Etikettarkiv: Nationella minoritetsspråk

14 december 2010 · 5:55

14. Meänkieli

I dag tar julkalendern upp det femte av Sveriges fem nationella minoritetsspråk: meänkieli. Detta är ett relativt nyetablerat språk som vuxit fram som en nordfinsk dialekt. När Sverige år 1809 tappade Finland till Ryssland drogs landsgränsen vid Torne älv. Kvar i Sverige var det finsktalande Tornedalen, där det talades en dialekt som till stora delar blev avskärmad från Finland. Denna tornedalsfinska dialekt levde sitt eget liv och utvecklades separat från finlandsfinskan. Efter ett tag, och allra mest på 1980-talet, började det höjas röster för att definiera dialekten som ett eget språk. Meänkieli ville man kalla det – ‘vårt språk’.

Så säger man ”Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt” på meänkieli. Det kan vara intressant att jämföra detta med julkalenderns sjätte lucka, som handlade om finska. Då såg meningen ut så här: ”Pullea juolupukki söi Petterin riisipuuron”. Vi kan konstatera att meningarna har samma ordföljd: ”Tjock jultomte åt (upp) Rudolfs risgrynsgröt”. Tillskottet av den lilla partikeln ylös (‘upp’) visar på en generell skillnad mellan meänkieli och finska, nämligen att meänkieli brukar låna och direktöversätta svenska partikelverb som äta upp och även bygga upp (meänkieli: rakentaa ylös). På finska ser  dock inte verbformen annorlunda ut mellan att äta och att äta tills allt är slut. En av översättarna påpekar också att meänkieliordet riiskryynipuuron illustrerar ”hur obesvärat man lånar ord från svenskan”.

Många meänkielitalare talar också svenska, och detta ligger till grund för många av de skillnader man kan se mellan finska och meänkieli. Exempelvis har meänkieli flera svenska lånord, som hantuuki (‘handduk’, finska: pyyheliina) och biili (‘bil’ finska: auto). Svenskan har också påverkat ljudsystemet, exempelvis vad gäller sje-ljuden. Kodväxling mellan meänkieli och svenska är också vanligt förekommande i Tornedalen.

Meänkieli är ett politiskt och kulturellt laddat fenomen. Språket fanns långt innan det fick officiell status som språk, kanske till och med innan det hade ett namn. Samtidigt var det en gång ingenting annat än en dialekt. Vissa hävdar fortfarande att meänkieli inte är något självständigt språk. Därför var det ett modigt politiskt beslut att ge meänkieli status som nationellt minoritetsspråk i början av 2000-talet. Det bekräftar att språket finns som eget språk, och det bekräftar tornedalingarnas identitet. Dessutom innebär minoritetsspråksstatusen bland annat att folk har rätt att använda meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Sveriges språkpolitik gör mig stolt över att vara svensk.

Tack till Jonas Tano, Erling Wande och Birger Winsa för översättningar och utförliga kommentarer om desamma.

7 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som , ,

12 december 2010 · 5:55

12. Romska

I dag ska bloggen behandla ett av världens största minoritetsspråk, nämligen romska. Detta är ett språk som talas av folkgruppen romer, och det kallas på svenska även för romani eller romani chib, från själva språkets ord på sig självt. Det lustiga med språket är att det kan räknas som ett av de 100 största i världen, med uppskattningsvis mellan 10 och 20 miljoner talare, men det är minoritetsspråk överallt där det talas. I Sverige finns uppskattningsvis 5 000 talare, och romska har talats kontinuerligt här i minst 500 år, vilket år 2000 gav det officiell status som nationellt minoritetsspråk. Det finns uppåt 60 olika varieteter av detta språk, vilka sinsemellan skiljer sig rätt ordentligt. Bakom dagens lucka döljer sig arli-varianten:

Romska är i grunden nära släkt indiska språk som sanskrit och hindi. I basordförrådet syns spår av detta, men i övrigt är det påtagligt hur pass mycket olika varieteter av romska har påverkats av majoritetsspråken i de områden där romska har talats. Se till exempel hur ordet för jultomte – Dedo mraz – osökt kommer en att tänka på det ryska ordet för samma sak. Eftersom romska är ett notoriskt minoritetsspråk kan man förmoda att många romsktalare är tvåspråkiga, och då är det naturligt om språken påverkar varandra. I svenskan har vi till exempel tagit över romska ord som lattjo från laśo ‘bra’, haja från hatjarav ‘förstå’, och tjej som kommer från śej ‘flicka’ och har sin manliga motsvarighet i kungens gamla smeknamn tjabo (från siavoro som helt enkelt betyder ‘pojke’).

Den som vill lära sig mer kan vända sig till Arli språkcentrum för att lära sig lite grundläggande romska på arli-varianten. För översättningen stod Baki Hasan, språkvårdare i romska på Språkrådet. Tack och bock!

4 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

09 december 2010 · 5:55

9. Jiddisch

Idag den nionde december firas sista dagen i den judiska ljusfesten chanukka, och vad passar väl då bättre än att ägna kalenderluckan åt jiddisch? Detta är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk, och det är ett intressant språk med rötter på flera håll i Europa. Man antar att språket uppkom när judiska grupper bosatte sig i Rhenlandet omkring år 1000. Där talades under medeltiden en högtysk dialekt som kan sägas vara en förfader till jiddisch. Många jiddischtalande drog sedan österut, vilket gjorde att språket fick tydliga drag av slaviska språk, såväl när det gäller ordförråd som när det gäller grammatik. Också hebreiskan har kommit med viktiga influenser, särskilt i fråga om ordförrådet. Det fanns före andra världskriget ungefär 11 miljoner jiddischtalande i världen, men efter förintelsen hade denna grupp mer än halverats. I dag har jiddisch försvagats ytterligare, och talas som förstaspråk främst av ortodoxa judiska grupper i bland annat Israel. I Språken i Sverige uppskattar Mikael Parkvall det sammanlagda antalet svenskar med jiddisch som förstaspråk till ”något eller några tusen”.

Jiddisch för "Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt".

Jiddisch skrivs med det hebreiska alfabetet och från höger till vänster. Det finns dock några mindre skillnader för det alfabet som används för jiddisch, såsom att jiddisch även har bokstäver för vokaler, vilket inte hebreiskan har. Med latinska bokstäver framstår kanske meningen som mindre främmande: ”Der diker Santa Klaus hot ojfgegesn Rudolfs rayz-kashe.” Det tyska ursprunget blir påtagligt i grammatiska detaljer som artikeln ”der” och ord som ”dik” (jämför den tjocke på tyska: ”der dicker”). Översatt ord för ord till svenska blir det ”Den tjocke jultomten har ätit upp Rudolfs risgröt”. Ingenting särskilt exotiskt att diskutera när det gäller grammatiken alltså.

I samband med språket jiddisch kan man för övrigt också nämna författaren och nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer, som skriver sina mästerverk på jiddisch. Dessutom har språket en trevlig musikstil kopplad till sig: klezmer. Kolla in Räfven om du har för tyst i lyan.

6 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

06 december 2010 · 5:55

6. Finska

I dag är det Finlands stora dag, då de firar årsdagen av sin självständighet från Ryssland. Dessutom får landets ena officiella nationalspråk extra uppmärksamhet i denna språkbloggjulkalender. Vi ska nämligen titta närmare på finskan. Man räknar med att det finns ungefär 5,2 miljoner finsktalande ute i världen, och i Sverige är finskan det överlägset största språket utöver svenskan. Ungefär 225 000 finsktalande beräknas bo i Sverige, och eftersom språket dessutom har starka rötter i Sverige har det också status som nationellt minoritetsspråk. Trots att Sverige och Finland har en del språkligt gemensamt, finns emellertid det inte mycket som förenar svenskan och finskan.

Precis som samiskan är finskan ett språk med flera kasus. Ofta visas finskan upp i internationella sammanhang för att det har ett så fascinerande kasussystem. Finskan har en tendens att klistra ihop flera beståndsdelar och på så sätt bygga långa ord. Det kallas att det är agglutinerande (jämför engelskans glue, ‘lim’ så sätter det sig nog). Nationalencyklopedin tar upp ordet taloissammekin som består av morfemen talo som betyder ‘hus’, i som är en pluraländelse, ssa som är en kasusändelse som betyder ‘i’, mme som motsvarar ägarpronomenet ‘vår’, samt ändelsen kin som betyder ‘även’. Vad blir då detta? Jo: ordet ‘även i våra hus’ (när man nu har användning för detta nätta ord).

Ord för ord lyder den finska översättningen ”Knubbig julbock åt Petteris risgrynsgröt”. Här har översättaren klokt nog strävat efter att översätta själva betydelsen i den svenska ursprungsmeningen. I finskan finns det visserligen också ett ord för tomte, eller rättare sagt tomtenisse: tonttu. Han som kommer på julafton, det vill säga jultomten, benämns dock med termen joulupukki, vilket egentligen betyder julbock. Och Petteri är helt enkelt vad den där renen med röd mule heter i den finska översättningen av sången.

Tack så mycket till Hannele Ennab på Språkrådet för hjälpen med översättningen!

12 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

04 december 2010 · 5:55

4. Nordsamiska

Buorre iđit! Manat go dávjá diehke?

I dag tar julkalendern upp ett av Sveriges nationella minoritetsspråk: samiskan. Det lär finnas ungefär 40 000 människor som talar samiska, och ungefär 5 000 av dem bor i Sverige. Samiska är spritt i flera olika varieteter, som sinsemellan kan vara rätt olika. De varieteter som talas i Sverige är (åtminstone) umesamiska, västerbottenssamiska, jämtlandssamiska, arjeplogssamiska, lulesamiska och nordsamiska. Den sistnämnda är den allra vanligaste varieteten, och det är också den som pryder julkalenderns fjärde lucka:

Samiskan är ett mycket spännande språk att studera för den språkpolitiskt intresserade. Som skriftspråk är alla samiska varieteter rätt nya på banan, och det sägs i Språken i Sverige att första gången en samisk författare fick ge ut en bok var 1910, för bara hundra år sedan. För ett litet och ungt skriftspråk kan en kompetent språkvård göra särskilt stor skillnad, och de som vårdar och planerar samiskan gör ett stort och viktigt jobb. Så sent som på 1970-talet utarbetade den samiska språkvården nya regler för nordsamisk skrift, för att ena skriftspråken för den nordsamiska som talas i Finland, Norge och Sverige. Man antar nämligen inom språkvårdsvetenskap att för mycket variation kan skada språket och göra det svårare att hantera för brukarna. Ett språk med 40 000 talare har inte råd med några onödiga nederlag.

Rent grammatiskt finns det också en hel del att säga om samiskan. Bland annat har språket ett digert kasussystem. Om man exempelvis frågar en person från Karasjok var den kommer ifrån, svarar den Kárášjogas, ‘från Karasjok’. Frågar man samma person vart den ska åka i jul svarar den i stället Kárášjohkii  – ‘till Karasjok’. Det finns också en förträfflig terminologi för släktskapsrelationer, som bland annat skiljer mellan moster som i mammas storasyster och moster som i mammas lillasyster.

I inläggets inledning står det förresten ”God morgon! Kommer du hit ofta?”. Fler nordsamiska fraser, exempelvis ”Vi åker till Östersund” och ”Vill du ha blodpalt?” kan du lära dig på samer.se.

Tack och särskilt god jul till Ann Catrin Stenberg Partapuoli, översättare på Sametinget.

5 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som , ,