Etikettarkiv: Teknik

18 november 2009 · 14:08

Skatteverket’in internet sitesine hoş geldiniz

Nu ska ni få höra. I dagarna lanserades en fantastisk liten text på uppsatser.se. Den heter ”Man måste bli helt svensk för att hitta någonting” och är skriven av mig själv. Det är mitt exjobb från språkkonsultprogrammet, och det är en studie i hur tre myndigheters webbplatser fungerar för personer som har svenska som andraspråk. Kan du inte bärga dig? Ladda hem texten direkt då. Ni andra kan få vila ögonen på min vackra framsideillustration, innan jag går vidare till att berätta vad jag kom fram till.

Uppsatsen bygger på ett test som jag fick göra på elever från Sfi och svenska som andraspråk. Jag gav dem ett häfte med frågor, och bad dem att söka svaren på webbplatserna för Sveriges domstolar, Försäkringskassan och Vasamuseet. Frågorna kunde till exempel vara vilken tingsrätt de tillhör, hur länge man kan få föräldrapenning, eller var Vasamuseet ligger. Efter testet intervjuade jag också tre försökspersoner. Jag ville veta hur informationen fungerar för dem, hur de kompenserar för språkliga problem, och vad de tycker om den begriplighetshjälp som finns på webbplatserna. Alla tre webbplatser hade till exempel ett lättläst alternativ.

Här är det kortfattade resultatet

  • Hur fungerar informationen? – Bra, men inte tillräckligt bra.
  • Hur kompenserar de för språkliga problem? – Vissa använde lättlästa texter, andra använde webbassistent eller sökfunktion. Några få ändrade språkinställningarna på webbplatsen, så att de kunde läsa på sina förstaspråk.
  • Vad tycker de om begriplighetshjälpen? – Bra att det finns lättläst, men inte alla vill ha det. Ordlistor är alltid bra.

Här broderar jag ut mig
Webbplatserna i sig fungerade ganska bra för försökspersonerna, men inte tillräckligt bra. Det verkar som att många av försökspersonernas problem hade med ordförståelse att göra. Det är ett problem som är ganska enkelt avhjälpt: alla myndigheters webbplatser ska ha ett webbrum med enklare text, och i det webbrummet borde det också finnas en ordlista med svåra termer. Jag märkte också att de gärna använde sökfunktioner och webbassistenter. Den som känner sig uttråkad borde gå in på forsakringskassan.se och låta sig imponeras av deras Fråga Hanna. Webbassistenter är något som fler borde satsa på. Om de är välutvecklade är de verkligen användbara, särskilt för personer som inte vill eller kan eller ids läsa långa texter.

Mina informanter verkar ha haft en ganska tudelad attityd till lättläst. Å ena sidan tyckte de att det är bra med kortfattad och enkel text. Å andra sidan ville de utveckla sin svenska, och då kunde lättlästa texter vara för enkla. Vissa tyckte också att lättlästa texter var tråkigare än andra. Min slutsats är att alla medborgarvända myndigheters webbplatser borde ha lättlästa texter, men också annan mottagarvänlig information. Ett modernt informationssamhälle borde präglas av att medborgarna själva kan välja hur de vill ta till sig informationen. Det ska finnas utförlig information och kortfattad information, broschyrer och webbplatser, webbassistenter och internetartiklar. Det är naivt att tro att man kan skriva så att det passar alla – även om man förstås måste försöka.

Fotnot: Det som står i rubriken är ”Välkommen till Skatteverkets webbplats” på turkiska. Jag tänkte att det skulle kunna uppfattas som lite fyndigt.

2 kommentarer

Under Begriplighet, Språk, Språkkonsultprogrammet

Taggat som , , , , , , ,

09 november 2009 · 11:13

Inte ska man då tala som man skriver

För sisådär 45 minuter sedan skrev jag ett inlägg om ett exempel på en överdrivet dikotomisk beskrivning av skillnaderna mellan tal och skrift. Jag känner att jag inte riktigt fick till det.

Visst finns det en del dikotomiska skillnader mellan tal och skrift. En sådan är ju att man inte kan skriva utan ett verktyg, vilket innebär att skriften alltid kommer att vara skild från våra mest primära instinkter. Det att vi alltid använder verktyg (oftast papper eller någon slags datorskärm) gör också att skrift har betydligt bättre förutsättningar att sparas för omvärlden. Jag har visserligen haft väldigt förtroliga msn-konversationer, men det finns ändå möjlighet för en utomstående att tjuvläsa den fortfarande. Den skriften är kvar som historik i min dator. Det mesta av vårt tal, å andra sidan, producerar vi utan hjälp av verktyg, vilket gör talet mer flyktigt. När man ringer någon, eller blir filmad, eller talar i radio, har tekniska verktyg kopplats på, och då kan talet bli sparat. Men när vi viskar något i ett öra försvinner det yttrandets materiella form så fort som det är sagt.

Denna möjlighet att prata utan att använda verktyg kommer alltid att finnas kvar, och oavsett hur integrerad vår mobiltelefon och laptop blir i vårt vardagsliv så kommer de alltid att vara skilda från vår kropp. Åtminstone så långt in i framtiden som min fantasi räcker. Man borde inte diskutera prototypiskt tal och prototypisk skrift, men den distinktionen finns, att tal alltid kommer att ha möjligheten att vara flyktigt, en möjlighet som knappast någonsin kommer att finnas för den kommunicerande skriften.

Lämna en kommentar

Under Psykolingvistik, Språk

Taggat som , , , ,

26 september 2009 · 13:59

Hen som vill kommunicera ska inte tro att hen är något

I min treåriga språkkonsultutbildning har jag fått lära mig hur man kommunicerar med text så effektivt som möjligt. Det är inte alltid så kul; jag tycker ju om text. Jag älskar text. Jag älskar stilfigurer, rim, svordomar, överdrifter, okonventionella metaforer. Men för att bli en riktigt effektiv skribent av det som språkvetare kallar bruksprosa (=text som man läser annat än för sitt eget höga nöjes skull, till exempel brev från Försäkringskassan), för att bli det ska man skriva så att texten passerar så obemärkt som möjligt. Läsaren ska inte tänka på texten, hen ska tänka på informationen som texten förmedlar. Det är därför Försäkringskassan inte får svära. Men det är också därför vi inte vill ha något flashigt intro när vi går in på Konsumentverkets webbplats, och det är därför hen som verkligen vill kommunicera inte ska tro att hen är något.

Linus Salö har undersökt hur kommuners webbplatser borde se ut för att funka så bra som möjligt. Ett av hans kanske viktigaste resultat är att webbplatserna alltid måste motsvara användarnas förväntningar. Alltså: en kommuns webbplats borde se ut som kommuners webbplatser brukar göra. De ska inte tro att de är något.

Till råga på allt har Linus kaxigt nog presenterat sin studie på en webbplats. Det är en snygg webbplats. Gå och titta! Lär dig kommunikationens jantelag. Lär dig att mottagaranpassa för nätmedborgaren.

Klicka för att kolla in webbplatsen (i nytt fönster)

Gå dit!
Fotnot 1: Jag är lite jävig vad gäller mister Salö. Det är kanske säkrast att du undersöker själv om hans studie verkligen är så jävla bra.
Fotnot 2: Mitt jobb kommer ju handla om att skriva helt inkognitoish, och därför tar jag mig gärna en språklig svängom här i bloggen. Jag hoppas du ursäktar.

Lämna en kommentar

Under Språk

Taggat som , , , ,

13 augusti 2008 · 17:01

Onödiga försvenskningar

Det finns något som heter Widget. Ingen vet exakt vad det är, men när man stött på ordet ett par gånger får man ett ungefärligt begrepp: en liten finessrik virtuell grej; en knapp på en hemsida eller så. Det är inte så noga. Man fattar ungefär, man har kommit överens med sin bristande medhängning i it-jargongen.

Många språkvårdare tycker det är synd att man ska behöva nöja sig med att bara förstå ungefär. Därför tycker till exempel språkrådet att man ska byta ut ”human resources” till ”personalavdelning”. Det är ju en sympatisk inställning. Men som så mycket annat kan försvenskningen och förenklingen träffa stolpen också: språkrådet föreslår exempelvis att man ersätter ”skateboard” med ”rullbräda” och ”cookie” med ”kaka”. Det är dumt att bannlysa engelskan när den kan erbjuda ordnyanser till svenskan. Låt kakan vara i kakfatet, så får cookien vara i datorn. Och när det gäller rullbrädan bortser språkrådet från att den engelska motsvarigheten har etablerat sig så mycket att det både känns obekvämt och onödigt med en försvenskning.

Och anledningen till att det här inlägget skrivs har med den förstnämnda anglocismen att göra. Jag loggade nämligen in på bloggen för att uppdatera er om vad som ligger på mitt sängbord, och började leta efter ordet Widgets i menyraden. Men ordpressen har tydligen blivit passerad av försvenskningskorståget, och numer heter det inte ”Widgets” utan ”Gränssnittskomponenter”. Jag vet: varför inte byta ut det krångliga engelska ordet mot ett dubbelt så långt, ännu krångligare svenskt ord!

Fotnoter: 1) Widget uttalas /oiddjett/ och inte /viid-jeet/, och om man inte fattar ett dyft av min beskrivning, men vill göra det, kan man wika ordet. 2) Jag har ingenting särskilt emot språkrådet, jag är bara dåligt uppfostrad. Läs deras lista på onödiga engelska ord vet jag, den är åtminstone tänkvärd.

3 kommentarer

Under Rappakalja

Taggat som , , , , , , , , ,