Ett ämne som behövt flera turer i julkalendern är julens förhållande till (vår idé om) historien. Ofta tar det sig uttryck i puristiska ideal och konservativ ilska mot förändringar. Men det finns också en lite mer stillsam version av historiefäblessen i juletid – när ingen föreslår att en mörkhårig person kan vara lucia eller att man kanske kan avstå från att karikera judar åtminstone på själva julafton, så framstår den här förkärleken för förr i tiden som riktigt gemytlig.
Den här idén kan verka självförklarande vid en första anblick. Det kan tyckas finnas ett givet samband mellan traditioner och historiekärlek. Men det blir inte lika självklart om vi jämför med de traditioner vi har för högtiden som firas veckan efter julafton: nyår. Visst finns det starka idéer om hur nyår ska firas: bubblande vin, fyrverkerier, exotisk frukt och glittrande klädsel. Men det finns inte något puristiskt konservativt ideal; folk tycker normalt inte att nyår firades ordentligt förr i tiden, och att det bara blir sämre och sämre ju fler nya inslag som tillkommer.
För jul är dock sådana åsikter inte ovanliga, som vi sett tidigare i julkalendern. En illustration över den mindre bråkiga versionen av julens historiekärlek kan sajten juligen.se ge. Så här ser deras startsida ut:
Här finns flera signaler för något slags förr i tiden. En självklarhet är att tomten ska ta sig framåt med djurdragen släde, vilket är ett färdsätt som inte direkt någon använder i dag. I övre högra hörnet ser vi en tomte som sitter och skriver ett brev – med gåspenna och bläckhorn så klart. På bilden syns också en snögubbe med en slags ringklocka, och en anspråkslös liten stuga; ingenting särskilt historiemärkt, även om såväl ringklockor som femtonkvadratsbostäder var vanligare för hundra år sedan än i dag. Huvuddelen av sidan tas upp av en pappersrulle, vilket man på tjugohundratalet knappast någonsin ser i naturliga sammanhang. Fäst i pappersarket är också ett litet lacksigill, vilket också är något som i dag i princip aldrig används utom möjligen när det är dags att smycka julklappar. Det finns också detaljer som att information om julen illustreras med en gammal uppslagen bok, att önskelistan ska skrivas på pappersrulle, och att julbordet symboliseras med en hel gris upplagd på ett fat.
Det står alltså klart både att julen är historiekär, och att inte alla våra traditioner måste vara det. Varför ser det då ut så just när det gäller jul? Jag kan inte komma på något bra svar på den frågan.
Linneas språkblogg 