I min treåriga språkkonsultutbildning har jag fått lära mig hur man kommunicerar med text så effektivt som möjligt. Det är inte alltid så kul; jag tycker ju om text. Jag älskar text. Jag älskar stilfigurer, rim, svordomar, överdrifter, okonventionella metaforer. Men för att bli en riktigt effektiv skribent av det som språkvetare kallar bruksprosa (=text som man läser annat än för sitt eget höga nöjes skull, till exempel brev från Försäkringskassan), för att bli det ska man skriva så att texten passerar så obemärkt som möjligt. Läsaren ska inte tänka på texten, hen ska tänka på informationen som texten förmedlar. Det är därför Försäkringskassan inte får svära. Men det är också därför vi inte vill ha något flashigt intro när vi går in på Konsumentverkets webbplats, och det är därför hen som verkligen vill kommunicera inte ska tro att hen är något.
Linus Salö har undersökt hur kommuners webbplatser borde se ut för att funka så bra som möjligt. Ett av hans kanske viktigaste resultat är att webbplatserna alltid måste motsvara användarnas förväntningar. Alltså: en kommuns webbplats borde se ut som kommuners webbplatser brukar göra. De ska inte tro att de är något.
Till råga på allt har Linus kaxigt nog presenterat sin studie på en webbplats. Det är en snygg webbplats. Gå och titta! Lär dig kommunikationens jantelag. Lär dig att mottagaranpassa för nätmedborgaren.
Gå dit!
Fotnot 1: Jag är lite jävig vad gäller mister Salö. Det är kanske säkrast att du undersöker själv om hans studie verkligen är så jävla bra.
Fotnot 2: Mitt jobb kommer ju handla om att skriva helt inkognitoish, och därför tar jag mig gärna en språklig svängom här i bloggen. Jag hoppas du ursäktar.
Linneas språkblogg 