Etikettarkiv: Klarspråk

12 maj 2011 · 10:25

Vårdat, enkelt och begripligt – men hur?

I Sveriges snart tvååriga språklag slås det fast att ”Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt”. Det är nästan sensationellt att denna ideologiskt färgade riktlinje får vara med bland våra lagar. Men egentligen fungerar den just som en riktlinje, för i praktiken kan man ganska sällan slå fast att något ur det offentliga språket inte lever upp till detta. Vad är egentligen ett vårdat språk? Vem ska tycka att det är enkelt? Hur vet man om det är begripligt eller inte?

En av de absolut vanligaste kanalerna för myndigheters kommunikation med medborgare är internet. Myndigheternas webbplatser fungerar ofta som en utgångspunkt för kommunikationen. Därför är det synnerligen intressant att veta hur myndigheternas webbplatser fungerar. Är de vårdade, enkla och begripliga? Jag är en av alla som försöker svara på det. Men hur vet man? Den här vyn möts man av om man surfar in på Försäkringskassans webbplats i dag.

Vårdat va? Jovars. Det beror väl på vad man ska ha den till.

De flesta som använder Försäkringskassans webbplats har antagligen ett särskilt mål i sikte. De vill kanske anmäla vård av sjukt barn, söka europeiskt sjukförsäkringskort eller kolla när de ska få sin sjukpenning. I princip är det ju för vart och ett av dessa och liknande ärenden som det avgörs om webbplatsen är bra eller inte. Kan man göra det man vill göra? Hittar man sin väg fram till det man vill göra?

Jag skulle vilja ha din hjälp här. För att kunna analysera myndigheternas webbplatser behöver jag veta hur vanliga människor använder dem. Klicka här för att fylla i ett helt anonymt formulär. Det tar kanske fem minuter. Då lovar jag att återkomma i frågan senare. Tack på förhand!

1 kommentar

Under Begriplighet, Myndigheters webbplatser, Språk

Taggat som , , , , , ,

28 augusti 2010 · 11:07

Mottagaranpassning är att skriva med läsarens glasögon på

Det här inlägget skriver jag för dig. Ja, just dig. Du, som läser detta just nu, du är adressaten för denna text.

”Var inte larvig”, tänker du nu. ”Hur skulle du kunna veta vem jag är? Vad är det här för tramsigt effektsökeri?” Du har förstås rätt. Jag vet inte vem du är. Kanske vet jag inte ens om att du finns till. Kanske känner vi varandra till namnet. Kanske är vi nära bekanta, men inte ens då vet jag nu i skrivande stund vem du är. Och trots detta gör jag anspråk på att skriva just för dig. Är jag larvig? Ja kanske, men jag behöver försöka.

Det handlar om det som brukar kallas mottagaranpassning: det att anpassa en text så att den passar sina mottagare. Det är en svår uppgift, även för de mest drillade skribenter. Först och främst måste man ju ta reda på vilka ens mottagare egentligen är.

En sak vet man förvisso alltid om ens läsare: de läser ens text. Det kan framstå som en trivial sanning, och det är det, men utifrån den kan man faktiskt göra några kvalificerade gissningar om mottagargruppen. Ta dig och den här texten som exempel. Du läser den här texten, och du har kommit ända hit ner – alltså är du någotsånär intresserad. Det är troligt att du är intresserad av språk, eftersom det är temat för de flesta texter som publiceras i den här bloggen. Kanske kan man tänka sig att du även läser andra populärvetenskapliga texter om språk. Detta ökar i så fall chansen att du vet en del om ämnet. Du kanske känner till grundläggande språkvetenskaplig terminologi och är van vid olika språkvetenskapliga tankegångar. Det att texterna publiceras i en blogg kan också skvallra om din ambitionsnivå. Du läser troligen texterna av lust, inte av plikt. Det är inte särskilt troligt att du vill använda inläggen som källor i en vetenskaplig uppsats, men mer troligt att du läser för att bli lagom intellektuellt road. Du förväntar dig nog att det här ska vara en lättsam text.

Trolleri trollera. Nu har jag en ganska detaljerad skiss av mottagargruppen för den här texten. När skissen är färdig ska skribenten försöka sätta sig in i mottagarens situation. Antagligen har skribenten redan en idé om vad den vill berätta i en text, men det är också viktigt att fråga sig vad mottagaren kan vilja veta – och vad den inte vill veta. Skribenten kan också använda sin skiss för att hitta en lämplig svårighetsgrad på innehållet i texten, och fråga sig vad som behöver förklaras och vad mottagaren redan känner till. Egentligen vill jag påstå att mottagaranpassning bara handlar om dessa två frågor: Vad vill mottagaren veta? Och vad vet mottagaren redan? Den skribent som funderar på dessa två frågor kan göra sin text bättre.

Men skrivtips innebär alltid en viss förenkling av verkligheten. Det verkar som att det finns ett recept man ska följa till punkt och pricka, och så blir en gourmetmåltid till text till helt automatiskt. Om skrivtipset lyckas leva som det lär är det smidigt och trevligt att läsa, men det betyder inte att det var smidigt och trevligt att skriva det. Sanningen är att gourmettexter kräver väldigt hårt arbete. Man måste slita sig i håret. Man måste tvivla och grubbla. Man skriver och skriver om, testar, granskar, skriver om igen. I själva verket är det nog så att ju mindre läsaren behöver slita sig i håret för att läsa en text, desto mer har skribenten gjort det för att färdigställa den.

6 kommentarer

Under Begriplighet, Språk

Taggat som , ,

08 augusti 2010 · 16:54

En ny stjärna på uppsatshimlen

Som bloggens stamgäster kanske vet har jag knåpat med en magisteruppsats de senaste månaderna, och nu är jag färdig med den. Efter en helig studentikos ceremoni erkändes den under titeln Texten som stöd för handling. Den handlar om hur begripliga och användbara myndigheters texter om företagande är. Om du vill kan du ladda hem uppsatsen genom att klicka på bilden här nere.

Bilden är för övrigt ett ordmoln som jag skapade av de tio myndighetstexter jag analyserar i studien. Det blev ett mycket illustrerande moln. Vad jag har undersökt är nämligen texter som förklarar hur företagare ska utföra olika procedurer som rör företaget. Du ser: det är många näringsverksamhet, företag, verksamhet och sådana ord. Det är också många ekonomiska ord, som avdrag, kr, belopp, inventarier, expansionsfond. Men de allra största orden är ju ska och får. Dessa ord blev också något av ett tema för studien. Jag undersökte nämligen bland annat hur texterna uttryckte instruktioner och anvisningar, och ett sätt är ju att använda sådana deontiska modala hjälpverb som ska och får: ”Du ska göra ett schablonavdrag”. Men det finns flera andra sätt att uttrycka instruktioner. Häng med på en sensommarpromenad i textanalysens sumpmarker.

Jag fann två olika variabler för uttrycken för instruktion: dels grammatisk form, dels agent. De grammatiska former man kan använda är deontiska modala hjälpverb (”Du ska göra ett schablonavdrag”), presens aktiv (”Du gör ett schablonavdrag”), presens passiv (”Ett schablonavdrag görs”) och slutligen imperativ (”Gör ett schablonavdrag”). Bland agenterna, alltså de som utför handlingarna, finns tre typer. Det finns konstruktioner med ett du eller ni, konstruktioner med en tredje person som läsaren kan identifiera sig med (till exempel ”Företagare måste göra schablonavdrag”), eller konstruktioner där agenten är bortskriven så att man inte vet vem det är som utför handlingen (såsom ”Ett schablonavdrag görs”).

I uppsatsen diskuterar jag hur begripliga och användbara dessa olika uttryck är. En slutsats som jag drar är att instruktioner måste vara enkla att identifiera som instruktioner. En mening som är svår att identifiera som instruktion är till exempel den här: ”I ruta 40 anges verksamhetens beräknade överskott”. Läsaren skulle kunna tolka detta som en instruktion, men den skulle lika gärna kunna tro att det är en beskrivning av något som händer, och tro att verksamhetens beräknade överskott redan finns angivet i ruta 40. Mest begripliga och användbara är imperativkonstruktioner och konstruktioner med du.

En idé som jag presenterar i uppsatsen är därför att det är enklast att förstå instruktioner som följer vissa grammatiska mönster som är typiska för just instruktioner. Det är till exempel också lätt att förstå imperativ som ”Ange verksamhetens beräknade överskott i ruta 40”, men mindre lätt att förstå avpersonifierade fraser som ”Verksamhetens beräknade överskott ska stå i ruta 40”.

Nå. Detta med uttryck för instruktioner är en av de tre saker jag undersöker i uppsatsen. De övriga två är hur det går att använda texterna och vilka förkunskaper texterna kräver. Den som vill veta mer om detta får ladda hem uppsatsen och läsa vidare. Jag hoppas att det blir en trevlig läsning.

5 kommentarer

Under Språk

Taggat som , , , , ,

11 mars 2010 · 14:29

Strindberg ger besked om förkortningarnas elände

Man kan lätt få för sig att de som levde före Elvis Presley egentligen inte ägnade sig åt något annat än att be till gud och dra upp potatis. God smak, tänker jag mig till exempel, bör ha uppfunnits någon gång för ungefär tjugofem år sedan. Det verkar emellertid inte stämma. Se här vad August Strindberg låter en pösmunk i Röda rummet skriva i inledningen till ett brev:

Dyre Br!

Vår H:s J. Chr. Nåd och Frid, Faderns kärlek och D. H. A:s delaktighet etc. Amen!

Språkkonsulta det vet jag.

Lämna en kommentar

Under Språk

Taggat som , , ,

21 februari 2010 · 21:45

Tvättstuga med betydelse?

>>Luddfilter rengöres efter varje torkomgång.

Jag bor i Husby, ett område där över femtio procent av invånarna är födda i ett annat land än Sverige (enligt USK:s statistiska årsbok 2009, på sidan 146). Det är en rimlig gissning att rätt få av dem har svenska som förstaspråk. Det är svårt att läsa på ett andraspråk.

>>Strykfria material skall endast fyllas till hälften av angiven max last.

En av de saker som kan ställa till problem är ovanliga ord.

>>Maskinen får ej handhavas av minderåriga.

Ett annat problem är substantiverade verb.

>>Valsning sker med helt pårullad mangelduk.

Nu är det tvättdags igen, och inte det minsta språkliga meddelande går min surmulna söndagskritik förbi. Det är ju enkelt att gnälla på dåligt språk. Det här skriver jag till exempel medan jag väntar på att mitt tvättgods ska nå centrifugeringsslut (sic). Det kräver ingen större aktivering av den analytiska förmågan. Jag skannar lokalen efter text, och eftersom stället invegs kanske någon gång i slutet på sjuttiotalet, och sedan dess inte direkt har badat i pengar, har nästan all text en stark sjuttiotalslig prägel. På sjuttiotalet fanns inte ens några språkkonsulter (den första kullen började sin utbildning 1978).

När man kommer in i tvättstugan, det vill säga när man har manövrerat Electrolux Wascator och har tagit sig in, möts man av en trevlig blå skylt.

Ja, att gnälla är enkelt. Men testa att formulera om de här meddelandena till svenska som en genomsnittlig Husbybo kan förstå. Visst, det går, men det är inte handvändningsgjort. Det är nämligen inte bara substantiveringarna som ska göras till verb, eller handhavas som ska bytas till användas; det är ett helt perspektivskifte som måste till för att avhjälpa den migrän man får av min tvättstuga. Det är därför Språkkonsultprogrammet är sex terminer långt. I höst är det antagning i Umeå.

12 kommentarer

Under Språk

Taggat som , , , ,

14 februari 2010 · 22:08

Teoretiska perspektiv på tvättstugan

I min tvättstuga heter regenten Electrolux Wascator. Hen och jag har en liten återkommande konversation varje gång det vankas tvättning.

– Välkommen, säger Electrolux Wascator.
– Tack, säger jag. Läget då?
– Vad skall göras? frågar EW.
– Ehm. Bokning skall göras, säger jag.
– Sön 21 feb. Pass 2. Kl 10–13, säger EW. Önskas bokning?
– Ja, bokning önskas.
– Vänta. Bokning ok.
– Bokning ok, bekräftar jag. Vi ses nästa vecka.
– Välkommen, säger EW men pratar redan med någon annan.

Det är kanske lite synd om Electrolux Wascator. Jag kan aldrig låta bli att retas lite med henom. Men vad är det egentligen hen gör så fel?

Det största problemet med EW är ju att hen är så opersonlig att det kliar i hjärtat. Hen vägrar envist att tilltala mig på något sätt. Det här har att göra med en gammal kultur där man kunde känna sig lite påhoppad när folk du-tilltalade en och pratade om ens känslor och önskningar trots att man nyss träffats. Den här kulturen finns kvar fortfarande, även om gränserna har flyttat på sig lite. Men tänk till exempel på hur det känns när en telefonförsäljare ringer hem till dig när du sitter i en morgonrock och tubsockor och kollar på Simpsons. ”Men hejsan Linnea” säger de och man bara ryser av illvilja att köpa vad det än är de vill sälja.

I dag finns det dock inga större problem med ett lite mer familjärt språk än det som EW använder. Det skulle till exempel inte göra något om hen frågade ”Vad vill du göra?” i stället för ”Vad skall göras?” och ”Vill du boka?” i stället för ”Önskas bokning?”.

De alternativa skrivningarna har två ändringar. Den ena är att EW tilltalar mig direkt med ”du”. Den andra är att verben är aktiva i stället för passiva. Konstruktioner med passiv plus verbalsubstantiv som ”önskas bokning” är ofta lite svåra att bearbeta, och låter dessutom inte så trevliga. Om man försöker få in ett ”du” i en sådan mening kommer andra ändringar på köpet: verbet blir aktivt och verbalsubstantivet blir ett verb – ”vill du boka”. Därför tror jag att det generellt är bra att försöka använda du-tilltal i såna här texter, mest för att det för med sig andra trevliga språkdrag.

Så du-tilltal är ofta en bra idé. Ändå är det ju ganska vanligt med såna här opersonliga meddelanden på offentliga platser. Betyder det att nästan alla som skriver offentliga meddelanden har huvudet i arslet? Nej, som tur är stämmer inte det.

En fördel med de torra alternativen är att de ofta tar mindre plats. En klassisk torris är ”Missbruk beivras”, som det till exempel brukar stå på nödbromsar. För att översätta detta till klarspråk skulle man behöva minst tre gånger så många tecken: ”Om du drar i nödbromsen utan att ha en god anledning kan det få juridiska följder”, eller något.

En annan fördel är att man faktiskt kan vilja undvika du-tilltal i vissa sammanhang. Det gäller särskilt för negativa meddelanden. I Londons tunnelbanor finns det till exempel ett meddelande som går något i stil med ”If you harass any member of the staff, you will be prosecuted”. Whoa. Wasn’t gonna. Gå omkring här och anklaga oskyldigt folk.

Visst, ingen av dessa fördelar kan försvara EW:s kommunikation med mig. Men jag tror ändå att det kan vara bra att göra en liten kulturell analys innan man trakasserar någon stackars wascator. Hen är ju trots allt bara en bricka i spelet.

Lämna en kommentar

Under Språk

Taggat som , , , ,

26 januari 2010 · 7:50

Sambandsord är inte allt

Språkvetenskapen har länge vetat att sambandsord är viktigt för att man ska förstå en text. Det handlar om att visa kopplingen mellan meningarna, att tydliggöra sambanden.

Dåligt exempel: Kalle vill spela minigolf. Kalle får inte gå ut. Kalle är ledsen. Kalle är sjuk.

Varför är Kalle ledsen? Är det för att han är sjuk? Är det för att han vill spela minigolf? Är han sjuk för att han är så ledsen? Är han ledsen för att han inte får gå ut? Får han inte gå ut för att han är ledsen? Får han inte gå ut för att han spelar för mycket minigolf? Har Kalle en sjukdom som gör att han vill spela minigolf? Frågor så de understa ruttnar.

Bra exempel: Eftersom Kalle är sjuk får han inte gå ut. Det gör honom ledsen, för han vill gå ut så att han kan spela minigolf.

Här är Kalle. Se vad sur han är.

Varsågod för den strålande introduktionen av sambandsord. Nu kommer jag till ett verklighetsexempel som fick mig att skriva detta inlägg. Det är tyvärr på engelska, jag hoppas att det går för sig. Meningen är den första i en biografi över den tysk-schweiziska författaren Hermann Hesse.

Dåligt exempel, trots sambandsord: In 1924 Hermann Hesse remarried wedding singer Ruth Wenger. After several weeks however, he left Basel, only returning near the end of the year.

Vem är Basel? Kallades Ruth Wenger för Basel? Bodde de i en stad som hette Basel? Lämnade han i så fall Ruth Wenger ensam i Basel, eller fick hon följa med? Kanske Basel betyder äktenskap? Hermann Hesse kom tillbaka till Basel efter ett år. Fick han vara med Ruth Wenger igen då?

Ytligt sett kan man tycka att meningarna borde ha ett samband. Det finns åtminstone sambandsordet ”however”, motsvarande svenskans ”dock” – ett ord som signalerar att det finns en motsats mellan den första upplysningen och den andra. Problemet är att det inte finns något samband i informationen, så vi kan ändå inte veta hur den andra meningen förhåller sig till den första. Vi hade behövt se ordet Basel i den första meningen, för att kunna förstå vad det innebär att Hermann Hesse lämnade detsamma.

Samband är viktigt, men sambandsord är inte lika med samband.

Lämna en kommentar

Under Språk

Taggat som ,