I måndags var det sista chansen att fira jesus lidande, död och uppståndelse, så jag åt jättemycket ägg hos min elaka styvmor (som lagar god och mycket mat, men är bra på andra sätt också). Av den ena eller den andra anledningen kom vi in på en diskussion om den gamla dängan ”Lungende Beda”. Detta uttryck kan man använda för att på ett överlägset, ironiskt och antagligen rätt västerbottniskt sätt be någon att ta det lite lugnt. Styvmor undrade om vi hade hört fortsättningen på uttrycket: ”Lungende Beda, det är vals” ska tydligen vara citatet i sin helhet.
Härifrån kom vi osökt in på frågan om var uttrycket kommer ifrån. Som språklärd tog jag med gott självförtroende på mig att ta reda på detta. Nu har jag inte så gott självförtroende längre. Antagligen är jag lite väl modernt skolad, för när jag fick noll googleträffar på uttrycket visste jag inte hur jag skulle fortsätta mitt uppdrag. Om ett uttryck används i Västerbotten, och google inte kan det, finns det då? Jag tvärnitade, och har ägnat en vecka åt att beklaga mig för fem bekanta, varav fyra delade min förvåning för googlefrånvaron. Med repat mod tänkte jag nu vända mig till er bloggläsare för svar.
Har ni hört uttrycket? Använder ni det? Vet ni var det kommer ifrån? Mejla eller skriv kommentarer; det är ensligt i idiomskogen utan google att hålla i handen.
Linneas språkblogg 