Etikettarkiv: Grekiska

02 december 2011 · 5:00

2. Ljusstaken var en spets att sticka in i ljuset

Nu drar vi vidare på vårt julordsupptäckarstråt. Nästa ord på tur är ljusstake – för ett föremål som inte är distinkt knutet till just julen, men som väl dyker upp titt som tätt i julfirandet.

Ordet ljus är ett urgammalt ord som har släktingar i språk som latin (lux), grekiska (leukós) och engelska (light). I det svenska språkets ljusfamilj finns också medlemmar som lykta, låga och lysa, alla med gemensamt ursprung. Detta vittnar för övrigt om att lj-stavningen en gång faktiskt var motiverad, trots att den i dag ifrågasätts av varje någorlunda kritiskt sinnad människa som försöker lära sig att skriva på svenska. En gång i tiden hördes alltså l:et.

Ursprungligen syftade ledet stake på en spets som stack upp i hållaren, som man stack in i det mjuka ljuset. Staken är alltså något som stagar upp, och förr användes det också i betydelsen ‘käpp’ eller ‘påle’. Svenska Akademiens ordbok anger den primära betydelsen ‘lång, smal, (tämligen) jämntjock o. rak påle’. Alla som gått i mellanstadiet kan ta tillfället i akt att fnissa åt påminnelsen om den andra betydelsen som ordet kan ha.

Också sammansättningen ljusstake har några år på nacken. Så tidigt som år 1526 formulerades Matteus 5:15 så här: ”Ey tender man liws och säter thet vnder ena skeppo, vtan på en liwsa staka ath thet lyser allora them som i hwset äro” (enligt SAOB). Alltså ungefär ‘man tänder inte ett ljus och sätter det under en skäppa, utan på en ljusstake så att det lyser för alla som är i huset’. I dag lyder bibelordet ”och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren”. Ljusstakar har visst under 2000-talet förlorat sin självklara förstaplats som ljuskälla. Men budskapet står pall: när man ändå ska tända ett ljus kan man väl passa på att lysa upp för fler än sig själv. Det var väl ett julebud så gott som något.

4 kommentarer

Under Julkalender 2011, Språk

Taggat som , , , , , ,

02 december 2010 · 5:55

2. Grekiska

Julkalenderns andra lucka bepryds av det anrika språket grekiska. Sett till antal talare är grekiska i dag ett rätt så anspråkslöst språk, med sina 15 miljoner talare främst i Grekland och Cypern. I Sverige finns ungefär 16 000 grekisktalande personer.  

Meningen ”Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt” ser ut så här på grekiska:

Här får vi också tillfälle att bekanta oss med det grekiska alfabetet. Några bokstäver kanske känns igen från tidigare, som det versala s:et sigma som är den andra bokstaven i meningen. Flera grekiska bokstäver har på ett närmast mytiskt vis fått stå som symboler i olika sammanhang. Inom matematiken står exempelvis sigmat för summa, och bokstaven phi, som kan betraktas allra sist i meningen, brukar få symbolisera det gyllene snittet. Med latinska bokstäver ser meddelandet ut så här: ”O Stroggulos Ai Vasils efage to rizogalo tou Rountolf”.

Ord för ord på svenska står det, med reservation för feltolkningar ”Den rund tomte åt risgrynsgröt av Rudolf”. Några grammatiska mönster som går att skönja är att grekiskan använder sig av den bestämda artikeln ”o” och att de konstruerar genitiv som ”risgrynsgröt av Rudolf”. En pikant detalj är att jag fick svar från flera olika håll när jag bad om en grekisk översättning, och det går att se några skillnader mellan de olika översättningarna. Bland annat verkar det också gå att skriva genitivfrasen som ”Rountolf tou rizogalo”, det vill säga i samma ordning som vi gör på svenska, utom att grekiskan använder ett eget ord i stället för genitiv-s.

Grekiskkunniga läsare får gärna fylla på med mer kunskap, och det gäller för alla luckor i julkalendern. Jag själv är snarast en ödmjuk förmedlare av de översättningar som vänliga själar har bidragit med. Här har min kollega István Kozma samt två personer från Grekiska föreningen i Helsingborg hjälpt till.

28 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som