vad som händer och ska hända. Vem ska hjälpa henne? Ska det kännas så här? När ska hon åka in? Vad händer om hon gör fel – kan hon dö? Kan barnet dö? Väl på sjukhuset möter hon de tidstypiska antiseptiska rutinerna: hon ligger på en oljeduksklädd brits och får insidan av låren skrubbade med rotborste, underlivet tvättat med sprit, könshåret bortrakat. Rutinerna är i sig omskakande (och den som har barnafödande framför sig kan lugna sig med att det är annorlunda i dag) men Majs upplevelse av de omskakande rutinerna formas hela tiden av ovetskapen: måste hon? Varför? Har hon diskvalificerat sig? ”Jag vill inte, viskar hon, det är klart att frun vill, frun ska tänka på hur hon snusar in doften av nybadad baby” (s. 302–303). Värkarna liknar ingenting annat som Maj känt, men barnmorskan ”ser ju att de där sketna värkarna inte är något att hetsa upp sig för – det kommer att bli så mycket värre” (s. 304). Maken får inte vara med. Ingen är med Maj utom den målmedvetna personalen på förlossningsavdelningen. Och Maj översköljs av fysiska, känslomässiga och sociala upplevelser som hon inte kan tyda. Hon frågar ett biträde om magen kommer att spricka isär när barnet kommer ut.
Linneas språkblogg 