16. Jul ska vara lika från år till år

Att jul är en tid för konservativa toner börjar bli uppenbart efter 15 julidéer. Man skulle kunna tro att det här är ett utslag av rådande politiska klimat, och det kan det väl vara, men idén om att julen håller på att förstöras är näppeligen ny.

En fantastisk källa för gamla tiders julidéer är Svenska fornsångers tredje band (1842), där Adolf Iwar Arwidsson beskriver hur ett präktigt julfirande ska se ut. Huvuddelen av julfirandet avhandlas under avsnittet om Trettondagsstjärnan, ett slags program för en artonhundratalsjulshow med dikter och sånger. Alltmedan programmet beskrivs kan dock författaren inte låta bli att ondgöra sig över hur sångerna  har ”nödgats emottaga fläckar och lyten af den folkklass hvars sysselsättning den numera utgör”. Precis som Avpixlat-bloggen i år rasade över att Svt visade luciafirande med rapmusik och en svart person i huvudrollen upprörs Adolf Iwar Arwidsson över hur ”nyare tiders händelser och lefnads åsigter hafva … intryckt sin stämpel”, och anser att ”det hela visar sig sönderbrutet och fragmentariskt”. I sin skildring av skådespelet använder han därför de uppteckningar som ”minst bära vittne om sednare klumpiga tillägg” (citaten från s. 514).

Idén om att julfirandet förstörs om det förändras är alltså ingenting nytt. Möjligen har den tagit sig ett nyare uttryck de allra senaste åren, när kritiken inte bara har riktats mot personer som anses tillhöra en lägre klass, utan även mot queerfeminism och antirasism som har ifrågasatt roller i luciatåget. Angående det där om den uteblivna pepparkaksgubben, som jag nämnde i luciadagens inlägg, har förresten radioprogrammet Medierna bringat lite mer klarhet och klokhet. Lyssna gärna på det! De frågar till exempel Jimmie Åkesson om han på allvar tror att julfirandet är hotat med tanke på den julpyntsöverdos som prunkar i varje offentligt rum (”It looks like Santa’s balls exploded”, som den amerikanska komikern Jon Stewart uttryckte det).