Åtminstone sedan femtonhundratalet har vi firat högtider i Sverige. I princip lika länge har vi firat flaggor, segel och oss själva längs linor eller rep. Vad är den gemensamma nämnaren? Varför säger vi att vi firar jul? Det handlar dagens lucka om.
Svaret är att man inte riktigt vet. Eller så här. I femtonhundratalets lågtyska fanns ordet firen i båda dessa betydelser. Det är därifrån svenskan inspirerades att börja fira jul och flaggor. Det första firen kommer från latinets feriare, som betyder ‘hålla vilodag’. Det andra firen, som har med flaggor och segel att göra, har oklart ursprung (enligt Nationalencyklopedin och Svensk ordbok).
Uppåt är nästan alltid bra, det är kodat i vårt språk. Tummen upp är ett positivt besked; det betyder att allt är toppen. Att råka ut för ett nederlag är inte direkt någon höjdare, och det kan lätt bli så att man känner sig nere och att stämningen blir ganska låg. Då kan det kanske vara uppmuntrande att fira en högtid. Det vore lämpligt om det innebar att högtiden hissades upp till glada höjder (lite som Ida i flaggstången), men det tycks tyvärr snarare vara en tillfällighet att orden ser likadana ut. Åtminstone verkar betydelsen som är kopplad till feriare vara den äldre, så om de två fira-betydelserna är besläktade måste det vara åt andra hållet. Högtidsfirandet skulle kunna ha lett till flaggfirande, men det är inte bevisat.
När det gäller ords släktskap ska man dock inte stirra sig blind på genealogi. Precis som ett styvsyskon kan vara minst lika älskat som ett biologiskt syskon, kan flaggfirandet och julfirandet påverka varandra trots att de inte har gemensamma rötter. Vi som använder orden i dag ser ju att de är likadana, och på så sätt påverkar de varandra. Det är ju när vi använder och tolkar orden som de får sin betydelse.
Linneas språkblogg 
Firar man bara uppåt då? Firar man inte ned sin flagga och sina segel?
Jo, den användningen verkar vara vanligare, och även ursprungligare om man får tro ordböckerna. Det verkar alltså som att man egentligen mest firar saker neråt, och aldrig uppåt. Det komplicerar ju saken ytterligare.
Mitt språköra tycker mycket bättre om att fira ned och hissa upp än vice versa.
Jag har även fått höra att det finns folk som tycker att det är anskrämligt att fira ner flaggor – i stället menar de tydligen att man måste hala dem.
Jag skulle säga att man hissar flaggan (upp) och sedan halar den (ner). Däremot kan man t ex fira ner en hink i en brunn, eller som klättrare fira ner sig då man nått toppen. Att fira upp något låter inte riktigt lika bra, men jag har svårt att förklara varför jag känner så.
Hm, märkligt. Jag har inte riktigt med den aspekten i min språkkänsla, men du verkar ha fler på ditt lag. Och så har du ju också ordböckerna bakom dig.