Etikettarkiv: diskursanalys

02 december 2012 · 5:00

2. Julkalendern var bättre förr

När tevetittare varje år i början av december tillfrågas om vad de tycker om årets julkalender kan man sätta sina sista slantar på att åtminstone någon kommer att svara ”Ja, den är väl okej, men inte lika bra som …”. Vilken julkalender som kommer upp som referenspunkt brukar nästan alltid gå att relatera till när talaren var mellan fem och tio år. Positiva saker en person upplevde i den åldern tycks helt enkelt ha en tendens att bli överlägsna i konkurrens med senare livsupplevelser.

Julkalendern var bättre förr

En del tycker därför varje år att årets julkalender är tämligen blek i jämförelse med Teskedsgumman (1967 och 1976), medan andra har svårt att låta något bidrag mäta sig med Ture Sventon (1989) eller Sunes jul (1991). Att Mysteriet på Greveholm (1996) på sistone glidit upp på en sådan kanonisk plats gör årets situation särskilt spännande – för i år handlar julkalendern om grevens återkomst på det gamla spökslottet.

Mysteriet på Greveholm - grevens återkomst. Bild från Svt.

Än är det svårt att uttala sig om vilket mottagande julkalendern kommer att få bland landets tevetittare, men en preliminär titt på Twitter (#grevensåterkomst, #greveholm) visar framför allt optimistiska reaktioner. Nostalgin är på topp hos 80- och 90-talisterna som känner igen såväl slott och musik som spöksnor. Vid en så sentimental högtid som jul tycks det sannerligen vara klokt att spela på kära minnen från barndomen.

(Sen hade det kanske varit klokt att ändå låta teveseriens omgivning följa verklighetens utveckling. Som en recension i Helsingborgs Dagblad konstaterade: En skola utanför Malmö med hundra procent ljushylta barn kändes kanske lite märkligt redan 1996, men 2012 är det direkt verklighetsfrånvänt.)

Den yngre generationen tycks också ta emot Grevens återkomst med öppna armar. Jag citerar Leonardo Stephan, 7 år, som tillfrågades i Aftonbladet:
– Det var kul när spökena snorade, man blir osynlig av spöksnor. Jag gillar snor, snor är kul.
Leonardo Stephan ger årets julkalender betyget 177,  vilket enligt egen utsago är ett annat sätt att säga fem plus av fem möjliga.

2 kommentarer

Under Julkalender 2012, Språk

Taggat som , , , ,

01 december 2012 · 5:00

1. Julskyltningen börjar alldeles för tidigt

Vi är nog ganska många som tycker att jul är en trevlig tillställning. Vi konsumerar entusiastiskt som inför en stundande undergång, sjunger som om vi plötsligt blivit religiösa och ger varandra presenter som de mest övertygade filantroper. Ja, att vi är beredda att offra en hel del värdighet till julens ära råder det knappast något tvivel om. Men baske den som börjar för tidigt!

Lika säkert som lussebullarna till advent och den barnsliga glädjen vid den första snön, är att kommersen vartenda år kommer att påbörja sitt julfirande ett bra tag innan vi andra är redo för det. Det säljs glittergirlanger i oktober och tomtefigurer så fort vi hunnit passera allhelgona. Och lika säkert som att många av oss trots allt ser fram emot julfirandet, är att mer eller mindre övertygande protester vartenda år kommer att ljuda mot de kommersiella krafternas kommersialisering av heligheten. På P4 Kronoberg sändes i år ett nyhetsinslag om att julskyltningen börjat redan den 25 november, där reportern med viss framgång försöker få en företagsprofil att erkänna att de framför allt julskyltar för att tjäna pengar. Lite tidigare i år var Ica trendkänsliga nog att plocka en poäng på den här idén, när de sände en skämtsam reklamfilm om att de skulle börja sin julskyltning redan första veckan i oktober.

Vi har väl en lite dubbel relation till företagen och butikerna. Å ena sidan är det faktiskt vi som föder dem – i princip varenda en av oss i den rika världen lever som konsumenter. Å andra sidan gör vi det oftast lite skamset, och vill helst skylla den alldeles för tidiga julskyltningen på någon annan. Det hela påminner om att äta pepparkaksdeg. Vi vet att vi snart får ont i magen av det, men det är ju så himla härligt innan dess.

Den som vill haka på drevet mot den tidiga julskyltningen kan för övrigt gå med i en Facebookgrupp som driver frågan.

5 kommentarer

Under Julkalender 2012, Språk

Taggat som , ,

30 november 2012 · 5:00

Idéer i juletid – årets språkbloggsjulkalender

Nu är det jul igen och nu är det jul igen, och julen möts som vanligt med en språkbloggsjulkalender. I år samlas 24 inlägg under temat idéer i juletid.

Förra årets kalender tog ju upp ett julord om dagen, och varje lucka utformades tämligen ambitiöst (om jag får säga det själv) med ordet i en klassisk julsättning. Hela denna övning gav mig tillfälle att fundera över vad jul egentligen är för något, vad vi har för idéer om vad det borde och ska vara. Och dessa funderingar tänkte jag att vi skulle ägna oss ordentligt åt i år.

Jag tänker mig att de här olika idéerna åker omkring och korsar varandra, och att det som förenar dem är just vad jul är för oss. Ungefär så här:

Det kan vara alla möjliga slags idéer: sådana som är helt befängda och sådana som är pinsamma att erkänna att man har, sådana nästan alla håller med om och sådana vi gillar att anklaga andra för att ha. Ett litet diskursanalytiskt julpyssel i 24 delar helt enkelt. Så häng på, i morgon börjar vägen mot julafton.

12 kommentarer

Under Julkalender 2012, Språk

Taggat som ,

15 oktober 2012 · 13:15

Jonas Gardell visar varför diskursanalysen behövs

– Det är ju så löjligt! Hela queer-grejen. Det var ju jag. Hela jag var ju queer. Sen kommer några satans akademiker och snor begreppet och gör det till en teoretisk disciplin. Grejen var att vi inte ville bli definierade och sen ägnar de hela sin karriär åt att bygga en identitet av det. Ett antal brudar som slickat minimalt mycket fitta för att ha rätt att kalla sig flator!

Uttalandet kommer från Jonas Gardell, från en intervju i tidningen Faktum. Det handlar om Jonas Gardells aktuella berättelsesvit Torka aldrig tårar utan handskar, som handlar om manlig homosexualitet och aids under 1980-talet. Det är en både vacker och högst angelägen historia som förklarar mycket om vår samtid. En av många aspekter som den skildrar är hur fruktansvärt ödesdigert det kan vara med strukturer som tystar tusentals individer för att de anses tillhöra en grupp: bögar, i detta fall. Man kan tro att ödet för de bögar som insjuknade i aids var dubbelt svårt. De tillhörde (eller skrevs åtminstone in i) en grupp som samhället antingen hatade och föraktade eller fullständigt ignorerade. Samtidigt bar de på en skrämmande, plågsam och dödlig sjukdom. Men det här var inte två svåra omständigheter som las till varandra: genom skuldbeläggande och utstötning förstärkte de varandra i en mycket grym spiral. Samtidigt som mängder av homosexuella män dog började det talas om bögpest och om att ”saken gärna kunde ha sin gång” bland bögarna. Socialstyrelsen är den myndighet som arbetar med att ta fram och sprida kunskap om hälsa och vård i Sverige. Samma myndighet hade fram till så sent som 1979 klassificerat homosexualitet som en sjukdom.

Så historien är fantastiskt viktig och komplex, och eftersom Jonas Gardell verkar förstå detta är det märkligt att han i sina uttalanden i intervjun för det första förringar kampen som bland annat flator och queerpersoner har fört, och för det andra gör motstånd mot queerforskningen som teoretisk disciplin.

1. Att det inte har funnits någon lika högljudd och våldsam revolution för andra hbtq-personer än bögar betyder ju inte att de har haft det enklare – tvärt om på vissa sätt. Att de inte har vunnit samma erkännande i samhället syns exempelvis i ordens laddning: bög har blivit i det närmaste neutralt, medan flata ses som vulgärt. (En illustration i all hast: en sökning i Mediearkivet ger 15 000 träffar på ”bög”, och 4 000 på ”flata” – och då har jag inte ens räknat bort användningen ”flata tallrikar” etc.)

2. De forskare som ägnar sig åt queer eller manlig och kvinnlig homosexualitet gör väl inte det för att roa sig med att sätta etiketter på personer. Snarare försöker de bland annat förstå och förändra strukturer som gör att vissa får yttra sig medan andra tystas, och som får högst påtagliga konsekvenser exempelvis en sådan gång som det sprids en dödlig epidemi i den tystade gruppen. Det är en just en sådan gång vi behöver forskare som är specialiserade på diskursanalys. Queerforskarna är inga satans akademiker eller teoretiska översittare. De är för fan på ditt lag, Jonas.

Nåväl. Jag räknar med att det där var ett ganska ogenomtänkt uttalande. Nu går jag vidare till att älska Jonas Gardells berättelser igen. Missa inte dramatiseringen av Torka aldrig tårar utan handskar, som finns på svtplay.se till den 21 november 2012.

9 kommentarer

Under Språk

Taggat som , , ,