4. Adventen är en äventyrlig aveny fram till julafton

I dag är det andra advent, och ordet för dagen är just detta: advent. Man kunde tänka sig att ordet är besläktat med vänta, för det är ju det man börjar göra där när det bara är fyra söndagar kvar till julafton. Men ordet kommer från latinets adventus och betyder i stället ‘ankomst’, syftande på gudabarnets stundande dito.

När advent börjar eldas in har vi alltså börjat förbereda oss på Jesus ankomst. För att markera hur dagarna går har vi också en lustig tradition att tända ett nytt ljus i en fyrarmad ljusstake varje söndag de fyra sista veckorna före julafton. Det fyller inte minst en funktion i ett samhälle där hushållet förväntas genomgå en hel del procedurer för matlagning, bakning, konsumtion, städning och pyntning för att uppnå den rätta julefriden till julafton. Det finns ju all anledning att påminna om tidens gång.

Även om ordet advent inte är besläktat med det urnordiska vänta, har advent några syskon i svenskan. Ett exempel är ordet aveny, som på samma sätt är uppbyggt av latinets preposition ad ’till’ och venire ‘komma’. Avenyn är alltså vägen på vilken man kommer till något. En annan släkting är äventyr, som är uppbyggt på samma sätt och antagligen kan tolkas ungefär som ’tilldragelse’. Lika mycket som advent är en förberedelse för (firandet av dagen för) jesusbarnets ankomst, handlar det ju också om att julfirarna själva ska komma fram. Den vindlande vägen mot julafton kan vara äventyrlig nog.

6 kommentarer

Filed under Julkalender 2011, Språk

6 responses to “4. Adventen är en äventyrlig aveny fram till julafton

  1. Karin

    Advent – i kyrkan vill säga – handlar inte om Jesusbarnets ankomst, utan om Frälsarens ankomst till Jerusalem när han hyllades som en kung och man sjöng Hosianna och viftade med palmer, och om hans ankomst när han enligt kristen tro en dag kommer tillbaka. Och om hans ankomst i våra personliga liv när vi tar emot honom som vår Frälsare. Julen och firandet av Jesusbarnet börjar i kyrkan allra tidigast på julafton, ja, lite på 4:e advent också, som handlar om Maria och Jesusbarnets ankomst i hennes mage. Det är världen runtomkring som förknippar adventstiden med Jesusbarn!

  2. Karin, för mig blir det där kronologiskt helt förvirrande. Palmsöndagen, inleder inte den stilla veckan? Bereden väg för herran borde vi väl sjunga till påsk?

    Och Jesusbarnets ankomst i hennes mage firas väl på Maria Bebådelsedag?

    Förklara för en som int’ begrip’. Så att jag begrip’.

  3. Karin

    Det är bara att slå upp närmaste Evangeliebok, t ex i en Psalmbok från Svenska Kyrkan! Där hittar man varje söndags texter och teman, kyrkoåret inleds med första advent, som mycket riktigt har liknande tema och texter som Palmsöndagen (söndagen före påsk). Likaså påminner fjärde advent mycket om Marie Bebådelsedag, liksom tredje advent om Johannes Döparens dag (som firas på söndagen i midsommarhelgen). Och andra advent har mycket gemensamt med Domssöndagen, som är kyrkoårets sista söndag.
    Julen tas ut för mycket i förskott! I kyrkan varar julen bokstavligen till fasta – eller åtminstone till förfastan, som infaller ett par veckor före Fastlagssöndagen. (Invecklat, kanske, men inget nytt!)
    Men då har världen runtomkring för längesen ledsnat på Jesusbarn och stjärnor och ljus. Inte att undra på, när man börjar julskylta i oktober. I bästa fall. :-)

  4. Okej, raffinerad dubbelexponering. Jag anser ändå att kyrkan har en stor pedagogisk uppgift när det gäller att förkunna advents betydelse. Hur kan man INTE tro att det handlar om Jesu födelse, med julkrubbor och stjärnor som åker upp till första advent?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s