I dag ska vi titta på ett av de till ytan vackraste språk jag vet: georgiska. Det är ett litet språk på jorden, med ungefär 4 miljoner talare. Det jag gillar bäst med georgiskan är dock alfabetet det skrivs med, som kort och gott kallas för det georgiska alfabetet.
Alfabetet påstås ibland vara en fri imitation av det grekiska alfabetet, medan andra menar att det är en avbildning av vinrankans vindlingar. Det finns ju egentligen ingen motsättning i dessa två påståenden. Alfabetet lär ha utvecklats på 400-talet efter vår tideräkning, och det används för att skriva georgiska och några mindre språk som laziska, megrelska och svanetiska. Med latinska bokstäver står det i kalenderluckan så här: ”Msukana tovlis babuam Rudolfs brinjis fafa sheuchama.” På svenska ord för ord blir det ”Tjock tomten Rudolfs risgrynsgröt all åt”. Också georgiska är ett språk som använder kasus, och därför är detta bara en av flera möjliga sätt att formulera den här meningen. Jag antar att olika delar får mer fokus ju tidigare de kommer i meningen (jämför hur vi på svenska kan belysa olika delar i ett påstående ”Tomten klappade sig nöjt på magen”, ”På magen klappade sig tomten nöjt”).
Läran om hur ljud får kombineras i ett språk kallas fonotax, och när det gäller detta har georgiskan en hel del att komma med. I detta språk kan det uppstå tungknäckare som vprtskvni, vilket lär betyda ‘jag skalar den’. Där är det alltså åtta konsonantljud i rad i början av ordet. I svenskan ligger gränsen vid tre (som i exempelvis stryka). Annars kan vi i slutet av ett ord åtminstone visa upp små konstverk som Herbstskts, men det är ju egentligen ingen som använder sådana ord utom när de är sugna på ett skrovmål konsonanter.
Ekaterine Gagoshidze från Svensk-georgiska föreningen har hjälpt till med översättningen denna gång, och jag tackar så hjärtligt.
Linneas språkblogg 