Det har varit en veritabel vargavinter i större delen av den svensktalande världen, också i år. Många har funnit sig nödgade att kalla in extra förstärkning till vinterkängorna. Något tjockt, varmt och stickat på fötterna vore väl härligt. Men vad heter plagget egentligen?
Flera av dem jag frågat har höjt på ögonbrynen. ”Finns det olika sätt att benämna dem? Självklart kallar jag dem …”
Det finns fyra starka kandidater. Starkast är nog raggsockor, en benämning med tonvikt på att plagget är grovt stickat. En högst anspråkslös undersökning jag gjort bland några bekanta tyder på att denna benämning är vanligast ungefär från Dalälven och söderut, undantaget Stockholmstrakten.
De tillfrågade med sina språkliga rötter i vår huvudstad ser dock oftast sockor som den självklara benämningen. Detta tycks också vara etablerat i Svenskfinland. Ordböckerna erkänner emellertid inte denna specifika betydelse, utan beskriver socka som ‘strumpa med kort skaft’ (Nationalencyklopedin).
I Svenskfinland florerar också benämningen yllesockor, vilken är rätt ovanlig i sverigesvenskan. I databasen Medieaekivet får den bara 269 sverigesvenska träffar, mot 2057 stycken för raggsockor.
En regional tungviktare i norra Sverige är tjocksockor. Det är det självklara valet för mig som växt upp i Umeå, och de jag tillfrågat som kommer från Jämtland eller norrut är benägna att hålla med. I Svensk ordbok finns dock inte detta ord med, vilket kan tas för en antydan om vilka språkliga varieteter som får vara med och etablera normen i svenskan (även om man för rättvisans skull bör påminna om att inte heller den snävare betydelsen av socka tas med, men det kan antagligen förklaras med att det snarare rör sig om en specificering än en ny betydelse).
Gemensamt för dessa fyra benämningar – raggsockor, sockor, yllesockor och tjocksockor – är ju ändelsen. Jag blev en smula förvånad över att så få föreslog ord som slutar på strumpa. För mig är nämligen de två orden synonyma, även om strumpor möjligen kan ses som lite finare än sockor. Andra menar alltså att de avser två olika typer av fotbeklädnader: en tunnare och en tjockare. ”Man har sockor utanpå strumporna”, som en av sockivrarna förklarade. Håller du med? Vad kallar du de varma plaggen du bär på fötterna?
Skriv gärna i kommentarsfältet om du stämmer in på den geografiska profilen eller inte. Du kanske säger tjocksockor trots att du är från Småland?
Linneas språkblogg 
Jamen det blev ju bra!
TjocksockAR Kramfors Ångermanland
Intressant! I Piteå ”heter” det dock tjocksockAR. Får man komma med önskemål? Kan du inte göra en utredning om täckbyxor vs. termobyxor? Finns termobyxor enbart i Göteborg?
Jag kan se om någon på fejan nappar. Känner dock inte så många götisar.
Både sockor och sockar låter bra för mig. Likaså både termo- och täckbyxor. Jag är östgöte med rötter i Skåne.
Nej, termobyxor fanns åtminstone sent 70-tal – tidigt 80-tal i Örebro, råkar jag veta.
TjocksockAR helt riktigt även i Ångermanland
Du ignorerar helt folks benägenhet att stava sockorna som ”sockarna”. Några snabba googlingar tyder på att trenden är mycket vanligt. Speciellt i fallet Tjocksockor.
Ja, det ignorerade jag. Tror det är spritt över hela Sverige, så jag brydde mig inte om det. Pluralet kommer nog från att man också kan säga ”en sock”, vid sidan av ”en socka”. Lägg så till det att -or inte har varit en bruklig pluralform i den talade svenskan på hundratals år (jfr hur man säger ”flicker” och ”roser”).
Ah, fair enough. Flickr. Det jag blev mest förvånad över var nog att NE inte tycker sockor är en tjockare överdragsstrumpa.
Ja, det förvånar mig också. Denna betydelse överlevde också när Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien togs fram, med ursprung ur Nationalencyklopedins Svensk ordbok. Samma betydelse finns även i SAOL. Besynnerligt.
Stickasockor (Österbotten, Finland).
Tack. Det tycker jag nästan lät skånskt!
”Stickesocken” i Piteå. (”Köpesocken” är motsatsen, jär hä köpes?)
Jag säger tjocksockAr till alla former, stickade i både tunna och tjocka garner.
-Flitig sockstickare från Piteå, bor i Sthlm.
Raggsockar. Preskriberad göteborgare (bott längre i Stockholm).
Raggsockor. Kanske influerad av sverigesvenska? Ursprungligen österbottning.
Raggisar – Östernärke
För en med stockholmsdialekt är raggsockor det enda rätta. Låt oss måna om våra dialekter.
Ja, låt oss!
Sockor (sockar) – stockholmare. Enbart om jag vill vara extra tydlig, eller poängtera att det är just stickade yllesockor, hyfsat långskaftade, så säger jag raggsockor. Sockor kan ju även betyda lite grövre strumpor av syntet att ha i skidpjäxor eller liknande.
Bördig från Umeå, precis som du, säger jag också tjocksockor – utan att tveka!
Raggsockor sade vi alla ungar som växte upp i Stockholm på 40-talet. I alla fall i Traneberg där jag bodde.
Numera använder jag inte plagget – usch, det sticks! – men jag tycker fortfarande den rätta benämningen är raggsockor.
Och OBS, med -or på slutet, även för det kortare ordet utan ragg. Oavsett hur man uttalar det måste man skriva sockor eftersom singularis är socka. Tycker jag. Har bott lite varstans i Sverige genom åren och alltid retat mig på ordet sockar, som tycks mig bli allt vanligare. Jag tror det har mer med generation än geografi att göra.
Och vad gäller innebörden tycker jag det är solklart att både sockor och strumpor kan vara både tjocka och tunna. Skillnaden ligger i hur långt skaftet är, ja. Man kan tala om knästrumpor, inte knäsockor. Och på 40-talet hade vi flickor ribbstickade långstrumpor, som minsann var nog så tjocka. Och kliade. Och fästes med strumpeband som skavde.
Tack för alla upplysningar, Mari!
Angående plural-uttal och generation får man konstatera två saker: För det första verkar det troligt att formen ”sockar” kommer från singularformerna ”sock” och ”socke” (med viss geografisk variation). Möjligen kan man dock finna exempel på när folk korskombinerar de här formerna och säger en socka men flera sockar. Annars fungerar -ar aldrig någonsin, vad jag kan komma på, som pluralform för substantiv som slutar på -a. I skriftspråket brukar pluralformen i stället bli just -or, och i talspråket uttalas det på många håll som -er.
Det andra är att dagens ungdom snarare brukar beskyllas för att använda ett mer skriftspråksenligt uttal än vad som tidigare varit brukligt. Det bör alltså vara större chans att höra en 90-talist säga ”sockor” än att höra en 40-talist göra det. Du måste ha varit före din tid!
Yllesockor naturligtvis, men så är jag ju från Finland. Eller sockor, till skillnad från strumpor som för mig är betydligt tunnare än sockorna. Har alltid strumpor under sockorna för att det inte ska klia. Men visst, sockorna kan ju vara stickade av mycket fint garn, ”tunnsockor”. Sällan ändå så fint som i strumporna.
Kommer från Uddevalla på västkusten men bor sedan sex år i Amsterdam. Säger, skriver och använder flitigt raggsockar om vintern. När jag pratar slarvigt blir det lätt raggsocker, fast det ser rätt fånigt ut i skrift, får mig att änka på socker.
Sockor låter i mina öron väldigt tillgjort.
Det händer nog att jag kallar vanliga strumpor för sockar också, även om det är mest för typen intersportsockar. Eller så är det för att jag pratar väldigt mycket engelska till vardags och jag blandar ihop språken.
Säger för övrigt termobyxor och inte täckbyxor.
Änka skulle förstås vara tänka i kommentaren ovan.
Sockor eller Raggsockor för mig.. Sockor har jag soom jag kallar sockor, men som skiljer sig ganska markant från de som du har på bilden som jag skulle pläga kalla raggsockor… Yllesockor enbart om de är av ylle specifikt…
Är uppväxt i Uppland.. Södra Uppland runt Kalmar närmare bestämt.
”SockAr” träffade jag nog aldrig på innan jag flyttade till Stockholm.
För mig är raggsockor sockor stickade i spräckligt garn så som på bilden, men är de stickade i enfärgat garn så är det yllesockor. Är uppvuxen i Ångermanland, bor sedan många år i Sthlm
Vilket intressant blogginlägg! Jag har aldrig hört ordet tjocksockor förut (bor i Skåne), och tyckte först att alla varianter såg konstiga ut. Du kan nog gissa att jag, liksom resten av min (skånska) umgängeskrets i 20-årsåldern, är en anhängare av uttalet raggsockAr (inte raggsockor eller slarvigt uttalat raggsock”er” eller raggsock”ör”, utan definitivt raggsockar med ett stort och öppet A ). Det känns obekvämt att säga raggsockor, med ett k som avskiljer två ”o”. Det är nästan som om jag vill ha ”a” för att öka kontrasterna i ordet, som en form av dissimilation. Eller så beror det obekväma helt enkelt på att det känns ovant, vilket kanske är mest troligt.
Ja, för ni skåningar säger väl i övrigt t.ex. ”flammor” och inte ”flammer”?
Säger du förresten en sock, en socka eller en socke?
Jag säger tjockstrumpor eller raggsockar (med A), i och från Skåne.
Yllesockor säger jag som för några år sedan till Sverige flyttad finlandssvensk.