Category Archives: Uncategorized

21. Lilla jul är en mindre variant av den stora motsvarigheten

Det finns en handfull officiella datum för firandet av en mindre variant av julafton, och utöver detta kan ett mindre anspråksfullt firande infinna sig ungefär när som helst inom en månad före, eller möjligen någon vecka efter julafton. Ett av alla dessa formella datum är dock Tomasdagen, den 21 december.

I Finland firas en ganska officiell lillajulsafton årligen på lördagen före den första advent. Då ska man pynta en liten dvärgjulgran och ge sina barn minijulklappar. Högtiden är inte så officiell att den är en helgdag, men allmänt spridd i hela landet.

Inom försvaret finns det också ett traditionellt julspex som kallas lillejul. Det tycks oftast firas sista lördagen före julafton.

Från Skåne härstammar en tradition att fira lilla julafton, då dagen före den egentliga julafton.

Vissa firar Sankt Nikolaus dag, den 6 december, som en slags minivariant av julafton, medan andra kallar kyndelsmässodagen den 2 februari för lilla julafton. Ytterligare en dag som fått denna benämning är luciadagen, och en annan är Mårtendagen den 11 november. Dessutom kan både trettondagsafton och tjugondag knut få epitetet. (Uppgifterna kommer från Nationalencyklopedin, uppslagsord lillejul.)

Totalt finns det tio mer eller mindre officiella datum, varav ett råkar infalla just i dag (fattas bara). Firandet för dagen är annars aposteln Tomas, som var känd som kollegiets stora tvivlare. Han trodde nämligen inte på Jesus återuppståndelse förrän han uppenbarade sig mitt ibland dem. Jesus förmanade ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Men jag vet inte, jag tycker att Tomas verkar ha haft en sund hållning. Så vanligt är det ju inte att folk återuppstår från de döda.

En annan Tomas som gillar att använda sin tankeförmåga är för övrigt herr Riad, som svors in i Svenska Akademien under högtidsdagen igår den 20 december. Det kan vi väl också fira i dag på Tomasdagen. Här kan du läsa hans inträdestal.

Annonser

15 kommentarer

Filed under Julkalender 2011, Språk, Uncategorized

15. Julbord är en definition av Sverige

Det är inte ovanligt att svenskar klagar över Sveriges brist på mattradition. Det finns det visserligen inte direkt något fog för, men det kanske ändå är därför samma svenskar blir så rörda av att engelskan har varit omtänksam nog att låna in ordet smörgåsbord. Ordet har  även spridit sig till andra språk, då i formen ”svenskt bord” på respektive språk (denna diskussion vittnar exempelvis om att det finns på tjeckiska; säg gärna till om du kan visa fler språk där ordet finns).

Ska sanningen fram är det faktiskt vanligare att vi på svenska använder buffé än smörgåsbord för matarrangemang med plockmat. Det antyder i alla fall en sökning i Dagens Nyheter med hjälp av Mediearkivet: Sedan 1991 har DN skrivit buffé 740 gånger, och smörgåsbord 404 gånger. Och för det tillfälle då vi troligare än någonsin kommer att äta inom ramen för detta arrangemang kommer vi inte att säga vare sig buffé eller smörgåsbord, utan det som är ordet för dagen, nämligen julbord (629 träffar!).

Som ord har julbord funnits sedan 1817 (enligt Svensk ordbok), men som definierat koncept är det något yngre, snarare från början av 1900-talet, berättar en mycket trevlig artikel ur Populär Historia. Samma artikel berättar också att den riktiga föregångaren inte var något som kallades smörgåsbord (det ordet kom först 1842, säger Svensk ordbok), utan fenomenet brännvinsbord. Det är ungefär så krasst som det låter: ett dukat bord där en brännvinskantin spelar huvudrollen, och några salta tillbehör ackompanjerar.

Hur som helst är julbordet i dag en omistlig komponent i det svenska julfirandet – och kanske är det också på god väg att bli en omistlig komponent i den svenska identiteten. Vill vi att engelsktalarna ska fortsätta säga smorgasbord bör vi i rättvisans namn hålla liv i den mattradition som ordet betecknar.

21 kommentarer

Filed under Julkalender 2011, Språk, Uncategorized

3. Julefrid vill väl var man ha

Julen närmar sig med stormsteg, så det gäller att skynda sig att skaffa fram julstämning i stugorna. För lika viktig som snön i december är den där barnsliga förväntansfullheten som är så nära förknippad med julfirandet. Vi kan väl kalla den förväntansfulla stämningen för julefrid.

Ordet jul har vi ju redan avhandlat i kalendern: det är ett gammalt ord som ursprungligen betecknade en annan vinterfest, kort sagt. Fridbiten är också ett gammalt ord, som är besläktat med ord som fred, fri och frände. Nationalencyklopedin definierar frid som ‘stämning av lugn, stillhet och frånvaro av konflikter’.

Det finns en julefrid (eller julfrid eller –fred; benämningen varierar till synes okontrollerat) med juridisk härkomst. Den medeltida Östgötalagen utlyste nationell julefrid från den 24 december och 20 dagar framåt – och då handlade inte julefriden om maniskt skumtomteätande och outtröttligt lyssnande på Rockin’ Around the Christmas Tree, utan om att landets medborgare skulle ära Jesus födelse genom att vara särskilt noga med att föra sig. Under julefriden straffade det sig extra mycket att begå brott.

Vissa läsare känner antagligen igen detta. Även om julefriden sedan länge har förlorat sin juridiska status i både Sverige och Finland, har det på sina håll blivit en jultradition att utlysa julefrid. Det främsta exemplet är Åbo, där julefriden utlyses offentligt genom att stadens kanslichef läser upp en traditionell text med åtvarning till envar att denna högtid med tillbörlig andakt fira, och i övrigt iakttaga ett stilla och fridsamt uppförande. Så sprider den juridiska julefridskungörelsen den där mysiga julefridsstämningen som också går att uppnå med skumgodisar. Bara det är en tradition går det att uppnå den rätta stämningen.

Stämning av lugn, stillhet och frånvaro av konflikter ska det vara. Det där med frånvaro av konflikter bör särskilt tas på allvar när det gäller julefriden. Det är kanske därför man sällan hör talas om någon pingstfrid. De flesta julfirare verkar ha rätt specifika uppfattningar om hur en redig jul ska firas, och vad ett redigt firande ska innehålla. Det ska vara ett visst godis, en viss typ av inlagd sill, särskilda julsånger och några teveprogram som går på precis samma tidpunkt år efter år. En viktig komponent i jultraditionen är också att en kvasirevolutionär julfirare ska grymta åt dessa traditioner. Det är väl ungefär som det ska. Fast märkligt är det – varför är det just vid jul som alla blir så rasande fridfulla och konventionella?

Låt mig slå fast min poäng med detta ovedersägliga bevis. August Strindberg, den notoriskt kritiska mannen bakom hållningar som ”Qvinnan såsom liten och dum och derför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall qväsas till såsom barbaren eller tjufven”, har just i juletid påkommits med att avsluta ett brev inte ett dugg mindre hjärtligt än så här: ”Var tacksam och blygsam i medgången, och betrakta motgången som stenläggningen till triumfbågen! Och så god Julefrid åt Dig och din maka!”

Det verkar inte bättre än att också Strindberg skulle ha klämt i sig en och annan skumtomte om han levt länge nog. ”Julefrid vill väl hvar man ha – åtminstone om julen”, som Toini Topelius så kärnfullt uttryckte det.

15 kommentarer

Filed under Julkalender 2011, Språk, Uncategorized

Man drömmer och drömmer och när man väl tar sig för så vaknar man

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Film

Superspråkkonsulten

Premiär idag!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized