Etikettarkiv: Ordspråk

Jag måste erkänna att jag hade lagt fallet högt uppe i en dammig hylla, beredd på att aldrig mer se det. Men än en gång är Josefin en trogen Watson.

Detta har hänt: jag skrev ett inlägg där jag undrade var uttrycket ”Lungende Beda” kommer ifrån, frågade om läsarna kände till det, och om de i så fall också använde påhänget ”, det är vals”. Jag fick lite hjälp, bland annat från ovan nämnda dr Watson, och kom fram till att det åtminstone används i Piteå också.

Nu har Josefin rådgjort med en inbiten Pitebo, och han visste att Beda är något man kallar vem som helst, åtminstone i Piteå. Typ som en jeppe, om jag förstod det rätt. Så man skulle typ lika gärna kunna säga ”Hörru Beda, tare lugnt nu va”. Det är definitivt ett framsteg.

Men jag undrar fortfarande varför just ”Lungende Beda” är så gjutet. Jag har haft mina misstankar att det är citat från en film, teater eller bok, men uttrycket verkar väldigt geografiskt begränsat. Jag frågade ett par sörlänningar i klassen och de hade aldrig hört något sånt uttryck.

Nu hoppas jag på fler kommentarer. Det skulle verkligen vara intressant att hitta ursprunget. Säg till om du hört det, eller om du inte gjort det. Alla samtal är anonyma, och syns inte på telefonräkningen om du inte ringer.

Nedan kan man läsa mina desperata ord om ursprunget och existensen av uttrycket ”Lungende Beda, det är vals”. Jag bad mina läsare om en hjälp på traven.

Till att börja med vill jag tacka er läsare för att ni lydde order. Efter tips och kommentarer dels här, och dels mejlledes, har jag nu åtminstone fått bevis på uttryckets existens. En läsare hade hittat en Gammal norrländsk folkvisa som avslutas med en exotisk ordlista. Även om det aldrig står ”Lungende Beda” (eller ”lungen dä”, ”lungen de”) i visan, så finns uttrycket med som uppslagsord – i sin helhet: ”Lungen de beda, hä ba vals”. Det lilla B:et får mig att undra om det är något slags dialektalt ord, som i så fall säkert är besläktat med verbet att be. Min spontana tolkning har alltid varit att en kvinna vid namn Beda borde lugna ner sig (eftersom det bara är vals de dansar).

Min pitefödda klasskompis Josefin kände till uttrycket från sina hemtrakter. Som ni kan läsa i kommentaren på förra inlägget, har hon en skenande ko med i tolkningen. Kan så vara, men jag känner mig inte färdig än.

Fortfarande undrar jag vilket geografiskt område uttrycket rör sig i. Och framför allt: hur, i allsin dar, uppstod det?

I måndags var det sista chansen att fira jesus lidande, död och uppståndelse, så jag åt jättemycket ägg hos min elaka styvmor (som lagar god och mycket mat, men är bra på andra sätt också). Av den ena eller den andra anledningen kom vi in på en diskussion om den gamla dängan ”Lungende Beda”. Detta uttryck kan man använda för att på ett överlägset, ironiskt och antagligen rätt västerbottniskt sätt be någon att ta det lite lugnt. Styvmor undrade om vi hade hört fortsättningen på uttrycket: ”Lungende Beda, det är vals” ska tydligen vara citatet i sin helhet.

Härifrån kom vi osökt in på frågan om var uttrycket kommer ifrån. Som språklärd tog jag med gott självförtroende på mig att ta reda på detta. Nu har jag inte så gott självförtroende längre. Antagligen är jag lite väl modernt skolad, för när jag fick noll googleträffar på uttrycket visste jag inte hur jag skulle fortsätta mitt uppdrag. Om ett uttryck används i Västerbotten, och google inte kan det, finns det då? Jag tvärnitade, och har ägnat en vecka åt att beklaga mig för fem bekanta, varav fyra delade min förvåning för googlefrånvaron. Med repat mod tänkte jag nu vända mig till er bloggläsare för svar.

Har ni hört uttrycket? Använder ni det? Vet ni var det kommer ifrån? Mejla eller skriv kommentarer; det är ensligt i idiomskogen utan google att hålla i handen.