Etikettarkiv: Kodväxling

Engelskt slemmigt monster äter upp svenskan (belägg 4)

Jag märker att jag väljer mindre och mindre ortodoxa belägg för min tes om att svenskar brukar fylla ut sina yttranden med fraser på engelska. Det beror inte på att det inte finns ortodoxa exempel, utan på att jag är alldeles för ateistisk för att ta med dem. Igår åkte jag till exempel tunnelbana med en kille som kodväxlade like there was no tomorrow. Men jag ska inte använda honom som exempel, för jag tror han var bipolär eller arenbifän. Istället ska jag citera en affischreklam som körs av ett stort teknikföretag just nu.

AFFISCH 1: Du får inte fett ljud där de har rea på brödrostar.
AFFISCH 2: Bad sound kills good music.

Äsch, det kändes som en bra idé när jag antecknade det. Kanske kommer den känslan tillbaka.

Lämna en kommentar

Under Det slemmiga monstret, Engelska, Språk

Engelskt slemmigt monster äter upp svenskan (belägg 3)

Det här är det tredje belägget för att svenskar plötsligt kan dra till med en engelsk fras i ett i övrigt svenskt samtal. Det utspelar sig i kommentarsfältet i ett fotoalbum på Facebook. De skrivande är kusiner, och båda har svenska som förstaspråk. Fotot är en närbild på Karsten.

KVINNA: Gud vad lik Karsten är morfar/farfar. Det är faktiskt lite galet…
KARSTEN: Haha, people keep saying that..

Karsten heter egentligen något annat.

Lämna en kommentar

Under Det slemmiga monstret, Engelska, Språk

Engelskt slemmigt monster äter upp svenskan (belägg 2)

Det här är det andra belägget för att svenskan håller på att bli uppäten av slemmiga engelskmonstret. Vilket det alltså inte håller på att bli. Den här kategorin av inlägg blir ju bara mer och mer förvirrande by the minute.

I går morse vaknade jag till en hätsk diskussion mellan Täppas Fogelberg och en man som var arg på något som jag inte hann definiera innan diskussionen var slut. Det hela avbröts nämligen av att Täppas sa ett telefonnummer och så:

TÄPPAS: Where ever you are, som man säger på nysvenska, ring P1.

Och så blev han överröstad av den där hoppiga sången.

Lämna en kommentar

Under Det slemmiga monstret, Engelska, Språk

Engelskt slemmigt monster äter upp svenskan (belägg 1)

Jag skrev för några dagar sedan att jag skulle återkomma till temat att engelskan är som ett slemmigt monster som äter upp den stackars svenskan vilket man till exempel kan se i det att många unga personer lägger till engelska fraser i slutet på yttranden like what the fuck. Det här är inte det slutgiltiga återkommandet; jag tänkte att jag istället skulle ägna några veckor åt att samla på mig belägg för analys. Det här belägget kommer från personalen på en skönhetsinrättning i Stockholm. De hade börjat prata om bröstläget hos de kvinnliga anställda.

KVINNA: Min kompis sa att Lisa har stora bröst. Har hon det?
MAN 1: Jag vet inte, det kanske hon har. Du har ju också ganska stora bröst.
KVINNA: Mina bröst har krympt, de var mycket större förr.
MAN 2: Jag tycker du har fina bröst.
MAN 1: It doesn’t count, you’re gay.
(samtalet dör)

5 kommentarer

Under Det slemmiga monstret, Engelska, Språk

Engelskan är som ett slemmigt monster som tuggar i sig den stackars svenskan

Ibland hör man folk som tycker att engelskan är som ett slemmigt monster som tuggar i sig den stackars svenskan. Jag är inte en av dem. Dock tycker jag att det är intressant att se hur och var engelskan finns i svenskan. Ibland är den onödig, ibland berikande.

Det står i Svensk ordbok att potatis är ett lånord från engelskan. Det kunde man inte tro. Det känns så konstigt att jag misstänker att jag tolkar texten fel.

Alldeles för ofta har jag läst om engelska lånord i svenskan. Jag är uttråkad. Svenska språket skiter fullständigt i att räls ursprungligen kom från engelskans rails. Det spelar faktiskt inte längre någon särskilt stor roll. Det är ett svenskt ord med svensk böjning och så pass svensk stavning att det till och med innehåller en bokstav som inte ens finns i det engelska alfabetet. Och detsamma gäller för lite nyare ord som mejl och dejt (åtminstone med de stavningarna). Ja, tesen för det här stycket är: de där lånorden kommer aldrig – a l d r i g – att utgöra ett hot mot svenskan.

Kanske utgör inte heller följade fenomen något hot, men likväl förtjänar det att nämnas. Jag har nämligen lagt märke till att människor i min omgivning ofta drar till med hela fraser på engelska i lättsamma konversationer. What the fuck is that about? Det ska jag fundera på i några dagar. Om jag kommer på något smart så återkommer jag; om inte så raderar jag diskret det här inlägget.

1 kommentar

Under Det slemmiga monstret, Engelska, Språk