Etikettarkiv: Teknik

Skriet från framtiden: romaner på telefonen

Sommaren är ju romanläsningens tid. Ledighet och utomhustid skapar en helt ny törst för den avskildhet och det engagemang som det innebär att få fördjupa sig i en berättelse i bokform. Åtminstone ser det ofta ut så i bokhandelns marknadsföring. Själv läser jag nog egentligen mer skönlitteratur under arbetsveckornas fasta rutiner. På tunnelbanan till och från jobbet finns en halvtimmes bortglömd tid då ingenting förväntas uträttas.

Nåväl. I kollektivtrafiken eller solsängen, jag måste meddela att jag tror att jag genomgått något historiskt. Något att berätta för barnbarnen. Under några veckor i juli herrens år 2012 läste jag för första gången en hel roman på min telefon. Det var en betydligt bättre upplevelse än jag hade kunnat tro. Och jag ber om ursäkt på förhand, men nu måste jag uttrycka lite exaltation över den fantastiska tekniska utvecklingens gåvor. Tänk bara!

Fördelarna är rätt uppenbara. Personer som har en pektelefon har väl oftast med sig den, så boken i sig utgör inte ett enda gram extra packning. Det innebär också att det inte finns någon överhängande risk att man glömmer sin bok, eller råkar ta med sig för få eller för dåliga böcker om man reser ifrån sin bokhylla. Tack vare det digitala formatet går det att justera storleken på texten och söka efter särskilda ord om man skulle vilja det. Som i en pappersbok kan man också markera intressanta passager, eller skriva små kommentarer i marginalen. För läsning bland stora störande folkmassor är det dessutom en fördel att varje sida innehåller ganska lite text; det gör det enkelt att hitta tillbaka efter att ha tittat upp.

Första boken till rakning blev Skriet från vildmarken av Jack London. Kanske var det en särskilt lämplig telefonroman. Den är kort, har en ganska okomplicerad handling, och byggs upp av små historier om sådant som händer huvudpersonen (som ju råkar vara en hund, snarare än en person). Det hela blev ett lyckat företag, och nu ger jag mig direkt in på nästa: Emma av Jane Austen. Det blev visserligen genast en prövning för psyket, för när sidorna är ordspäckade som mor är rar-böcker kan en fullång roman utan vidare bli 1700 sidor lång. Men utöver det har första bekantskapen verkat lovande.

Sedan ska det också sägas att jag också tycker väldigt mycket om det materiella i böcker. Sidorna i dammar och luktar, utsmyckningarna på antikvariatfyndens bokryggar känns i fingertopparna bakom texten. Jag gillar summan av alla historier i travarna i bokhyllan, och själva manifestationen av att hålla upp ett bokomslag mot omvärlden under min läsning. Ja, nästa gång tror jag att jag offrar några extra gram i väskan. Som vanligt finns ju det gamla kvar, trots de nya påfunden.

Annonser

15 kommentarer

Under Språk

Vårdat, enkelt och begripligt – men hur?

I Sveriges snart tvååriga språklag slås det fast att ”Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt”. Det är nästan sensationellt att denna ideologiskt färgade riktlinje får vara med bland våra lagar. Men egentligen fungerar den just som en riktlinje, för i praktiken kan man ganska sällan slå fast att något ur det offentliga språket inte lever upp till detta. Vad är egentligen ett vårdat språk? Vem ska tycka att det är enkelt? Hur vet man om det är begripligt eller inte?

En av de absolut vanligaste kanalerna för myndigheters kommunikation med medborgare är internet. Myndigheternas webbplatser fungerar ofta som en utgångspunkt för kommunikationen. Därför är det synnerligen intressant att veta hur myndigheternas webbplatser fungerar. Är de vårdade, enkla och begripliga? Jag är en av alla som försöker svara på det. Men hur vet man? Den här vyn möts man av om man surfar in på Försäkringskassans webbplats i dag.

Vårdat va? Jovars. Det beror väl på vad man ska ha den till.

De flesta som använder Försäkringskassans webbplats har antagligen ett särskilt mål i sikte. De vill kanske anmäla vård av sjukt barn, söka europeiskt sjukförsäkringskort eller kolla när de ska få sin sjukpenning. I princip är det ju för vart och ett av dessa och liknande ärenden som det avgörs om webbplatsen är bra eller inte. Kan man göra det man vill göra? Hittar man sin väg fram till det man vill göra?

Jag skulle vilja ha din hjälp här. För att kunna analysera myndigheternas webbplatser behöver jag veta hur vanliga människor använder dem. Klicka här för att fylla i ett helt anonymt formulär. Det tar kanske fem minuter. Då lovar jag att återkomma i frågan senare. Tack på förhand!

1 kommentar

Under Begriplighet, Myndigheters webbplatser, Språk

23. Europa runt med Google översätt

Dan före dopparedan, det är årets pysseldag. Jag har förberett julpysslet lite inför dagens julkalenderlucka. En sen decembernatt satt jag nämligen och umgicks med min gamla trotjänare Google översätt.

Pysslet gick till så att jag tog julkalendermeningen ”Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt”, och lät Google översätt översätta den från svenska till finska. ”paksu juomi söi Rudolph on riisipuuroa”, sa Google översätt. Detta översatte jag sedan till estniska, och så från estniska till  ryska, vidare till lettiska, litauiska och så vidare tills jag och Google översätt hade gått Europa runt. Totalt har meningen passerat 38 europeiska språk. Så här blev resultatet:

Dessvärre stötte vi på patrull redan vid andra översättningen. Estniskan fattade inte riktigt formen riisipuuroa, och därför hängde den med i sin ursprungsform genom alla resterande 36 språk. Det är kanske det mest påtagliga i denna version, som närmast kommer från norskan.

Egentligen är jag positivt inställd till Google översätt. Den tjänsten klarar av betydligt mer än vad offentlig datorstödd översättning klarade av för bara fem år sedan. Bland annat brukar den vara bra på att snappa upp sammanhang, och därför välja rätt betydelse i mångtydiga ord. Detta maraton runt hela Europa verkar dock ha varit mer än vad den klarade av.

Det enda ord som går att känna igen från den första svenska versionen är Rodolfo. I övrigt har översättningen gjort många felaktiga betydelseval. Tidigt förvandlades tomten till tricks, och ungefär samtidigt blev tjock till omväxlande fet eller djärv. I övergången mellan polska och georgiska byttes detta ord ut till nyheter, vilket sedan hängde kvar till slutversionen. Ordet för träd finns med i de flesta översättningar, och det tycks ha dykt upp från ursprungsmeningens risgrynsgröt via julgran. Trädet hängde faktiskt kvar ända till norskan, men i översättningen mellan norska och svenska gissade Google översätt felaktigt att det handlade om siffran i stället för växten.

Många felaktiga betydelseval från Google översätt alltså; egentligen inte något korrekt val, om man inte räknar namn. Däremot får man ge tjänsten cred för att den lyckades hålla meningen någorlunda syntaktiskt intakt. Det får räknas som förlåtligt att den trasslade till det med riisipuuroa och Rodolfo, eftersom den antagligen inte kände igen något av dessa ord. Tjänsten klarade dock av numerusböjningen: tre leder till viktiga och nyheter. Dessutom klarar den av en stilsäker förstärkning av adjektivet i mycket viktiga.

Som översättningstjänst för långväga översättningar måste jag tyvärr ge Google översätt underkänt i detta jultest. Jag hoppas dock att tjänsten fortsätter att utvecklas och förbättras. Världen blir ju bara större och större ju mer avståndet mellan folken minskar. Det är en stor tillgång att åtminstone kunna få ett hum av vad det står i en litauisk text. Just nu är Google översätt trots allt det bästa verktyg jag har för det.

Det var det sista vi såg av tomten och Rudolfs risgrynsgröt för i år. I morgon är det julafton, och då bjuder julkalendern på en språkjulklapp.

9 kommentarer

Under Julkalender 2010

I denna ljuva tekniktid

Just nu är mitt uppsatsarbete fokuserat på Karin Mårdsjös avhandling från 1992. Den handlar om handböcker för den tidens mikrovågsugnar och ordbehandlingsprogram. Handböckerna har en minst sagt ljus framtidssyn. Se här hur en handbok till ett ordbehandlingsprogram beskriver varför datorer är bättre än skrivmaskiner:

I fortsättningen slipper du korrekturläsa texter skrivna av andra, rättade av andra och kanske försenade av andra. Nu kan du själv styra när dina brev ska skrivas, hur de ska se ut och när de ska vara klara.

(Citat i Mårdsjö 1992 s. 138)

Antagligen missförstår jag något. På vilket sätt slipper man korrekturläsa andras texter bara för att man har ett ordbehandlingsprogram? Är det för att inte alla hade en egen skrivmaskin? Och varför skulle ordbehandlingsprogram göra att man har större makt över när ens texter ska vara klara? Jag skulle gärna bestämma att min uppsats vore färdig… nu!

Men det funkade inte – trots att jag har ett splendiöst ordbehandlingsprogram. Tydligen måste man använda det också.

4 kommentarer

Under Språk

Du hänger väl med i IT-slangenJ

Ibland får jag kärvänliga mejl med en fristående J:n i sig. J:na förekommer främst i slutet av meningar, särskilt skämtsamma sådana. Wtf, brukar jag tänka. Är det där någon slags smajly? Var sitter ögonen? Vilken konstig mun den har.

Men nu vet jag (kanske några år senare än vad som får falla in under trendkänslighetsbegreppet). Den här bloggen förklarar för mig att Microsoft kodar smajlyr i typsnittet Wingdings. När man arbetar med ett Microsoftprogram som Outlook och klistrar in en smajly i ett mejl, så kodas det om till den smajly som finns i Wingdings alfabet. Gissa vilken bokstav smajlyn motsvarar? Just detJ. När mejlet når en mejlklient som har en annan kodning visas inte smajlyn, utan bara ett J.

Den som vill vara riktigt hipp ska således börja använda ett vanligt J i slutet på glada meningar. I samma anda är det tydligen också hippt att medvetet låta en etta slinka in i rader med utropstecken: !!!!!!!!111, eller ännu hellre rentav skriva !!!!!!ettett. Likaledes hippt är det att avsluta en mening med ett opassande s, som i ”jag är glads”. Jag tippar att detta kommer från att ICQ-meddelanden sändes med kommandot alt+s, och att man ibland råkade trycka i fel ordning.

Slangspråk relaterat till datoranvändande har kommit att kallas leet-språk, och om detta fenomen har Wikipedia en riktigt spännande artikel. Här har du således din räddning om du börjar känna dig gammal och grå. Vem som helst kan ju bli hipp när det finns en hel manual för det.

9 kommentarer

Under Språk

Framtiden är nära

Jisses. Jag väntar mig en Jetpack inom de närmaste månadernas framtid. I går testade jag nämligen Google Översätt. Det var sent på eftermiddagen och jag slöläste en artikel om språkförståelse, som nämnde att datorer inte förstår språk. Lite illmarigt bestämde jag mig för att retas med Google Översätt. Jag tänkte att översättningen kunde få statuera som ett vackert exempel här i bloggen. ”Researchers in the field of artificial intelligence (AI) have occupied themselves with this question in their quest to build intelligent computer systems that can perform human tasks such as problem solving and language comprehension.”, skrev jag till robotöversättaren, beväpnad med ett hånflin, pösigt nöjd över min mänskliga oöverträffbara språkförmåga.

Hånflinet fick dock en kort livstid. Se här på Googles översättning till svenska: ”Forskare inom artificiell intelligens (AI) har sysselsatt sig med denna fråga i deras strävan att bygga intelligenta datorsystem som kan utföra mänskliga uppgifter såsom problemlösning och språkförståelse.”

Hatten av! Översättningen har bara ett enda fel, och det är dessutom ett fel som infödda svensktalare gör ofta. Det är att ”deras” ska bytas ut till ”sin”, eftersom det syftar på subjektet. De engelska särskrivningarna som på svenska ska vara hopskrivna klarar översättningen av. Den förstår också att vi svenskar inte använder konstruktioner som ”forskare inom fältet av”, och stryker således den biten. Dessutom vet den att ”occupied” inte ska översättas bokstavligt till ”ockuperat”, utan lämpligen till ”sysselsatt” (om man i stället skriver in ”In 1936, Germany occupied Poland” översätter den – till råga på allt enligt grammatikens alla v2-regler – till ”År 1936 ockuperade Tyskland Polen”).

Snart är framtiden här. Jag betraktar utvecklingen med andakt.

4 kommentarer

Under Språk

små bokstäver betyder att man viskar

DET HÄR INLÄGGET SKA HANDLA OM TEXTERS STILVÄRDE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! VISSA TYCKER TILL EXEMPEL ATT STORA BOKSTÄVER KAN UPPFATTAS SOM GAPIGT!!!!!!!!!!!!! ANDRA MENAR ATT UTROPSTECKEN KAN KÄNNAS LITE VÄL INTENSIVT!!!!!!!!!!! SÄRSKILT NÄR MAN SKRIVER MÅNGA EFTER VARANDRA!!!!!!!!!!!!!! OCH NÄR VARJE MENING AVSLUTAS MED UTROPSTECKEN BLIR DET DÅLIGT FLYT MELLAN MENINGARNA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ELLER HUR????!?!!!!!?!??!?!?!11


När man pratar kan man säga saker med mer än orden man uttalar. Man kan prata högre för att visa att man är upprörd, prata långsamt och signalera att man är lugn, prata överdrivet tydligt för att visa att man är sarkastisk, himla med ögonen när man tycker att något är dumt, rynka på pannan när något är krångligt, grimasera när man är skeptisk. Det här kallas extralingvistiska signaler; det är alltså meddelanden som man ger annat än på språklig väg.

Skrift anklagas ofta för att ha ett litet förråd av extralingvistiska signaler. Det är kanske inte så konstigt. Låt mig ta en liten avkrok för att förklara min teori.

Ironi brukar inte fungera så bra mellan personer som inte känner varandra väl. Alldeles för många gånger har jag testat den ironiska figuren tvärtom-språket på nya bekantskaper, och alldeles för många gånger har de tagit mig på orden så att jag lite besvärat behövt förklara att jag asså ba skojade. De flesta har säkert varit med om sådana situationer. Man känner sig obeskrivligt dum. Det är svårt att ringa in vad de där pinsamma situationerna beror på. En anledning kan vara att alla människor har lite individuella sätt att signalera ironi. De har sin egen historia, sitt eget språk, sitt eget minspel, och det tar ett tag innan man har lärt sig en annan människas diton. På det sättet går det nog också att förklara att människor som känner varandra väl kan prata så fort att konversationen är totalt obegriplig för en utomstående.

I traditionell skrift har vi egentligen samma förutsättningar. Oftast vet vi inte vem eller vilka som ska läsa texten; det är mycket möjligt att läsarna är personer vi inte känner. Vi måste vara försiktiga med underförstådd information. Och de extralingvistiska signaler vi har att tillgå är, som sagt, rätt begränsade. För det gäller ju att använda konventionella signaler, som betyder samma sak för skribenten som för läsarna.

DET FINNS EMELLERTID HOPP FÖR SKRIFTSPRÅKET!!!!!!!!!!!!!!!!

Om jag ska utmärka en samhällsgrupp som är särskilt bra på språk, säger jag personer mellan 12 och 19 år. Utan att underbygga min argumentation vidare tänker jag hävda att de är bäst på att använda och utveckla språket. Så har det alltid varit. Sedan ungefär tio år tillbaka har den här gruppen ett nytt forum för sitt språk. Det är ett skriftspråkligt forum: chatten. Ungdomar skriver i dag i ett sammanhang som aldrig funnits förut. De skriver för att umgås; de umgås i själva skriften. De där piff och puff-samtalen mellan femtonåriga tjejer, som vuxna i alla tider förfärats över, kan nu också äga rum i skriften. Det här är lovande för vårt förråd av extralingvistiska signaler.

Unga personer har nog färre stilistiska betänkligheter när de använder språk, åtminstone verkar det så om man tittar på deras skriftumgänge. Det är bra att klara av att använda smajlisar och asteriskkänslor. Det är bra att ha förmågan att låta AAAAAAAAARRRRRGGGGG!!!!!! i skrift. Det är bra att kunna använda intern skriftjargong som definierar gruppen. Tyvärr uppfattar många det här som fult språk. Jag själv är en av dem. Jag tycker att smajlisar är infantila, att asteriskinringade känslor är övertydliga och att stora bokstäver är outhärdligt gapiga. Samtidigt är jag väldigt insiktsfull: människor har alltid tyckt illa om nya uttrycksformer. Stilvärden ruckar på sig. Om femtio år kommer jag säkert att skriva smajlisar när jag mejlar med mina kompisar. Eller också hittar vi ett annat sätt att berika skriften med extralingvistiska signaler. Skriftumgänget kommer att utveckla skriftens potential, det är jag övertygad om. Låt oss se vad det gör med det mer formella skriftspråket.

*Lutar mig tillbaka*

5 kommentarer

Under Språk