Kategoriarkiv: Språkkonsultprogrammet

Skatteverket’in internet sitesine hoş geldiniz

Nu ska ni få höra. I dagarna lanserades en fantastisk liten text på uppsatser.se. Den heter ”Man måste bli helt svensk för att hitta någonting” och är skriven av mig själv. Det är mitt exjobb från språkkonsultprogrammet, och det är en studie i hur tre myndigheters webbplatser fungerar för personer som har svenska som andraspråk. Kan du inte bärga dig? Ladda hem texten direkt då. Ni andra kan få vila ögonen på min vackra framsideillustration, innan jag går vidare till att berätta vad jag kom fram till.

Uppsatsen bygger på ett test som jag fick göra på elever från Sfi och svenska som andraspråk. Jag gav dem ett häfte med frågor, och bad dem att söka svaren på webbplatserna för Sveriges domstolar, Försäkringskassan och Vasamuseet. Frågorna kunde till exempel vara vilken tingsrätt de tillhör, hur länge man kan få föräldrapenning, eller var Vasamuseet ligger. Efter testet intervjuade jag också tre försökspersoner. Jag ville veta hur informationen fungerar för dem, hur de kompenserar för språkliga problem, och vad de tycker om den begriplighetshjälp som finns på webbplatserna. Alla tre webbplatser hade till exempel ett lättläst alternativ.

Här är det kortfattade resultatet

  • Hur fungerar informationen? – Bra, men inte tillräckligt bra.
  • Hur kompenserar de för språkliga problem? – Vissa använde lättlästa texter, andra använde webbassistent eller sökfunktion. Några få ändrade språkinställningarna på webbplatsen, så att de kunde läsa på sina förstaspråk.
  • Vad tycker de om begriplighetshjälpen? – Bra att det finns lättläst, men inte alla vill ha det. Ordlistor är alltid bra.

Här broderar jag ut mig
Webbplatserna i sig fungerade ganska bra för försökspersonerna, men inte tillräckligt bra. Det verkar som att många av försökspersonernas problem hade med ordförståelse att göra. Det är ett problem som är ganska enkelt avhjälpt: alla myndigheters webbplatser ska ha ett webbrum med enklare text, och i det webbrummet borde det också finnas en ordlista med svåra termer. Jag märkte också att de gärna använde sökfunktioner och webbassistenter. Den som känner sig uttråkad borde gå in på forsakringskassan.se och låta sig imponeras av deras Fråga Hanna. Webbassistenter är något som fler borde satsa på. Om de är välutvecklade är de verkligen användbara, särskilt för personer som inte vill eller kan eller ids läsa långa texter.

Mina informanter verkar ha haft en ganska tudelad attityd till lättläst. Å ena sidan tyckte de att det är bra med kortfattad och enkel text. Å andra sidan ville de utveckla sin svenska, och då kunde lättlästa texter vara för enkla. Vissa tyckte också att lättlästa texter var tråkigare än andra. Min slutsats är att alla medborgarvända myndigheters webbplatser borde ha lättlästa texter, men också annan mottagarvänlig information. Ett modernt informationssamhälle borde präglas av att medborgarna själva kan välja hur de vill ta till sig informationen. Det ska finnas utförlig information och kortfattad information, broschyrer och webbplatser, webbassistenter och internetartiklar. Det är naivt att tro att man kan skriva så att det passar alla – även om man förstås måste försöka.

Fotnot: Det som står i rubriken är ”Välkommen till Skatteverkets webbplats” på turkiska. Jag tänkte att det skulle kunna uppfattas som lite fyndigt.

Annonser

2 kommentarer

Under Begriplighet, Språk, Språkkonsultprogrammet

En liten sedelärande historia om förkortningar

Jag är ju på praktik nu. Praktiken får inte kallas praktik, av anledningar som jag visserligen förstår (det låter ju som att man är en tolvåring som praoar på Skokedjan). Termen som ska ersätta praktik förstår jag dock inte: Verksamhetsförlagd utbildning. Visst, det låter väl fint i en kursplan, men i lunchrummet?

Någon från verksamhetsförlagd utbildnings-platsen: ”Hej, vem är du?” Jag: ”Jag är verksamhetsförlagd utbildnings… Jag menar jag har verksamhets… Alltså det här är min verksamhetsför… Äsch. Linnea, jag är praktikant.”

I just detta fall känns det ju ganska skönt att man kan välja ut tre bokstäver ur termen, och slänga sig med VFU (även om också det begreppet skulle ha sina uppenbara brister i ovanstående lunchrumskonversation).

Centrum för lättläst är stället där jag håller till, i alla fall. Mitt jobb som språkkonsult är ju att skriva så att alla förstår. Centrum för lättlästs jobb är att skriva för dem som oftast utesluts av ”alla” – det vill säga personer som har särskilda problem med att läsa. En grupp som har problem med att läsa (på svenska) är ju personer som har ett annat förstaspråk än svenska. Det är också den gruppen jag djupstuderar i min prak… jag menar min VFU.

För att göra den redan långa historien lite kortare (för ni vill faktiskt inte, det försöker jag lära mig att förstå, höra den allra längsta historien) ska jag bara berätta att jag fick höra en vacker historia om förkortningar, från en lärare i svenska för invandrare.

Klassen läste en text om svenska julbord. En elev läste upp för resten: ”På det svenska julbordet finns det sill, kalvsylta, potatis, prinskorv emm emm”. En elev protesterar: ”Vadå emm emm?” Den uppläsande ”Ja, det står så: emm emm”. ”Men det är en förkortning fattar du väl”. ”Jaha. Vad är det en förkortning för då?”. Upproret övergår till ett förbryllat sorl. Man kan verkligen föreställa sig emmandet i klassrummet: ”Emm…” ”Emm…” ”Emm…”. Till slut var det en klipsk elev som knäckte nöten: ”Mellanmjölk!”

Illustration:JesperWaldersten

Illustration: Jesper Waldersten

Sensmoral: Man kan inte veta vad ”VFU” betyder om man aldrig har hört ”Verksamhetsförlagd utbildning”.

Tillägg: Man kan kanske förresten ändå aldrig veta vad Verksamhetsförlagd utbildning betyder.

Lämna en kommentar

Under Språkkonsultprogrammet

Språket är en del i sin egen kontext

Vi har svår kurslitteratur här på momentet Skrivande i praktik och teori. Idag hade vi ett seminarium där vi diskuterade ett par böcker om literacy-teorin. Du behöver inte bry dig om vad det är, jag vet inte själv. Det intressanta är hur de böckernas krångliga språk smög sig in i mitt och klasskamraternas munnar idag. Plötsligt sa någon ”Det kanske är så att språket är en del i sin egen kontext”. Och vi andra ba ”Ja, det… … … Eller va?”. Man blir som man läser.

Nu vet jag var texttraditioner är. Jag ska sluta svära åt lagboken.

Lämna en kommentar

Under Språkkonsultprogrammet

Teknikens under

Efter tre veckors praktikarbete, som framför allt innefattat framarbetandet av ett rekordstort word-dokument, har jag insett att jag nog är världsledande på att hitta bortsprungna filer i datorn. Det har hänt att vi har glömt spara och blivit utloggade, att vi öppnade dokumentet via mejlen och aldrig sparade den på datorn, att vi har råkat slänga fel filer samt att vi till slut fått ett behov av att förstå hur en skanner egentligen fungerar. Ingen uppgift är för stor eller för svår för Linnea Hanell, fildetektiv. Inom kort startar en detektivbyrå som tar uppdrag från paniska studenter.

Utöver detta har jag nog aldrig haft något överdrivet stort självförtroende när det gäller tekniska fenomen. Dock har jag märkt en smygande stigande nyfikenhet för sådant efter idogt fraterniserande med HUMlab-expertisen. Jag tror till exempel att jag numer åtminstone på en höft förstår photoshop. Jag har även fått veta att det finns andra medel för teknisk presentation än PowerPoint. Och ni trogna läsare vet säkert redan att jag typ kan göra GIS-kartor (ni andra kan titta lite längre ner på sidan). Nu har jag lärt mig något nytt, även om det tog mig en månad efter DN-lanseringen: man kan läsa böcker i en liten dator! Den lilla apparaten, som enligt Amazons Jeff Bezos inte är en apparat utan en service, kallas Kindle och tar emot en fil som köps på amazon.com. Och efter detta är saken, vad jag förstått, biff. Då har man en hel bok i sin lilla service (som bara väger 300 gram), och kan spatsera omkring och läsa den. Man kan fylla på med upp till 200 böcker.

Reklam:


Under mer eller mindre hela min akademiska karriär har jag längtat efter en fackbok som det går att söka i. Ni vet, precis som på en internetsida så skulle man kunna trycka ctrl F och gå till alla platser i boken där ordet konstruktivism förekommer. Jo, jag vet att många fackböcker har ett register. Men tänk såhär då: tänk om man trots Svenska Skrivreglers rekommentationer inte fattar hur man använder semikolon, då skulle man kunna ladda hem en bok av exempelvis Olle Josephson och undersöka hur denna guru använder tecknet. Överraskning: Kindle har den funktionen!

Kanske har jag varit positiv i överkant, jag märker att det är på sin plats att meddela att jag inte får någon provision. Trots att Kindle på många sätt verkar smidigare än en datorskärm så har jag svårt att lita på bekvämligheten i att fokusera ögonen på den i 300 sidor. Kanske kan Kindle vara ett viktigt vapen i mordet på papperstidningen, men jag tror att pappersboken kommer att leva länge till – möjligen parallellt med en elektronisk upplaga. Dessutom undrar piraten i mig hur länge Amazon egentligen kommer att kunna tjäna pengar på det här. Överstepiraterna brukar ju inte ha några större problem med att snirkla sig förbi lagar och tekniska stängsel.

Lämna en kommentar

Under It för humanister, Språkkonsultprogrammet