Etikettarkiv: Reklam

20. Barn ska vara glada till jul

”Tindra med ögonen ungjävel, det är jul.” Riktigt var citatet kommer ifrån är oklart, men Google kan avslöja att det har traderats flitigt i fler än en familj under de senaste årens julfiranden. Och visst är det ganska roligt, inte bara för att ögontindring ju inte är någon aktivitet man kan sätta igång på beställning, särskilt inte när man just kallats för en ungjävel, utan också för att det sätter fingret på en mycket central julidé: barn ska vara glada till jul.

Barn ska vara glada till julI många familjer blir barnen själva publiken för julidyllen. Matlagningen, knäckkokandet, pyntandet och noggrannheten med traditionerna är för barnens skull, och ögontindringen blir på så sätt ett kvitto för att arbetet har lyckats.

Självklart är detta en användbar idé att spela på för den som har något att vinna på att vi fixar mycket inför julen. Ett stort varuhus har exempelvis tagit vara på idén i denna annons:

Annons från ett varuhusVem vill inte se en äkta, fysisk, förväntansfull glädje hos barn de tycker om? Exakt. Se då till att handla riktigt många saker, så att det blir uppfyllt.

 

Annonser

20 kommentarer

Under Julkalender 2012, Språk

12. Jul ska präglas av (platonisk) kärlek

Vi har varit inne på det här med symboler för julen en gång redan, när vi konstaterade att en sådan som är särskilt populär i reklam är julklappar. En annan julsymbol, som kanske egentligen är lite mer otippad, är hjärtan.Jul ska präglas av (platonisk) kärlek

Bland julpynt, julbaksformer och pysselproduktioner är hjärtan en av de vanligaste symbolerna. Här är ett utsnitt ur årets julpyntsförsäljning:

Hjärtan i årets julpyntsförsäljningSom så många gånger finns det åtminstone två möjliga orsaker till att detta har vuxit sig starkt. Det ena är att vi gärna tänker oss såväl hjärtan som jul i röda toner. Det andra är att hjärtan huvudsakligen symboliserar kärlek, och jul är ju en högtid där vi kanske oftare än någonsin annars får för oss att vara goda och visa någon slags kärlek för våra medmänniskor.

Nu skulle man kunna tro att det är det där nya påfundet i februari som är kärlekens högtid. Så är det dock inte; på alla hjärtans dag firas romantiken och tvåsamheten. Julen är högtiden för resten av de uttryck kärleken kan ta sig. Även om julklappstraditionen ofta beskylls för att vara överdrivet kommersiell kan den nog ses som ett exempel på detta. Och så är det ju det där eviga önskandet om goda jular. Ja jul ska präglas av kärlek, om än i behärskade mängder.

 

Lämna en kommentar

Under Julkalender 2012, Språk

7. Jul ska firas med julklappar

En sak som berättar mycket om vilka idéer vi har runt en företeelse är vilka symboler vi använder i samband med företeelsen. Till jul finns ju många olika symboler, och vi ska återkomma till några andra senare. Men vanligast av dem alla, i alla fall på reklampelarna, tror jag faktiskt är julklappen.Jul ska firas med julklappar

Det var i alla fall en känsla jag hade fått av att röra mig i reklamutsmyckade miljöer. För att hitta konkreta belägg på min känsla bläddrade jag igenom gårdagens Metro Stockholm, och klippte ut alla annonser som uttryckligen hänvisar till julklappar.

Känslan blev inte helt bekräftad, för det var mer tal om julklappar än faktiska avbildningar av sådana. Så här ser det ut:

Annonser om julklappar i Metro 2012-12-06.

 

Det verkar som att julklappsannonserna framför allt riktar sig till personer som har bestämt sig för att köpa en julklapp till en viss person, men inte vet vad de ska köpa. ”Årets julklapp” och ”Världens bästa julklapp” skryter annonserna med. Någon lovar julklappar som sticker ut, en annan att julklappen är nyttig, en tredje att den ska lyfta humöret.

Att de reklamförande företagen gärna kopplar jul till julklappar är kanske inte så konstigt. Den julklappssökande individen måste vara något av en drömkonsument. Hen har redan bestämt sig för att handla, och vet antagligen redan ungefär hur mycket det ska kosta. Köpet finns i princip redan, och allt butiken behöver göra är att iscensätta det. Vi konsumenter irrar runt i bylsiga vinterjackor bland alldeles för många människor och vill hitta något så bra som möjligt så fort som möjligt. Den butik som skyltar med att de har världens bästa julklapp framstår som en räddare i nöden.

 

5 kommentarer

Under Julkalender 2012, Språk

3. Man ska hinna mycket men inte stressa

Raska fötter springa tripp, tripp, tripp. Ytterligare några dagar kan man kanske få slappna av, men snart är det dags att börja jäkta. För till det här med att fira jul med dunder och brak hör ju en herrans massa saker som ska hinna göras.

Mamma har så bråttom klipp, klipp, klipp. Men dagens lucka innehåller inte bara idén att det är mycket man ska hinna göra. Den innehåller också idén om en kvinna som i rollen av husmor stressar upp sig för att hinna göra alla dessa saker, å ena sidan för att hon är så urbota larvig som köpt livsstilsjournalistikens idyll så okritiskt, å andra sidan för att tillfredsställa önskemålen hos en familj som också köpt denna idyll men inte vill utföra sysslorna (det är väl det Reinfeldt menade med att rutavdraget är bra för jämställdheten: det är inte längre en kvinna i familjen som gör de där larviga uppgifterna som alla vill ha gjorda men ingen vill göra, utan någon annan kvinna, som ingen känner).

Man ska hinna mycket men inte stressa

Nu är det knappast någon nyhet att julen kan vara lite stressig mitt i allt mys. Det har både uppmärksammats och föreslagits motgift. Varje år kommer en uppsjö tips om hur den som stressar ska göra för att kunna chilla lite under julen också. I sin kortform lyder rådet: köp mer!

Slipp stressen - köp mer!

Den som tycker att julklappshandlingen är som att spela plockepinn på tid i en bastu uppmanas att vända sig till butikens webbshop för att göra inköpen. Den som ändå får ångest av det oöverstigliga målet att hitta en perfekt present till alla föreslås att anlita en personal shopper från varuhuset. En annan riktning tar en av våra större apotekskedjor, som skriver så här i ett pressmeddelande:

Siffror visar att försäljningen av magmediciner stiger dagarna innan jul. Julstress är numera ett begrepp som allt för många känner av med krav på julmat, presenter och städning. Apotek Hjärtat vill i år slå ett slag för en stressfri jul och har därför fyllt apoteken med omtänksamhet.

Apoteket säljer alltså inte bara magmedicin mot julstressen, för den här omtänksamheten som de fyllt butikerna med – ska senare framgå i pressmeddelandet – är en rad julprodukter som senap, julkaffe och presentaskar, som ska hjälpa kunden att hantera kraven på julmat, presenter och städning, och i slutändan resultera i en stressfri jul. Det är bara roligt.

Ett annat sätt att hantera stressen kan vara att åka ifrån den. DN:s resebilaga rekommenderar sina läsare att byta julstress mot spa och slädturer – och tipsar om några resmål som ligger runt 5000 kronor per person.

Men det finns faktiskt också en räddning för den familj som inte har pengar över för att anlita hemtjänst, skaffa en personal shopper, köpa presentaskar och resa till fjällen. Hemligheten är att planera. Titta till den här checklistan, med inte mindre än 37 uppgifter att utföra på de 24 dagarna från den första december tills det smäller. Visst, en del av det kan man väl tänka sig. Den som gillar matlagning kan säkert lika gärna tänka sig att laga Janssons frestelse som någon annan måltid. Men här kommer ett till tips, direkt från språkbloggsjulkalendern: tänd ett ljus, ät en apelsin och se så många gamla avsnitt Mysteriet på Greveholm på Youtube du orkar. Språkbloggsjulkalendern önskar eder alla – inklusive husmödrarna – en fröjdefull jul. Även om det betyder att köpa färdiggravad lax – eller till och med strunta i den helt och hållet.

5 kommentarer

Under Julkalender 2012, Språk

1. Julskyltningen börjar alldeles för tidigt

Vi är nog ganska många som tycker att jul är en trevlig tillställning. Vi konsumerar entusiastiskt som inför en stundande undergång, sjunger som om vi plötsligt blivit religiösa och ger varandra presenter som de mest övertygade filantroper. Ja, att vi är beredda att offra en hel del värdighet till julens ära råder det knappast något tvivel om. Men baske den som börjar för tidigt!

Lika säkert som lussebullarna till advent och den barnsliga glädjen vid den första snön, är att kommersen vartenda år kommer att påbörja sitt julfirande ett bra tag innan vi andra är redo för det. Det säljs glittergirlanger i oktober och tomtefigurer så fort vi hunnit passera allhelgona. Och lika säkert som att många av oss trots allt ser fram emot julfirandet, är att mer eller mindre övertygande protester vartenda år kommer att ljuda mot de kommersiella krafternas kommersialisering av heligheten. På P4 Kronoberg sändes i år ett nyhetsinslag om att julskyltningen börjat redan den 25 november, där reportern med viss framgång försöker få en företagsprofil att erkänna att de framför allt julskyltar för att tjäna pengar. Lite tidigare i år var Ica trendkänsliga nog att plocka en poäng på den här idén, när de sände en skämtsam reklamfilm om att de skulle börja sin julskyltning redan första veckan i oktober.

Vi har väl en lite dubbel relation till företagen och butikerna. Å ena sidan är det faktiskt vi som föder dem – i princip varenda en av oss i den rika världen lever som konsumenter. Å andra sidan gör vi det oftast lite skamset, och vill helst skylla den alldeles för tidiga julskyltningen på någon annan. Det hela påminner om att äta pepparkaksdeg. Vi vet att vi snart får ont i magen av det, men det är ju så himla härligt innan dess.

Den som vill haka på drevet mot den tidiga julskyltningen kan för övrigt gå med i en Facebookgrupp som driver frågan.

5 kommentarer

Under Julkalender 2012, Språk

Apropå gammalmodiga stereotyper

Apropå debatten om kinapuffarnas frontfigur fick jag denna bild av en vän.

Den föreställer en kaffemugg från 2011. Efter kristus.

Lämna en kommentar

Under Språk

Kränkt! Kinapuffens sprängkraft

För några veckor sedan blåste en isig storm över landets tyckarsidor och kommentarsfält. Det handlade om kineskarikatyren på Fazers Kina-godis. Historian är att Patrik Lundberg påpekade i en krönika i Helsingborgs dagblad att det börjar bli rätt tröttsamt med alla normaliserade nidbilder och glåpord för asiater – se på kinapuffspåsen till exempel. Fazer snappade upp lite dålig publicitet och valde rasande snabbt att vända det till något positivt. Inom en vecka kom beskedet: den glada snedögda rishattsgubben får stryka på foten. Mer historia finns egentligen inte, men det var efter detta som stormen blåste upp.

Tramsigt! utbrast många, inte sällan vithyade personer med sunt förnuft som främsta analysverktyg. Svt Debatt beställde en Sifo-undersökning som visade att hela 97 procent av svenska folket inte tyckte att bilden var kränkande. Nähä, tänkte kanske Patrik Lundberg.

Folk är alldeles för lättkränkta nu för tiden, menade många. De dammade av begreppet offerkofta och sa, att det är som om det pågick en tävling där den som ropade ”kränkt” flest gånger vann. De gjorde säkert en alldeles korrekt analys. Det betyder dock inte att de borde ta varje möjlighet att använda sig av korkade nidbilder och glåpord.

Men hur ska man kunna veta vad någon ska uppleva som kränkande? frågar de kanske nu. Låt oss säga att de påpekar lite fånigt att de kanske tycker att färgen gul är kränkande. Det kan låta konstigt men folk använder faktiskt sådana argument ibland. Så här kan man bemöta det.

Figuren på Kina-påsen är en karikatyr. Det knallgula ansiktet, ögonen i två sneda streck, den svarta pagen och den röda rishatten representerar (men avbildar inte) utseendemässiga drag som är vanliga i Asien men inte i Nordeuropa, och som därför ses som utmärkande. I karikatyrens namn har dessa drag förstärkts och överdrivits för att skapa en festlig bild. På samma sätt var det fullt rimligt en gång i tiden att avbilda ett afrikanskt huvud som en kolsvart boll som lyses upp av ett par vita ögon och en stor röd plutig mun. Också denna karikatyr använde sig Fazer av förr i tiden som frontfigur för det godis som i folkmun hetat negerlakrits.

Detta är ett rimligt och kreativt sätt att skapa starka symboler, så länge man inte uppfattar det karikerade som en människa. Det är kul med karikatyrer av pompösa makthavare (i den mån de uppfattas som ikoniska figurer höjda över mänsklighetens futtighet). Däremot säljer man sällan godis på makthavarkarikatyrer. Godisfigurer skapar vi av stiliserade grodor, björnar, hallon och flygande mattor. Det är kul, exotiskt, fantasieggande. Men kineser och afrikaner är dessvärre mindre festliga till sin karakteristik.

Kina-godisets frontfigur är alltså dålig därför att den är en karikatyr på en person som det inte finns något behov att skämta om. Den som drar efter andan för att ropa offerkofta kan andas ut igen. Det handlar inte om att det är synd om dem som karikatyren representerar. Det handlar om att kineskarikatyren är en tråkig figur som vittnar om en trång världsbild där personer från Kina figurerar i samma kategori som grodor, björnar och hallon.

Det hela behöver inte bara handla om offerkoftor och kränkthetstävlingar, för även om man inte ska överskatta marknadens bot på världsproblemen så är denna fråga förhållandevis självlöslig. Tycker tre procent av de presumtiva konsumenterna att symbolen är kränkande gör Fazer ett genidrag i att byta ut den – och på kuppen framstå som utmärkande självreflekterande och nydanande (vilket förstås är en sanning med modifikation, eftersom många konkurrenter aldrig haft någon symbol som kunnat uppfattas som kränkande).

Samtidigt kan det vara intressant att reflektera över vad som kan vara föremål en karikatyrteckning. Fazer säljer också ett godis som kallas Wienernougat. Det är en chokladask som pryds av ett par som dansar wienervals. Men hur gör man en nidbild av det? Fazer tycks inte ha kunnat komma på någon, och avbildade i stället paret i en naturtrogen och något högtravande stil:

Andra gånger går det att skapa nidbilder, utan att de blir särskilt brännande. Det krävs inte mycket fantasi för att avbilda en fransos med randig båtringad tröja och basker, med ett rödvinsglas i handen, en baguett under armen och en purjolök stickande upp ur väskan. Varför bränns det inte? För det första anspelar inte fransosens nidbild på etnicitet på det sätt som den gulhyade snedögda kinapuffsbilden gör. En basker kan man alltid göra sig av med. För det andra har vi i Sverige ändå knutit ett visst värde till den franska kulturen, inte minst när det gäller maten. Även om vi kan fnissa åt fransoskarikatyrens excesser handlar det i slutändan om något som vi känner till och ofta har en positiv relation till. När det gäller kinesen och afrikanen har man i stället tagit fasta på de drag som oundvikligen skiljer dem från en nordeuropés utseende. Det är så man skapar en exotiserande distans. Det är därför Patrik Lundberg gjorde rätt som sa till – oavsett vad 97 procent av Sveriges befolkning påstås tycka.

I fallet negerlakrits lät Fazer en skicklig formgivare styra om linjerna till en lika karakteristisk, men inte lika karikerande, figur. Vi får hoppas att utvecklingen blir lika lyckad i fallet kinapuffar.

11 kommentarer

Under Språk