Jag var ganska ung första gången jag insåg att jag inte var helt ung längre. Det var sommar, jag var nog 16 år och jag jobbade som fotbollsskoleledare för ett gäng åttaåringar. ”Nu ska vi spela Vännäs”, sa jag (det är en lek där alla utom en står som en mur i ett fotbollsmål och en person skjuter en straffspark i hopp om att göra mål – den kallas kanske inte så där du växte upp). ”Nä, Vännäs suger” sa en liten guldlockig åttaåring. Jag höll på att sätta en fotboll i halsen. ”Ja, Vännäs är sämst” höll ett annat barn med. ”Vännäs suger kuk!” På ett så där uppriktigt och dödsföraktande sätt som åttaåringar ibland behandlar språket. Plötsligt fann jag mig själv tala till barnen så som jag minns att en lärare tilltalade mig när jag första gången hade prövat uttrycket fuck you. ”Vet du vad det betyder?” Etc, etc.
Exemplet ”suga”
Det här med att något som är dåligt ”suger” tycks vara ett relativt nytt uttryck i svenskan. Det finns visserligen en betydligt äldre parallell betydelse, som man typiskt hör i uttrycket ”sjön suger”. Då har det att göra med något som tar ork och medel ifrån en (det syns ju också i suga ut vilket exempelvis en viss politik kan anses göra). Den betydelsen av suga finns belagd enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (Sosa) åtminstone sedan 1500-talet. Men så kom den nya betydelsen ‘vara dålig’. Sosa daterar den till 1997, och menar även att betydelsen troligen kommer av engelskans suck med samma betydelse. Att det har med det snuskiga sugandet att göra fastslår det engelskspråkiga lexikonet Online Etymology Dictionary: ”Slang sense of ‘be contemptible’ first attested 1971 (the underlying notion is of fellatio).”
Ganska snabbt verkar dock det här ordet ha tappat sin snuskiga last. I dag vore det snarast onödigt högtravande för en åttaåring att säga att en lek är dålig. För kanske första gången i svenskans historia har vi nu ett verb som betyder ‘vara dålig’, och varför skulle man inte använda det? Ingen får väl längre obehagliga pedofiliassociationer av uttrycket. Eller?
Hur betydelsen ‘vara dålig’ har utvecklat sig verkar dessvärre inte ha retts ut. Kanske är semantikerna för generade. Frågan diskuteras bland annat i detta internetforum och får där det svaret att den som suger i ett kärleksmöte inte är den som får ”the better end of the deal”. Det kan alltså jämföras med att dra det kortaste strået, eller egentligen – för att dra in en annan språklig nymodighet – att bli ägd. Det har alltså att göra med en hierarkisk situation, där det som suger är lägst stående. Möjligen är det på denna väg betydelsen blev till, men i dag håller inte liknelsen. Något kan ju suga utan att jämföras med någon som har det bra. Någon som har en annan teori om hur betydelsen har kommit till?
Exemplet med den finlandssvenska fittan
Ganska nyligen hade jag en liknande upplevelse med ett avsnuskifierat uttryck. Det gäller det finlandssvenska ”fittas med”. Spännande, tänkte jag. Man förstår ungefär vad det betyder. Det känns rätt användbart.
Det var inte meningen att fittas med dig. Jag hoppas du inte tar illa upp.
Nyfiket tittade jag upp uttrycket i Finlandssvensk ordbok. F… fi … fit … Just precis: Jävlas, vara taskig’. ”Uttryck med fitta uppfattas som extremt vulgära i Sverige.” Tja, tänkte jag. Ja, ganska vulgärt kanske. Tills jag såg det ovanstående uppslagsordet.
Skrämt slog jag igen boken. Tittade mig över axeln. Reste mig upp och stängde dörren till mitt kontor. Stod det verkligen? Ja. ”fitta; kyss fittan”. Betydelse ‘ta dig i häcken’. Jag stirrade misstroget på texten. Ingen kan väl någonsin använda ett sådant uttryck? Med risk för att hamna i statistiken över statligt anställda som porrsurfar på arbetstid tog jag mod till mig och skrev in uttrycket i Google. ”Kyss fittan”. Tänk om någon kommer in nu, tänkte jag.
Det är klart att man inte dirket hittar uttrycket i statliga utredningar eller i information från kyrkan. Däremot verkar det vara ett helt accepterat uttryck i lättsinnigt bloggspråk och i forum i Svenskfinland.
Kyss fittan, det kan inte vara sant alltså!
Men sant är det, och det ställer till problem för mig. Jag håller nämligen på med en rapport som handlar om finlandssvenska ur ett sverigesvenskt perspektiv. Det vore onekligen relevant att berätta att ett avsnuskifierat uttryck i finlandssvenskan fortfarande uppfattas som i hög grad snuskigt i sverigesvenskan. Problemet är att det är så snuskigt att det praktiskt taget bränner hål i rapporten. Jag skrev ett avsnitt, och tog bort det. Klistrade in det igen, bad någon läsa, tog bort det. Klistrade in det. Hur saklig kan man vara om något så snuskigt? I vilken utsträckning kan man ignorera den brännande vulgariteten?
Exemplet ”halva inne”
Där var två exempel på oralsexreferenser. Men vi har ännu fler snuskuttryck i svenskan. Vi är så vana vid dem att vi inte ens tänker på snusket. Ta till exempel uttrycket ”ha halva inne”. Det anspelar på en penisbärare som vill ha samlag, och är så nära att få ha det att han i princip har halva penisen inne i den kroppsöppning som han skulle vilja stoppa in den i. Möjligen kan det också anspela på en slidbärare som i princip har halva penisen inne i sig. Här går visst förklaringarna över gränsen för det rumsrena och brukliga. Explicit är uttrycket för snuskigt, men i sin tvättade form är det så acceptabelt att det till och med finns i reklamspråk. Uttrycket motsvarar ungefär de mer barnvänliga ‘ha som i en liten ask’ eller ‘ha lindad runt sitt lillfinger’. Så varför då denna generande metafor i stället?
Varför snusk i språket?
Ord och uttryck som gränsar till det vulgära har ofta som sin främsta uppgift att just gränsa till det vulgära. Med den vulgära laddningen kommer nämligen också spänning och attityd. Det är viktigt att få uttrycka sin identitet i sitt språk. Man måste få tala och skriva på ett sätt som berättar vem man är. För unga, som ju arbetar särskilt hårt med att forma en självständig identitet, blir det särskilt viktigt att positionera sig mot det man uppfattar som vuxenvärlden. Man vill använda ett eget språk, inte något som någon annan redan har paketterat. Kanske vill man till och med använda ett eget språk som inte riskerar att tas över av någon ur den så kallade vuxenvärlden, och i så fall skulle det kunna vara därför unga har ett så fult språk enligt de vuxnas normer. Vulgariteten blir som en brandvägg mot dem man försöker positionera sig mot.
På så sätt är de snuskiga uttrycken, åtminstone i den mån de uppfattas som snuskiga, mer pregnanta än de neutrala motsvarigheterna. Säger man ”det suger” berättar man både att man tycker att det är dåligt, och att man för övrigt även har en viss attityd till sig själv och sin omgivning. Något sådant kan inte ett neutralt uttryck som ”det är dåligt” bära på.
Andra exempel på sexanstrukna ord och uttryck i (åtminstone det starkt vardagliga) vardagsspråket:
- få tummen ur ( – röven/ändan/arslet) ”Vi får lösa det här själva, eftersom regeringen aldrig tycks få tummen ur.”
- -hora ”Ulf Brunnberg säger att du är en mediehora.”
- knulla i röven (och varianter på det) ”Jag känner mig rövknullad av livsmedelsindustrin. På ett dåligt sätt.”
- kåt ”En som är lika kåt på reklampengar är Mikael Persbrandt.”
- slicka i röven (och varianter på det) ”Vi måste få en fackföreningsrörelse som vågar ställa krav i stället för att slicka röv på partiet.”
- våt dröm ”Borneo är en våt dröm för alla fågelentusiaster.”
Känner du till fler exempel?
Linneas språkblogg 
En ungefärlig sverigesvensk motsvarighet till ”fittas med” är väl ”kuka ur”, som Fredrik Lindström så fint förklarar här: http://www.youtube.com/watch?v=WKhh71qX0J4. Ganska vulgärt, starkt vardagligt men inte superduperjätteförbjudet.
Ja, ”kuka ur” är ju ett bra uttryck. Kul att ”det betyder ungefär ‘kuka ur'”. Också kul att Fredrik höll på att kuka ur rutan.
Kuka ur är inte samma sak. Att fittas med är att irritera någon. Från finskans vitutella.
Vitutella = jävlas med/irritera med mening.
Kyss fittan kommer även från finskans ”haista vittua” = lukta fitta (imperativ).
Tack för upplysningarna!
Det är intressant att undersöka de tre områden som används i starka personliga känslouttryck: religion. smuts och bajs, sexualitet. Det finns numera omfattande ordböcker om fula ord.
Min fråga nu är när situationen blir den omvända, dvs. när man använder ett mer neutralt ord för att beteckna något som har med sexualitet att göra och undvika det ”raka” ordet. På franska säger man t ex ”baiser” (kyssa) i ställer för ”knulla”. Detta har sänkt bruket av ordet ”kyssa” till den grad att man säger ”han kramar mig på läpparna” (”quand in m’embrasse sur le lêvres..” hör man i en känd sång) i stället för att använda ordet ”kyssa”.
På argentinsk spanska har man ersatt ordet ”knulla” (”joder”) med ”coger”, som betyder ”greppa tag i” eller, helt enkelt, ”ta”. Det låter lustigt i öronen hos en som är född i Iberiska halvön.
”Ska du inte ta bussen?” (”No vas a coger el autobús?”) frågade jag till en argentinare. ”Nej, du, så långt har vi inte kommit i Argentina!”.
Just det. Religion har traditionellt erbjudit det största förrådet svenska svordomar, men nu har vi börjat låna mer och mer från sexualiteten.
Det där alternativen till raka uttryck brukar kallas eufemismer. Det är samma sak som när man kallar en arbetslös för mångsysslare och liknande. Vad spännande hur de franska eufemismerna har gått i flera led! Också spännande hur man säger ”ta” i stället för ”knulla” i argentinsk spanska. Det finns ju delvis i grovt svenskt sexspråk också, särskilt om man talar om sexställningar: (en) man kan ju exempelvis ”ta” någon bakifrån.
För mig låter det dock som ett rätt trist sätt att se på sex, när man använder transitiva verb som ”ta någon” eller ”knulla någon”. Det låter trevligare att ”knulla med någon” enligt mitt tycke. Någon borde göra en kritisk diskursanalys av ord och uttryck för sexuellt umgänge!
I det sexuella språkbruket kan man ändå konstatera tendensen att betrakta det manliga i positiv riktning, Frågan är om uttryck som ”fitta” berättigar klassificering som ”eufemism”. Bara en sådan sak som att skilja mellan ”knulla någon” (där aktören är mannen) och ”knulla med” (som är ett jämställt uttryck) visar belastningen åt positivt håll för ”machon”. I spanskan är ordet ”joder” (knulla) ett ord som används tusen gånger dagligen, numera även i TV, och som betyder ”störa”, ”skada”, ”belasta”. Frågar man ”Hur mår du” och vederbörande mår inte bra så är det automatiska svaret ”estoy jodido” ”jag är (befinner mig) knullad”.
Överklassen har alltid varit mer försiktig i sina uttryck. Dock aldrig i Spanien. Där har överklassen och kungahuset alltid härmat folket. Fenomenet har kallats ”plebeyism” av sociologerna. Kvinnor var tidigare mer försiktiga med sexspråk. Numera blir man förvånad över att de talar om sina testiklar (”cojones”) som om de hade manliga organ. Ett bestämt sätt att säga ”jag vill inte” är att säga ”det kommer inte ur mina testiklar” (no mes sale de los cojones”.
Det kanske finns någon som ägnat sig åt en avhandling om ett jämförande studium av sexualspråkets användning i olika kulturer. Man skulle kalla detta för KUKTUR, i stället för ”kultur”.
Vad fascinerande! När man säger ”estoy jodido”, kan man då må dåligt utan märkbar anledning? På svenska kan man känna sig knullad, eller åtminstone rövknullad, men bara på grund av någons eller någots påverkan. Vill det sig illa kan man rakt bli rövknullad av en förkylning, men jag skulle inte säga att man kan gå omkring och vara rövknullad i största allmänhet.
Roligt uttryck, det där ”no mes sale de los cojones”!
I Nordnorge är ordet kuk (med varianter) så vanligt att regionen lite skämtsamt kallas ”hästkukssektorn”. Som jag minns det kunde kuk användas på många vis, t.ex. ”Vad kukar du med din gamle kuk?” ”Nja jag ha sutti hemma och kukat med fiskespöt, men det är en kuk att få till”. Enligt sägen ska också en man från det området ha kallat en polisman för ”din jävla kuk” – dock utan påföljd då tingsrätten bedömde att kuk-ordet hade så stark förankring i det nordnorska språklandskapet att det omöjligen kunde anses straffbart att använda det som tillmäle. Men detta behöver förstås inte vara en sann historia.
Apropå snuskordens varierande värdeladdning i olika sammanhang och regioner kan jag inte låta bli att tänka på när min lärare gick igenom ryska språkets invektiv och beskrev ordet блядь (bljad’) på följande vis: ”Ja, det betyder ju hora, fast många ryssar använder det snarare som… ja, som kommatecken”.
Hahaha
Haha! Jag blir väldigt nyfiken på hur rysk grammatik egentligen fungerar.
Ping: Tweets that mention Snuskspråket smyger sig på | Linneas språkblogg -- Topsy.com
Hallå.
Jag kanske är väldigt naiv, men jag har alltid associerat uttrycket ”halva inne” till en nasare som har halva foten i dörröppningen. Har man fått in foten i dörröppningen är produkten i princip såld, därav uttrycket.
I mitt huvud faller penisanalogin (även om den är etymologiskt korrekt) på att en penis som är till hälften instoppad de facto innebär att man redan har sex, inte att man – så gott som – har sex.
Sedan tycker jag att det är intressant hur vissa uttryck sexualiseras för att ge mera kraft. Som ”det var på håret” -> ”det var på fitthåret”.
Hej!
Det där lät på sätt och vis rimligare. Jag tror att de flesta skulle hålla med om att man redan har sex om halva penisen är inne. Dessutom antyder liknelsen hur som helst att penisinförandet går steg för steg, vilket det så klart inte gör – lika lite som en pistolkula någonsin är halvvägs ute ur vapnets mynning.
Jag har också hört snuskifieringen ”det var på fitthåret”. Det funkar väl lite som extra blänk i språket, något som drar till sig extra uppmärksamhet. Men inte är heller det särskilt logiskt.
Jag har lärt mej att använda uttrycket fitthår ungefär som den minsta mätbara längdenhet som finns. Ungefär som vissa använder enheten ångström.
I det sammanhanget kan man ju konstatera att tjockleken på ett könshår är ofta mer än dubbelt så stor som ett huvudhår. Så om nånting är på fitthåret så borde det rimligen vara bara hälften så illa som om det verkligen var på håret…
Om man får tro min gamle far (han var född 1910) så kommer ”det var på håret” från början från en sexuell betydelse, nämligen avbrutet samlag med utlösning på kvinnans könshår. Med andra ord skulle den andra versionen vara den som först myntades eller åtminstone ett förtydligande.
Ping: Språkfredag: Järnspikar också! | Kunskapsbloggen
Är det ett bevis på ”språkfattigdom” som gör att vi tar till alla de förstärkningsord vi kan komma på?
Den frågan går det nog inte att svara objektivt på. Om det skulle gå att svara objektivt så vore svaret definitivt nej, eftersom fattigdom har att göra med att äga få enheter, och den som använder alla förstärkningsord den kan komma på snarare äger fler enheter (dvs. ord) än den som inte gör det.
Subjektivt sett går det dock att svara både ja och nej på frågan. Man kan tycka att den som svär och snuskar sig är lat som inte orkar leta rätt på ett mer kristligt uttryck. Alla kan säga ”rövslickande” men färre kan säga ”lismande”, är en bakomliggande uppfattning.
Själv tycker jag inte att snuskiga förstärkningsord tyder på språkfattigdom. Det vore dumt att använda dem vid fel tillfällen, men man är fattigare om man inte har tillgång till dem än om man har det.
Bra tyckt Linnéa. Jag konfronterade en gång min ex-svärfar (känd språkman) med frågan ”Vore inte språket fattigare utan svärord?” Utan betänketid svarade han: ”Absolut, särskilt som det går så mycket fortare att svära än att behöva ta till en lång språklig omväg för att få den man samtalar med att förstå hur man känner”.
Jag gjorde ett litet stavfel. Ursäkta, Linnea. Det spanska uttrycker låter exakt ”No me sale de los cojones” (det ska vara ”me” , inte ”mes”).
Et ytterst vanligt att be någo att ”dra åt pepparn” på spanska är ”vete a tomar por culo” = ”Gå och ta emot (dvs samlag) i arslet”. Föraktet för homosexualitet har varit starkt i alla tider. Det finns en hel del poetisk litteratur där man skojar med sexuttryck och skamliga situationer. En av de mest framstående under den spanska barocken (den spanska litteraturen mest högstående period) var Francisco de Quevedo som kunde skriva fantastiska satirer och sonetter om fisen, om horor och om homosexuella. Dessvärre var han också antisemit. Anders Cullhed har gett ut i Symposion en tjock bok på svenska: ”Diktens tidrymd. Studier i Francisco de Quevedo och hans tid”. Han törs dock inte gå in tillräckligt djupt i dessa skabrösa frågor.
”Arslets öga” (Ojo de culo) är ett ytterst använt utryck i spanskan. Quevedo har just en uppsats som heter: ”Arselögats turer och oturer ”
(”Gracias y desgracias del ojo del culo”). Quevedo låter oss veta om två olika ord för att beteckna ett homosexuell man: en som är macho-homosexuell (bujarrón) och en som är feminin (puto). Det ör en intressant skillnad som vi inte lägger märke til idag, men som fattiskt finns. En homosexuell man har ofta betraktats som bärande av feminina drag och det märktes i rösten och stilen. Men det finns en stark manlig homosexualitet. Kvinnlig homosexualitet har alltid ignorerats. Det måste bero på att kvinnor alltid kunnat kramas utan att man misstänkte dem. Män fick inte smekas eller kyssas utan att bli misstänkta.
Jag ser hur jag ständigt gör stavfel. Ursäkta. Det verkar som om jag skrev med arslet. Jag ska sluta att skriva direkt i hemsidan.
Förfärligt eller hellre kolossalt roligt att läsa! Lägger till dig i min blogglista om du inte har något emot det. Har lärt mig massor bara av detta inlägg och alla kommentarer!
Så trevligt!
Sedan kan fråga sig vad som gör ett uttryck ”snuskigt”, respektive om snuskiga uttryck automatiskt är dåliga. Det finns i varje fall en del uttryck (tex ”halva inne”) som man egentligen kan betrakta som obetänkliga och goda liknelser, även om de råkar ha en sexuell backgrund. ”Suger” är kanske ett av dessa, då det kopplingen till oralsex inte är uppenbar efter importen från engelskan. (Kombinationen ”suger kuk” är en annan sak—och dessutom lite ologisk i fallet ovan: Som man gillar jag kvinnor som gör detta, och då borde jag ju även se positivt på andra saker som suger kuk…)
Förövrigt: När jag gick på högstadiet fanns det ett par tjejer som brukade säga ”kuken i örat” när någonting gick riktigt fel. Jag spekulerar att det inte var i örat de ville ha den… (Lustigt nog går mina erfarenheter i den riktningen att kvinnor har ett sexuellt fulare språk än män.)
Det som gör ett uttryck snuskigt är nog helt enkelt anspelningen på sex. Samtidigt finns det så klart en varierande grad av snuskighet. ”Vulva” är till exempel inte lika snuskigt som ”fitta”. Metaforer som bygger på sexanspelningar behöver ju inte bli vulgära, men oftast är de det åtminstone i vissa sammanhang. Testa säga att något suger till en 85-åring. Eller berätta att du har halva inne när det gäller att övertala ett barn om något. Båda gångerna känns snuskigheten rätt besvärande, åtminstone för mig.
Uttrycket ”kuken i örat” känner jag inte till. Tror du att det var lokalt för din högstadieskola?
Vad som stör mig, personligen, mer är egentligen uttryck som jag upplever som ”ovårdat språk”, medveten provokation, och/eller som ger mig negativa associationer. Tex går mina associationer när jag hör ordet ”fitta” i riktningen orakad, dålig hygien, osv., medan de flesta andra ord ger mer positiva associationer. Ett annat problem är onödigt användade, tex att en någon svarar på en fråga med ”Ja för fan!” istället för bara ”ja” (ett verkligt exempel).
Just de fall med 85-åringen och barnet som du nämner skulle troligen inte besvära mig, då dessa uttryck för mig har löst sig från den tidigare meningen och har blivit metaforiska. Däremot skulle jag kanske tveka för att de skulle kunna vara svåra för motparten att förstå.
Intressant nog kan sådana utvecklingar gå åt andra hållet också. Tex läste jag en gång en bok från 30-/40-talet, eventuellt även med en viss lokal färg, där ordet ”runka” förekom i sammansättningar som ”han runkade på huvudet”—vilket förklaras genom att ordet tidigare betydde ungefär ”skaka”. Man föreställer sig att författaren flyttades framåt i tiden, till ett fint sällskap…
”Kuken i örat” har jag, på rak arm, aldrig hört utanför en liten grupp av tjejer i min dåvarande klass. Troligen handlar det till och med om ett ”klick-internt” uttryck.
Uttrycket ”kuken i örat” har jag också hört (och använt) med betydelsen att något blivit eller gått fel. Och rent praktiskt så skulle det ju också vara en sällsynt misslyckad sex aktivitet.
/O
Sannerligen sällsynt misslyckad.
Jag tror tjejernas ”kuken i örat” kommer från filmen The Big Lebowski där ett gäng tyska nihilistterrorister med Peter Stormare i spetsen studsar runt och skriker ”Fuck you! Fuck you” Fuck you in the ear!” ”Örknullad” och ”knulla mig i örat” blev efter filmen ett uttryck i mina kretsar ett tag.
Fantastiskt! Det hade jag glömt bort.
@Emma
Tyvärr passar inte timingen:
Enligt Wikipedia kom filmen 1998. Min högstadietid var 1988–1991.
Det finns en del s.k. denaskuloj – de som inte lärt esperanto utan som kan esperanto som ett modersmål.
För dem kan en valaffisch, som moderaterna hade före valet med orden ”tre fika” bli pinsam.
Min systerson vred sig av skratt när han hörde att ärtsoppa på esperanto heter pizosupo. Och hur ber man om en kaka till kaffet utan att genera sig.
Vad jag menar är att två språk kan vara ett problem, det som är ett naturligt ord på det ena språket blir ett fult eller pinsamt ord på det andra språket.
Det är sant. Jag träffade en gång en amerikan på besök hemma hos en svensk familj. Första dagen han vaknade möttes han av ett ”Morron!” (vilket ju betyder ‘idiot’ på engelska).
Eller varför inte den nu åter avflyttade amerikan vi en gång hade här på institutionen, som vi bad berätta hur det var att komma hit till vårt land, lära sig svenska etc. Han fullkomligt tjöt av skratt när han berättade att en av de första saker han fått veta var att det var MYCKET viktigt, ja, nästan nödvändigt, att man gick med i en ”fuckförening”´…..
Haha. Det brukar ju påstås att svenskar är promiskuösa.
Har du i din blogg tagit upp ”falska vänner”?
Det finns en del på nätet på olika språk. Här är ett exempel på en länk som jag hittade nyss:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_falska_vänner
Nej, det har jag aldrig skrivit om. Men det kanske det skulle bli ändring på. Det är ett spännande ämne.
Oj, det finns många spanska ord som blir lustiga på svenska. Jag måste då sätta upp en lista. På franska brukar jag skoja med en dialog kring ordet ”sur” och ”sûr” (säker): ”Är du sur?” frågar man till en fransman. ”Oui, bien sûr” svarar han.
Om ni inte känner till ”Uarda akademiens ordbok” så rekommenderar jag den. Det är mitt favoritlexikon, eftersom jag själv leker ständigt med orden. Jag tror att UA har t o m snott en av mina ord, som jag nämnde någon gång för dem i ett brev: GYMNAZIST = en nazist som går på gym.
Man kan tala om ”anal isära”, om en ”rädd aktör”, ”hjärna för mig!”.
Vi brukar handla i ”allas intresse”, men muslimerna handlar i ”Allahs intresse”. Och när de vill starta en ”Intifada”, säger jag: ”inte fan då!”, . ”Likvärdig” är någon som förtjänar döden. I vissa länder ”alla urin-vånare är anal-fabeter”.
Entymemet är ganska rolig för att leka med ord: ”damsuga och samduga”. Det är viktigare att ”famla sakta” än att ”samla fakta”, och att ”vara i fred” bättre än att ”fara i vred”. Jag är lite ”tramskulturell” och känner att jag hade ”kuktur”. Men ”vi ska viska” när vi säger snuskiga saker. Etc Etc.
Dessa är några av mina egna språkkonstruktioner . Kolla dock Uarda akademien: http://www.uardaakademien.se/UardaakademiensOrdbok.aspx
Med ett genusperspektiv på uttrycket att något ”suger” och alltså är dåligt skulle jag säga att det kommer från kvinnans underordning i samhället som delvis bygger på statusen som sexuellt objekt. Hora-madonna-komplexet där kvinnan ska vara sexuellt tillgänglig för mannen men när hon är det bestraffas hon och degraderas i hierarkin, hon är en dålig kvinna (en hora). Att suga kuk kan bli en underlägsen handling och att bli avsugen ett uttryck för dominans. När någon säger ”sug min kuk” till någon annan så betyder det väl typ ”jag äger dig” och en man som säger del till en annan man uttrycker en sorts gradering av manligheten. Jag har hört feministiska motstrategier som på engelska ”suck my clit” eller även på svenska ”ät min mens”.
Alltså kan man med genusglasögon utläsa följande:
Att suga kuk > vara en hora = Att suga > att någon/t är dålig/t eller lågt stående.
F.ö har jag en vän som alltid brukar säga att något ”suger rumpa”, jag vet inte om det är ett eget uttryck men det är ganska användbart, det inte bara suger, det suger till och med rumpa.
Din analys låter rimlig, och det är mycket möjligt att det just var så ”suger” fick sin nya betydelse. I dag har den glidit vidare en aning, så att exempelvis en tråkig lek kan suga, utan att det finns någon man eller lek som uttrycker sin dominans över den. Något som suger är ofta dåligt utan att jämföras men något som är eller har det bra.
”Ät min mens” var ju ett bra och stötande alternativ. Det borde definitivt få avsedd äckeleffekt. Suga rumpa har jag hört någon gång, men jag har så svårt att förstå var och hur man egentligen suger rumpa, så för mig har metaforen aldrig funkat.
Jag tänker mig att det inte handlar om att suga just rumpa utan att rumpa är ett förstärkande ord precis som man kan säga att något ”suger hårt”. Och hjälp mig nu för grammatiska termer är inte min starka sida – rumpa används som ett adverb?
Vilken fascinerande tanke, att ordet rumpa används som adverb i ”suga rumpa”. På det praktiska planet har jag fortfarande svårt att ta till mig betydelsen, men på det teoretiska planet är det intressant.
Och som vanligt när man anlägger genusperspektiv hamnar man på förklaringar som kanske inte är omöjliga, men dock mindre troliga.
Suger: Troligare handlar det om manliga barn som anklagar varandra för att vara kuksugare (= homosexuella).
Underordning: Det är tveksamt om denna har haft en stark ”sex-objekt” komponent i verkligheten (utan bara i feministisk retorik). Därutöver, även om det kanske inte är relevant för etymologin, bör vi hålla i minnet att en nuvarande underordning inte existerar.
Hora-Madonna: Detta är ett freudianskt koncept som går ut på att män med känslokalla mödrar försöker att (som vuxna) kompensera genom att söka sig till kvinnor som liknar modern—med en resulterande konflikt mellan kvinnor som asexuella och sexuella varelser. Även i ett mer vardagsspråklig betydelse har det ingenting med en sexuell tillgänglighet av kvinnor att göra, utan handlar om att en del män har en kognitive dissonans när det gäller kvinnor och sexualitet—tex för att de i unga år får lära sig att kvinnor är drivna av kärlek och högre värden, men sedan till sin förvåning upptäcker att kvinnor även de i hög grad kan drivas av sex och lustar. Märk här en delvis överlappning med dem problem som ”nice guys” har.
Slutligen hör det till saken att klagomålen mot sexuellt aktiva kvinnor typiskt kommer från … andra kvinnor. I den mån män klagar är det ett undantag och har ofta en religiös backgrund (eller handlar om en man som har drabbats av just hora-madonna-komplex).
Du är både modig och optimistisk som förkastar hela uppfattningen om att kvinnor är underordnade i samhället. Jag anser inte att du har rätt, men samtidigt tror jag att jag förstår vad det är du vill åt.
Det finns en utbredd och ganska destruktiv tendens att tolka genusrelaterade mönster utifrån uppfattningen att kvinnan i slutändan blir offer för mannens dominans. Många gånger går det att göra den tolkningen på precis samma sätt på två helt motsatta mönster. Ta en reklam om en städprodukt. Låt oss säga att upplägget är att en person i en heterosexuell familj använder produkten och den andra gläds åt resultatet. Om det är mannen som använder produkten och kvinnan som gläds befästs stereotypen att kvinnor är passiva och män är handlingskraftiga. Kvinnan drar nitlotten. Men om det är kvinnan som använder produkten och mannen som gläds åt resultatet så befärsts stereotypen att städning hör till kvinnornas handlingsdomän och att män inte förstår sig på sådant. Kvinnan drar nitlotten igen, främst på grund av vår kulturs synsätt på städning som ett fult arbete. Jag tycker att detta bevisar att man behöver ta ett större grepp om samhällsanalysen. Det är inte alltid fruktbart att slå ner på ett talesätt eller ett reklaminslag.
På detaljnivå vill jag dock påstå att kvinnor visst bestraffas av män på grund av sin sexualitet. Visserligen klagar män sällan på kvinnors sexualitet, men det tycks finnas en konflikt att se på kvinnor som både sexuella och intellektuella. När en kvinna väl är sexualiserad anses hon inte ha lika mycket att säga till om på ett intellektuellt plan. Det finns nog många exempel på detta på svenska arbetsplatser, bland annat. I praktiken tar det sig ofta uttryck när det gäller skönhet. Kvinnor förväntas vara vackra på ett mer konstlat sätt än män (med smink, omsorg om frisyren och onaturliga former på skor etc.), men samtidigt anses det inte passande att vara för konstlat vacker i vardagliga och professionella sammanhang.
Låt mig först tacka för den konstruktiva ton du tar i den andra paragraf—i blogosfären brukar reaktionerna bli helt andra när man tex ifrågasätter kvinnans underordning. (Jag vidhåller dock, med en blick på din första paragraf, att denna underordning är fiktiv och i mycket baserar på för naiva tolkningar av statistisk och beteenden.)
När vi tittar på din tredje paragraf lyser ett vanligt problem igenom, nämligen spekulationer om vad män tycker och tänker som jag (som man) inte känner igen vare sig hos mig själv eller hos merparten av andra män:
En dikotomi mellan sexuell och intellektuell finns det inte i sig—däremot verkar det (inte helt överraskande) vara så att kvinnor som är fixerade vid att vara attraktiva i genomsnitt är mindre intelligenta än kvinnor i allmänheten. Likaså anlägger många kvinnor ett konstlat ”dumt” eller ”naivt” beteende för att detta kan vara attraktivt för många män på en instinktiv nivå. (Att det finns mer ”blond jokes”, som ju handlar om konstgjorda blondiner, än skämt om tex brunetter är ingen tillfällighet.)
När det gäller smink, osv, är detta återigen något som i mycket styrs av andra kvinnor, andra kvinnors förväntningar, eller den enskilda kvinnans egen vilja att vara attraktiv. I kontrast skulle många (troligen de flesta, men säkert inte alla) män vara mycket nöjda om kvinnor lade ner mindre tid och pengar på sitt utseende. Tex läste jag för några månader sedan om en undersökning om mäns reaktioner till högklackade skor som hade slutsatsen att männen sällan tittade på skorna… Det är naturligtvis fortfarande möjligt att klackarna kan ha en positiv effekt genom att göra kvinnor större eller genom att ge en annan form på benen—men vilken form och vilket utseende skorna har spelar en väldigt liten roll för män. Kvinnor däremot verkar faktiskt bry sig om hur skorna ser ut. Själv tycker jag att många skor är direkt löjliga, långa och färgade naglar är avstötande för mig, de mängder av parfym en del kvinnor använder gör mig nästan illamående, och jag är en anhängare av ”less is more” när det gäller smink.
Sedan får man tänka på att män (även de som är måna om sitt utseende) ofta har olika utseenden för en professionell kontext (tex en skjorta som är helt knäppt och täckt av en slips) och en sexualiserad ”ragga på krogen”-kontext (tex en skjorta med en eller två knappar oknäppta och en del brösthår siktbara). Olika situationer har olika garderober och det gäller att klä sig efter situationen—om man eller kvinna. (Man bör även hålla i minnet att estetisk och sexy inte är samma sak.)
På spanska finns ett mycket vanligt uttryck som liknar ”suga rumpa”, men det har inte sexuell anknytning. Det lyder ”chúpame el culo” (slick mig i arslet) och uttrycker bara förakt för det som någon har sagt eller gjort. Frågan är om det finns någon ursprunglig koppling mellan ”suga” och ”chupar”. Det finns en närmare kopplig kanske mellan ”chupar” och ”supa”. Man har velat gissa ett slags onomatopoyetisk ursprung i sådana ord. Vill man associera vidare så kan man tänka på andra ord som ”soppa” och ”supé” (att franskan är närvarande här kan man utan ansträngning gissa). Det är ganska spännade att se hur ord kan glida in i varandra. …Då har jag använt ett annat intressant ord: ”glida”.
I Colombia (vet inte om resten av LA) verkar ordet mamar (dia, suga i sig) glidit på ett liknande sätt som suga; man säger ”mamarlo” (suga den) dvs. suga kuk men helt avsexualiserat kan man vidare säga att någon är ”mamón” (jobbig, besvärlig, störig), ”que mamada” (något är jobbigt, tröttsamt) och till och med ”mamar gallo” (snacka skit, tala i nattmössan).
Det stämmer. Även i Spanien kallas sugningen för ”una mamada”.
Colombias spanska är intressant därför att den behåller många drag från ”Siglo de Oro” (1600-talet) eller Barocken, då den spanska litteraturen fick sin höjdpunkt. Man brukar säga att kulturen och konsten blomstrar när makten gott förlorad. Colombia är det land som använder den mest klassiska spanska. Man känner igen ordens 1600-tals betydelse. Poesier som låter gammalmodiga i Spanien har ord som används fortfarande i samma betydelse i Colombia idag. T ex orden ”liviano” (lätt, av liten vikt) betyder inte längre detta i Spanien. Där används bara för ”obetydligt” eller ”otuktig”. I Colombia har spanskan haft de bästa grammatikerna på modern tid. Det sägs att länder som fått ett språk i arv blir mer omsorgsfulla med språkets arv. (Hur är det men finlandssvenskan?).
Precis samma sak brukar man säga om finlandssvenskan. Jag är inte säker på att det stämmer att finlandssvenskan har en mer välbevarad eller gammalmodig grammatik än sverigesvenskan, men det är ett mycket vanligt påstående. I finlandssvenskan finns exempelvis gamla verbformer som beslut, besluter, beslutit och gamla sakbeteckningar som byk (‘tvätt’) och postiljon (‘brevbärare’). Samtidigt undrar jag om man inte kan påstå att finlandssvenskan för sig har utvecklats där sverigesvenskan har stått still. Exempelvis har finlandssvenskan ett eget ord för ‘post i delbetalning’: rat. Man säger till exempel att man ”delar upp betalningen i tre rater”. ”Betala den första raten på fredag.” Något liknande ord finns ju inte i sverigesvenskan, utan vi begagnar oss av omskrivningar. Där kan man alltså påstå att finlandssvenskan är mer lexikalt utvecklad än sverigesvenskan. I slutändan tror jag nästan att det går jämnt ut.
Intressant att höra om colombiansk spanska. Att det skiljer sig vet man ju och även att den latinamerikanska spanskan har behållit en hel del gamla former som som spansk-spanska släppt, men att det just i Colombia är extra tydligt visste jag inte. För mig som lärt mig tala spanska i Colombia kan det vara bra att känna till vissa saker, tex. som det att ”liviano” betyder ”obetydligt” i spanien, för mig betyder det ju bara att något väger lite, är lätt :)
Många ord uttryck går igen och tas över av andra språk. Suga rumpa finns i liknande form i spanskan, även i tyskan. Det är lätt att uppfatta det som en vidareutveckling av Suga, vilket det kanske är i den betydelsen vi använder det, men vi tar till oss det eftersom det finns i språkbruket internationellt. Leck mich am Arsch (kraftuttryck i tyskan för något förvånande, upprörande dåligt). Min onkel sa alltid Leckomio ( i italiensk förvanskas form för att det inte skulle låta så oanständigt illa- som professor i tyska måste man uttrycka sig korrekt!)
Ja, orden går igen, förvanskas, prövas och det som ger förstärkning, reaktion utan att gå över gränsen tar vi till oss, men vi har ju olika uppfattning var den gränsen går.
Leck mich am Arsch(slicka mig i arslet) eller Leckomio!
Lätt i vikt heter ”ligero” (på spanska), ett ord som också betyder ”snabb”. Det finns en väldigt fin dikt på spanska där man fortfarande har båda betydelser i ”liviano” (lätt och ”lättfotad”, dvs promiskuös). Det handlar om en skrift i en grav, där den döde ber (i skrift) at den som passerar inte ska göra gravens sten ännu tyngre. ”Endast kvinnorna i dessa spanska trakter kah jag stå ut med att de trampar på min aska, ty de trycker inte när mig, eftersom de är ”livianas”” DVS: de är promiskuösa och därför väger de ingenting”
Det handlar om Quevedo, som var en kvinnohatare utan like.
”Que las mujeres solas
que nacen en las tierras españolas,
quiero que pisen mis cenizas canas,
pues no me oprimen …. porque son livianas.”
Ursäkta igen stavfelen. Texten hade redan kommit i väg
”kan jag stå ut …. ty de truýcker inte ner mig ..
Du ser. Jag försöker rätta till och gör ett nytt fel. Jag klickar i väg för fort. Skit samma ”a tomar por culo”
Ping: Varför får man inte säga neger? | Linneas språkblogg
Ping: Kyssa fittan | fitt for fight