Etikettarkiv: Finska

14. Meänkieli

I dag tar julkalendern upp det femte av Sveriges fem nationella minoritetsspråk: meänkieli. Detta är ett relativt nyetablerat språk som vuxit fram som en nordfinsk dialekt. När Sverige år 1809 tappade Finland till Ryssland drogs landsgränsen vid Torne älv. Kvar i Sverige var det finsktalande Tornedalen, där det talades en dialekt som till stora delar blev avskärmad från Finland. Denna tornedalsfinska dialekt levde sitt eget liv och utvecklades separat från finlandsfinskan. Efter ett tag, och allra mest på 1980-talet, började det höjas röster för att definiera dialekten som ett eget språk. Meänkieli ville man kalla det – ‘vårt språk’.

Så säger man ”Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt” på meänkieli. Det kan vara intressant att jämföra detta med julkalenderns sjätte lucka, som handlade om finska. Då såg meningen ut så här: ”Pullea juolupukki söi Petterin riisipuuron”. Vi kan konstatera att meningarna har samma ordföljd: ”Tjock jultomte åt (upp) Rudolfs risgrynsgröt”. Tillskottet av den lilla partikeln ylös (‘upp’) visar på en generell skillnad mellan meänkieli och finska, nämligen att meänkieli brukar låna och direktöversätta svenska partikelverb som äta upp och även bygga upp (meänkieli: rakentaa ylös). På finska ser  dock inte verbformen annorlunda ut mellan att äta och att äta tills allt är slut. En av översättarna påpekar också att meänkieliordet riiskryynipuuron illustrerar ”hur obesvärat man lånar ord från svenskan”.

Många meänkielitalare talar också svenska, och detta ligger till grund för många av de skillnader man kan se mellan finska och meänkieli. Exempelvis har meänkieli flera svenska lånord, som hantuuki (‘handduk’, finska: pyyheliina) och biili (‘bil’ finska: auto). Svenskan har också påverkat ljudsystemet, exempelvis vad gäller sje-ljuden. Kodväxling mellan meänkieli och svenska är också vanligt förekommande i Tornedalen.

Meänkieli är ett politiskt och kulturellt laddat fenomen. Språket fanns långt innan det fick officiell status som språk, kanske till och med innan det hade ett namn. Samtidigt var det en gång ingenting annat än en dialekt. Vissa hävdar fortfarande att meänkieli inte är något självständigt språk. Därför var det ett modigt politiskt beslut att ge meänkieli status som nationellt minoritetsspråk i början av 2000-talet. Det bekräftar att språket finns som eget språk, och det bekräftar tornedalingarnas identitet. Dessutom innebär minoritetsspråksstatusen bland annat att folk har rätt att använda meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Sveriges språkpolitik gör mig stolt över att vara svensk.

Tack till Jonas Tano, Erling Wande och Birger Winsa för översättningar och utförliga kommentarer om desamma.

5 kommentarer

Under Julkalender 2010

6. Finska

I dag är det Finlands stora dag, då de firar årsdagen av sin självständighet från Ryssland. Dessutom får landets ena officiella nationalspråk extra uppmärksamhet i denna språkbloggjulkalender. Vi ska nämligen titta närmare på finskan. Man räknar med att det finns ungefär 5,2 miljoner finsktalande ute i världen, och i Sverige är finskan det överlägset största språket utöver svenskan. Ungefär 225 000 finsktalande beräknas bo i Sverige, och eftersom språket dessutom har starka rötter i Sverige har det också status som nationellt minoritetsspråk. Trots att Sverige och Finland har en del språkligt gemensamt, finns emellertid det inte mycket som förenar svenskan och finskan.

Precis som samiskan är finskan ett språk med flera kasus. Ofta visas finskan upp i internationella sammanhang för att det har ett så fascinerande kasussystem. Finskan har en tendens att klistra ihop flera beståndsdelar och på så sätt bygga långa ord. Det kallas att det är agglutinerande (jämför engelskans glue, ‘lim’ så sätter det sig nog). Nationalencyklopedin tar upp ordet taloissammekin som består av morfemen talo som betyder ‘hus’, i som är en pluraländelse, ssa som är en kasusändelse som betyder ‘i’, mme som motsvarar ägarpronomenet ‘vår’, samt ändelsen kin som betyder ‘även’. Vad blir då detta? Jo: ordet ‘även i våra hus’ (när man nu har användning för detta nätta ord).

Ord för ord lyder den finska översättningen ”Knubbig julbock åt Petteris risgrynsgröt”. Här har översättaren klokt nog strävat efter att översätta själva betydelsen i den svenska ursprungsmeningen. I finskan finns det visserligen också ett ord för tomte, eller rättare sagt tomtenisse: tonttu. Han som kommer på julafton, det vill säga jultomten, benämns dock med termen joulupukki, vilket egentligen betyder julbock. Och Petteri är helt enkelt vad den där renen med röd mule heter i den finska översättningen av sången.

Tack så mycket till Hannele Ennab på Språkrådet för hjälpen med översättningen!

12 kommentarer

Under Julkalender 2010