Åtminstone sedan femtonhundratalet har vi firat högtider i Sverige. I princip lika länge har vi firat flaggor, segel och oss själva längs linor eller rep. Vad är den gemensamma nämnaren? Varför säger vi att vi firar jul? Det handlar dagens lucka om.
Svaret är att man inte riktigt vet. Eller så här. I femtonhundratalets lågtyska fanns ordet firen i båda dessa betydelser. Det är därifrån svenskan inspirerades att börja fira jul och flaggor. Det första firen kommer från latinets feriare, som betyder ‘hålla vilodag’. Det andra firen, som har med flaggor och segel att göra, har oklart ursprung (enligt Nationalencyklopedin och Svensk ordbok).
Uppåt är nästan alltid bra, det är kodat i vårt språk. Tummen upp är ett positivt besked; det betyder att allt är toppen. Att råka ut för ett nederlag är inte direkt någon höjdare, och det kan lätt bli så att man känner sig nere och att stämningen blir ganska låg. Då kan det kanske vara uppmuntrande att fira en högtid. Det vore lämpligt om det innebar att högtiden hissades upp till glada höjder (lite som Ida i flaggstången), men det tycks tyvärr snarare vara en tillfällighet att orden ser likadana ut. Åtminstone verkar betydelsen som är kopplad till feriare vara den äldre, så om de två fira-betydelserna är besläktade måste det vara åt andra hållet. Högtidsfirandet skulle kunna ha lett till flaggfirande, men det är inte bevisat.
När det gäller ords släktskap ska man dock inte stirra sig blind på genealogi. Precis som ett styvsyskon kan vara minst lika älskat som ett biologiskt syskon, kan flaggfirandet och julfirandet påverka varandra trots att de inte har gemensamma rötter. Vi som använder orden i dag ser ju att de är likadana, och på så sätt påverkar de varandra. Det är ju när vi använder och tolkar orden som de får sin betydelse.
Linneas språkblogg 