”Upplev en orange weekend.” Det uppmanar oss en reklamannons just nu. Huruvida en weekend kan vara orange eller inte ska jag lämna därhän i denna diskussion. Men varför är det orangea som ska upplevas just en weekend?
Weekend är en engelsk sammansättning, byggd av orden week ‘vecka’ och end ‘slut’. Ett veckoslut alltså, eller helg, som vi vanligen säger i Sverige. Men på 1980-talet smög sig weekend in som ett lånord i svenskan.
För att studera lånordets intåg kan man använda Språkbankens konkordanser. De samlar korpusar på bland annat tidningstext från mitten av 1960-talet till mitten av 2000-talets första decennium. En sökning på weekend i korpusen Press 76 ger 0 träffar. Nästa korpus i tidsordningen är DN 1987, och där börjar man få ett par träffar. Däremot används ordet lite underligt ibland, som i det här citatet:
1987: Redan på måndagen förberedde Godsell återupptagandet av samtalen mellan gruvkammaren och NUM sedan antalet döda under konflikten stigit till sex efter en blodig weekend.
Vad tänker du på när du hör ”en blodig weekend”? Just det. Men artikeln handlar inte om en semesterresa där allt gått åt pipan, utan om en urspårad gruvarbetarstrejk i Johannesburg. Det var strejkare som hade en blodig weekend. Ordet betyder här helt enkelt slutet av en vecka; en helg – ingenting mer. Nästa korpus i tidsordningen är Press 95. Tittar vi på träffarna där kan vi se att weekend har börjat snäva in sin betydelse. Det närmar sig användningen som det har i den nutida reklamannons som inledde detta inlägg:
1995: Ja, mycket av livet här handlar just om hur man visar upp sig och som turist måste man roas av detta spel för att en weekend i Monaco skall bli den upplevelse man hoppas på.
Vad är en weekend i Monaco? Jo, det är en helg tillbringad i Monaco, av en person som inte normalt bor i Monaco. Men nu är ordet weekend inte längre utbytbart mot ordet helg. För en weekend innefattar också en storstadsresa, en tid för förlustelser, en ”upplevelse man hoppas på”.
En weekend är därför inte längre bara slutet av en vecka. Den här veckan kommer till exempel för mig inte att avslutas med någon weekend, för jag ska sitta hemma och skriva på min uppsats. Man kan inte ha en weekend i en vattenskadad lägenhet i en nergången förort.
Svenskan har alltså skaffat sig två olika ord för slutet på veckor. Det är praktiskt. Det är därför en annons om en orange weekend kan tala till oss. En weekend: man ska alltså resa, man ska resa till en storstad. En orange weekend: Holland är oranget, man ska resa till en Holländsk storstad. Man ska resa till Amsterdam!
2010: Upplev en orange weekend!
Som en fotnot kan man för övrigt konstatera att orange inte är ett särskilt enkelt ord att stava. Språkrådet rekommenderar att man omformulera sig eller lägga till ett efterled när man vill böja ordet. Orangefärgat, brandgula, ett land i orange. Lite trist, men kanske enklare.
Linneas språkblogg 
En förklaring till att ”weekend” blir vanligare är att ”helg” är oklart. För en del är varje lördag och söndag en helg. För andra är det bara röda dagar som är helger, för en del bara de speciella helgerna som jul och påsk. Men i stället för weekend kan man ju säga veckoslut.
Ja, det har du rätt i. Fast betydelsen av helg ges nog oftast av sammanhanget. I ”Vad ska du göra i helgen?” tolkar nog de flesta som att helg syftar på lördag och söndag, förutsatt att man inte har en högtid förestående. Kanske kan det ha en mer vacklande betydelse i sammansättningar, som helgdag. Är en vanlig lördag en helgdag, till exempel?
Och jo, man kan nog tänka sig att ordet veckoslut får lite extra styrka från det engelska inflytandet.
I Nordisk familjebok (1921) står det såhär:
Weekend, eng. (eg. veckoslut), en liten
resa lördag middag med landtvistelse och återkomst
söndag kväll eller måndag morgon.
Ah, det krossade ju min tes lite grann. Det var kanske helt enkelt en enstaka Sydafrika-korrespondent som använde ordet konstigt den där gången på 1980-talet.
Den enda skillnaden man kan se nu, jämfört med 1921, är att man knappast skulle definiera en helg på landet som en weekend.