I sin jakt på mysig julstämning drar många på sig en nästan manisk förkärlek till historien när det lackar mot jul. I dagens lucka hakar jag på den trenden och går tillbaka till vår moderna svenskas rötter. Vi ska titta på fornvästnordiskan, ett språk som talades i Norden och i vissa trakter kring norra England och Irland mellan ungefär år 110 och 1250. Antalet talare på den tiden har man inte kunnat fastställa, men man uppskattar att det fanns minst några miljoner. 
Här får vi också bekanta oss med runalfabetet. Är inte det retro så säg. Med vårt moderna latinska alfabet står det ”Hin digri jólasveinn hefr borðat Hróðólfs graut”. Alfabetet behöver alltså få ett tillskott av bokstaven ð, som motsvarar engelskans th i that. Dessutom tillkommer bokstaven þ som uttalas som th i engelskans thing, och bland annat förekommer i pronomenet þat.
På den lexikala nivån har det hänt en del sedan fornvästnordiskans tid, men det bör åtminstone gå att förstå delar av meningen. Någon känner kanske igen pronomenet och den bestämda artikeln hin, kanske mest från Djävulens smeknamn hin håle ‘den hårde’. Ordet för jultomte är visserligen konstruerat – han fanns ju inte i Fornvästnorden – men själva konstruktionen inleds med det bekanta ordet jól, vilket i princip är samma ord som våra dagars jul (även om vi förstås har bytt fokus för festligheterna nu). Också orden digri (‘diger’) och graut (‘gröt’) har stått pall för tidens tand. Översatt till modern svenska står det ”Den digra julsvennen har ätit Rudolfs gröt”. Det är alltså påtagligt lite som förändrats i vårt språk när det gäller grammatiken; själva meningsstrukturen ser likadan ut nu som då, med undantag för att vi i dag kan konstruera partikelverbet äta upp för att berätta att gröten tog slut på grund av jultomtens ätande.
För översättning, translitterering och information står Rune Palm från Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet. Tack så mycket!
Detta blir den sista konventionella luckan i årets julkalender. Bakom morgondagens lucka döljer sig något som inte riktigt kan räknas som ett språk, snarare tvärtom. Och så ska vi ju hinna med ett traditionsenligt julkort.
Linneas språkblogg 
