Etikettarkiv: Svenska Akademien

22 december 2011 · 5:00

22. Med siktet inställt mot dopparedagen kommer vi fram till julafton

I dag är det dagen före dagen före dopparedagen och ögontindringen har kommit igång på allvar. I morgon är det dagen före dopparedagen och sen kommer – den med känsla för logik skulle gissa fel här, för dagen som kommer sen kallas inte dopparedagen utan – julafton. Låt oss begrunda detta faktum över ett litet vinterstycke från 1871 av Elias Sehlstedt.

Precis som avslutningen av dikten antyder, så har beteckningen dopparedagen att göra med att det är dagen då man äter dopp i grytan. Nordisk Familjebok från 1880 skriver:

Dopparedagen kallas af ålder julaftonen, med anledning af en i flere landsorter gängse sed, som består deri att man då samlas omkring ett kokkärl, innehållande varmt spad, samt doppar bröd deri och sedan förtär detsamma. Seden att ”doppa” om julen är möjligen en qvarlefva från de gamla hedniska offermåltiderna.

Vi har alltså både varianten dopparedag och varianten doppardag, och i finlandssvenskan finns dessutom även doppandagen enligt Focis gamla julkalender. För att smyga in ett litet språkråd mitt i julmyset kan jag rekommendera fullkomlig ödmjukhet inför SAOL i såna här frågor. Undrar du om det heter dopparedag eller doppardag ska du gå till www.saol.se, se vilket ord de använder, och lyda duktigt. SAOL skriver dopparedag, och jag har inga goda skäl att inte skriva likadant. Rebell kan man vara någon annan gång.

Dopparedag alltså. Det ordet, med sina varianter, går tillbaka till år 1838, och syftar oftast på julafton. Framför allt tycks ordet dock användas för att räknas ner till julafton; i exempelvis Mediearkivet ingår över hälften av träffarna på ordet i konstruktionen ”före dopparedagen” (med stavningsvarianter), och flera av de övriga träffarna är kreativa konstruktioner som också räknar ner, som ”en knapp vecka återstår till dopparedan”. Man kan kanske tänka sig att ordet har stärkts av att det är så lämpligt d-stint i uttrycket ”dan före dan [*x] före dopparedan”.

Det nära släktskapet med en ramsa gör att ordet har en ganska informell prägel, vilket gör att det främst används i privatlivet. I lite mer officiella sammanhang kan man dock utan problem hitta det också. Exempelvis hittade jag det i en rätt förtjusande annons i Kungliga bibliotekets digitala tidningsmagasin. Annonsen fanns i Jönköpingsbladet den 13 januari 1872 och lyder:

Den herre, som ”dagen före dopparedagen” reste med godståget från Jönköping till Mullsjö och derunder godhetsfullt tillwaratog en af en annan resande i kupéen qwarglömb grön plaid, återfinner det saknade plaggets egare i Jönköping efter anmälan å Jönköpingsbladets kontor.

8 kommentarer

Under Julkalender 2011, Språk

Taggat som , , , , , , ,

21 december 2011 · 5:00

21. Lilla jul är en mindre variant av den stora motsvarigheten

Det finns en handfull officiella datum för firandet av en mindre variant av julafton, och utöver detta kan ett mindre anspråksfullt firande infinna sig ungefär när som helst inom en månad före, eller möjligen någon vecka efter julafton. Ett av alla dessa formella datum är dock Tomasdagen, den 21 december.

I Finland firas en ganska officiell lillajulsafton årligen på lördagen före den första advent. Då ska man pynta en liten dvärgjulgran och ge sina barn minijulklappar. Högtiden är inte så officiell att den är en helgdag, men allmänt spridd i hela landet.

Inom försvaret finns det också ett traditionellt julspex som kallas lillejul. Det tycks oftast firas sista lördagen före julafton.

Från Skåne härstammar en tradition att fira lilla julafton, då dagen före den egentliga julafton.

Vissa firar Sankt Nikolaus dag, den 6 december, som en slags minivariant av julafton, medan andra kallar kyndelsmässodagen den 2 februari för lilla julafton. Ytterligare en dag som fått denna benämning är luciadagen, och en annan är Mårtendagen den 11 november. Dessutom kan både trettondagsafton och tjugondag knut få epitetet. (Uppgifterna kommer från Nationalencyklopedin, uppslagsord lillejul.)

Totalt finns det tio mer eller mindre officiella datum, varav ett råkar infalla just i dag (fattas bara). Firandet för dagen är annars aposteln Tomas, som var känd som kollegiets stora tvivlare. Han trodde nämligen inte på Jesus återuppståndelse förrän han uppenbarade sig mitt ibland dem. Jesus förmanade ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Men jag vet inte, jag tycker att Tomas verkar ha haft en sund hållning. Så vanligt är det ju inte att folk återuppstår från de döda.

En annan Tomas som gillar att använda sin tankeförmåga är för övrigt herr Riad, som svors in i Svenska Akademien under högtidsdagen igår den 20 december. Det kan vi väl också fira i dag på Tomasdagen. Här kan du läsa hans inträdestal.

15 kommentarer

Under Julkalender 2011, Språk, Uncategorized

Taggat som , ,

06 oktober 2011 · 12:35

Var tyst om sånt du inte vet något om, för aderton!

Förra veckan utsåg Svenska Akademien en ny ledamot till landets kanske mest eftertraktade samling stolar. Den nya akademiledamoten blev Tomas Riad, en forskare inom nordiska språk som specialiserat sig på fonologi. Allmänt sett finns ingenting kontroversiellt i valet.

I egenskap av kulturtyckare har dock DN:s kulturchef Björn Wiman ändå beslutat sig för att värka fram en åsikt. Redan samma dag som tillkännagivandet publicerade dn.se spalten Björn Wiman: Professor Riads namn föll som en hink kallt vatten över dem som väntat på telefonsamtal från Englund.

För professionella skribenter händer det då och då att behovet att få en text skriven föregår behovet att berätta något. Ibland kan det resultera i texter som den Björn Wiman skrev i fredags.

Jag vet inte vilka herr Wiman pratar om, som förväntat sig att Peter Englund skulle ringa, och som nu känner sig kallduschade av valet Riad. Och viktigare: varför skulle de göra det? En antydan finns i inledningen, där Wiman citerar den raljanta och akademikritiska August Strindberg: ”Ja: vem är han. Vad har han gjort? hagla man och man emellan, ty man har ännu icke upphört att förvånas över akademiska val.”

Wiman anser att man ”sannerligen inte” får ”frånkänna Akademien dess känsla för mediala spratt”. Hur så, kan man fråga sig. Är det verkligen så otänkbart att det kan finnas en internationellt framstående svensk språkvetare som inte en kulturchef i en dagstidning känner till? Att bli invald i Akademien trots att man inte är ”bemärkt i offentligheten” kan definitivt inte likställas med det räkmackeglidande som Strindberg många gånger porträtterat. Tillgängliga språkvårdsdebatter och populärvetenskapliga publikationer är så klart både samhällsnyttiga och ärevördiga – här passar det exempelvis att slå ett slag för Tomas Riads fonologiska beskrivning av den svenske kocken i Mupparna – men det varken är eller borde vara såna bedrifter som ligger till grund för bedömningen om en vetenskapsperson är en kompetent vetenskapsperson. Var sak på sin plats. Man kan vara både en kompetent vetenskapsperson och en kompetent populärvetenskapsperson, men det är inte samma sak.

Valet att ta in en till språkvetare ställer sig Wiman positiv till. Men var det rätt språkvetare? frågar han sig. Himlarna vet, men inte Björn Wiman. Och det finns väl ingen som förväntar sig att en kulturchef ska kunna göra en sån bedömning.

Läs hellre:

1 kommentar

Under Språk

Taggat som , ,