Det drar ihop sig mot jul. För att hålla kontroll på julnerverna kan det vara bra att gå tillbaka till rötterna och mysa i språket sanskrit. Det är ett fornindiskt språk som fortfarande lever (även om det bara har kring 14 000 flytande talare).
Fantastiskt att sanskrit har samma ord som vi för tomte! kan man tycka. Men det är översättaren som gav sanskrit ett svenskt lånord. Inte heller finns det egentligen någon Rudolf i den kultur som använder sig av sanskrit, men det är inget problem. Namnet får ju bara en anpassad stavning. Rakt av står det ”Tjock tomte Rudolfs risgröt åt”. Till de grammatiska karakteristikumen hör bland annat att språket inte markerar bestämd form på något sätt. ”Den tjocka tomten” och ”tjock tomte” skrivs alltså på samma sätt.
Länge trodde man att sanskrit var ursprunget till alla indoeuropeiska språk, såsom svenska och många andra av de språk vi talar i dessa trakter. Detta anses dock nu vara helt avfärdat. Däremot tror man att sanskrit är ett av de allra äldsta indoeuropeiska språken, eftersom man hittat flera tusen år gamla skriftkällor. På grund av att sanskrit inte genomgått några omvälvande förändringar genom tiderna är många lingvister intresserade av att studera sanskrit efter spår av grammatiska egenheter i andra indoeuropeiska språk. På det sättet hoppas man kunna rekonstruera en slags urindoeuropeiska, som man brukar kalla idén om det språk som talades fram till ungefär år 3500 före vår tideräkning.
För översättningen står Mats Lindberg från Institutionen för orientaliska språk vid Stockholms universitet. Jag tackar så hjärtligt!
Linneas språkblogg 