Kategoriarkiv: Julkalender 2010

14 december 2010 · 5:55

14. Meänkieli

I dag tar julkalendern upp det femte av Sveriges fem nationella minoritetsspråk: meänkieli. Detta är ett relativt nyetablerat språk som vuxit fram som en nordfinsk dialekt. När Sverige år 1809 tappade Finland till Ryssland drogs landsgränsen vid Torne älv. Kvar i Sverige var det finsktalande Tornedalen, där det talades en dialekt som till stora delar blev avskärmad från Finland. Denna tornedalsfinska dialekt levde sitt eget liv och utvecklades separat från finlandsfinskan. Efter ett tag, och allra mest på 1980-talet, började det höjas röster för att definiera dialekten som ett eget språk. Meänkieli ville man kalla det – ‘vårt språk’.

Så säger man ”Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt” på meänkieli. Det kan vara intressant att jämföra detta med julkalenderns sjätte lucka, som handlade om finska. Då såg meningen ut så här: ”Pullea juolupukki söi Petterin riisipuuron”. Vi kan konstatera att meningarna har samma ordföljd: ”Tjock jultomte åt (upp) Rudolfs risgrynsgröt”. Tillskottet av den lilla partikeln ylös (‘upp’) visar på en generell skillnad mellan meänkieli och finska, nämligen att meänkieli brukar låna och direktöversätta svenska partikelverb som äta upp och även bygga upp (meänkieli: rakentaa ylös). På finska ser  dock inte verbformen annorlunda ut mellan att äta och att äta tills allt är slut. En av översättarna påpekar också att meänkieliordet riiskryynipuuron illustrerar ”hur obesvärat man lånar ord från svenskan”.

Många meänkielitalare talar också svenska, och detta ligger till grund för många av de skillnader man kan se mellan finska och meänkieli. Exempelvis har meänkieli flera svenska lånord, som hantuuki (‘handduk’, finska: pyyheliina) och biili (‘bil’ finska: auto). Svenskan har också påverkat ljudsystemet, exempelvis vad gäller sje-ljuden. Kodväxling mellan meänkieli och svenska är också vanligt förekommande i Tornedalen.

Meänkieli är ett politiskt och kulturellt laddat fenomen. Språket fanns långt innan det fick officiell status som språk, kanske till och med innan det hade ett namn. Samtidigt var det en gång ingenting annat än en dialekt. Vissa hävdar fortfarande att meänkieli inte är något självständigt språk. Därför var det ett modigt politiskt beslut att ge meänkieli status som nationellt minoritetsspråk i början av 2000-talet. Det bekräftar att språket finns som eget språk, och det bekräftar tornedalingarnas identitet. Dessutom innebär minoritetsspråksstatusen bland annat att folk har rätt att använda meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. Sveriges språkpolitik gör mig stolt över att vara svensk.

Tack till Jonas Tano, Erling Wande och Birger Winsa för översättningar och utförliga kommentarer om desamma.

7 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som , ,

13 december 2010 · 5:55

13. Italienska

Goder morgon i denna sal. Ursäkta förutsägbarheten, men denna dag kräver särskild uppmärksamhet till Sankta Lucias modersmål italienska. Så här skulle hon ha sagt att den tjocka tomten har ätit upp Rudolfs risgrynsgröt (åtminstone om hon levde i modern tid):

Italienska för "Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt".

På italienska heter alltså tomten il Babbo Natale – ‘fader jul’. Och ordet för jul – natale, går tillbaka till latinets natalis som betyder ‘födelse’ och syftar på Jesus dito. Liknande ord för jul kan man exempelvis se i spanskans navidad, franskans noël och portugisiskans natal. Ett annat ständigt återkommande sätt att prata om jul är ju att referera till Jesus Kristus: engelskans christmas, afrikaans kersfees och japanskans kurisumasu. Här i Norden pratar vi fortfarande om den fornnordiska traditionen jól, som var en helt annan fest som Haraldur med vänner firade före kristendomens intåg. Ingen vet säkert vad ordet jól har för ursprung, men man tror att det är besläktat med engelskans jolly som betyder ‘glad’ eller ‘festlig’.

Det blev visst mer jultema än italienskatema i dagens inlägg. Den som fått för liten dos italienska kan förslagsvis ta sig en funderare över funktionen hos partikeln di. ”Den tjock fader jul har ätit gröten av ris av Rudolf”, blir ju meningen på svenska. Tänk att det aldrig är någon som tror att gröten hör till riset men består av Rudolf. Tack så mycket till Francesca di Garbo som bidragit med översättningen!

2 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som

12 december 2010 · 5:55

12. Romska

I dag ska bloggen behandla ett av världens största minoritetsspråk, nämligen romska. Detta är ett språk som talas av folkgruppen romer, och det kallas på svenska även för romani eller romani chib, från själva språkets ord på sig självt. Det lustiga med språket är att det kan räknas som ett av de 100 största i världen, med uppskattningsvis mellan 10 och 20 miljoner talare, men det är minoritetsspråk överallt där det talas. I Sverige finns uppskattningsvis 5 000 talare, och romska har talats kontinuerligt här i minst 500 år, vilket år 2000 gav det officiell status som nationellt minoritetsspråk. Det finns uppåt 60 olika varieteter av detta språk, vilka sinsemellan skiljer sig rätt ordentligt. Bakom dagens lucka döljer sig arli-varianten:

Romska är i grunden nära släkt indiska språk som sanskrit och hindi. I basordförrådet syns spår av detta, men i övrigt är det påtagligt hur pass mycket olika varieteter av romska har påverkats av majoritetsspråken i de områden där romska har talats. Se till exempel hur ordet för jultomte – Dedo mraz – osökt kommer en att tänka på det ryska ordet för samma sak. Eftersom romska är ett notoriskt minoritetsspråk kan man förmoda att många romsktalare är tvåspråkiga, och då är det naturligt om språken påverkar varandra. I svenskan har vi till exempel tagit över romska ord som lattjo från laśo ‘bra’, haja från hatjarav ‘förstå’, och tjej som kommer från śej ‘flicka’ och har sin manliga motsvarighet i kungens gamla smeknamn tjabo (från siavoro som helt enkelt betyder ‘pojke’).

Den som vill lära sig mer kan vända sig till Arli språkcentrum för att lära sig lite grundläggande romska på arli-varianten. För översättningen stod Baki Hasan, språkvårdare i romska på Språkrådet. Tack och bock!

4 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

11 december 2010 · 5:55

11. Georgiska

I dag ska vi titta på ett av de till ytan vackraste språk jag vet: georgiska. Det är ett litet språk på jorden, med ungefär 4 miljoner talare. Det jag gillar bäst med georgiskan är dock alfabetet det skrivs med, som kort och gott kallas för det georgiska alfabetet.

Alfabetet påstås ibland vara en fri imitation av det grekiska alfabetet, medan andra menar att det är en avbildning av vinrankans vindlingar. Det finns ju egentligen ingen motsättning i dessa två påståenden. Alfabetet lär ha utvecklats på 400-talet efter vår tideräkning, och det används för att skriva georgiska och några mindre språk som laziska, megrelska och svanetiska. Med latinska bokstäver står det i kalenderluckan så här: ”Msukana tovlis babuam Rudolfs brinjis fafa sheuchama.” På svenska ord för ord blir det ”Tjock tomten Rudolfs risgrynsgröt all åt”. Också georgiska är ett språk som använder kasus, och därför är detta bara en av flera möjliga sätt att formulera den här meningen. Jag antar att olika delar får mer fokus ju tidigare de kommer i meningen (jämför hur vi på svenska kan belysa olika delar i ett påstående ”Tomten klappade sig nöjt på magen”, ”På magen klappade sig tomten nöjt”).

Läran om hur ljud får kombineras i ett språk kallas fonotax, och när det gäller detta har georgiskan en hel del att komma med. I detta språk kan det uppstå tungknäckare som vprtskvni, vilket lär betyda ‘jag skalar den’. Där är det alltså åtta konsonantljud i rad i början av ordet. I svenskan ligger gränsen vid tre (som i exempelvis stryka). Annars kan vi i slutet av ett ord åtminstone visa upp små konstverk som Herbstskts, men det är ju egentligen ingen som använder sådana ord utom när de är sugna på ett skrovmål konsonanter.

Ekaterine Gagoshidze från Svensk-georgiska föreningen har hjälpt till med översättningen denna gång, och jag tackar så hjärtligt.

5 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

10 december 2010 · 5:55

10. Ryska

Pompa och ståt; i dag är det den stora Nobeldagen, och de två ryskfödda fysikpristagarna Andre Geim och Konstantin Novoselov kan stå som anledning att uppmärksamma språket ryska. Detta är det största av de slaviska språken, med sina ungefär 154 miljoner talare, varav drygt 13 000 bor i Sveroge.

Med latinska bokstäver säger bilden ”Tolstyj Ded Moroz s”el risovuju kašu Rudolfa”. På svenska blir det ”Tjock farfar frost åt ris gröt Rudolfs”. Till att börja med får man förmoda att det är en ren slump att tolstyj, det vill säga ‘tjock’ ligger så nära namnet Tolstoj. Eller finns det någon läsare som kan berätta något om en gemensam etymologi?

Grammatiskt sticker meningen ut i genitivfrasen, där ägaren Rudolf står efter den ägda gröten. Jag tror att detta är den prototypiska ordföljden för meningen, men det går också att använda en annan ordföljd. Det har att göra med att ryskan, som många andra östeuropeiska språk, använder kasus. I kasusspråk blir ordföljden mindre betydelsebärande. Kasus är ju en sorts etikett som sitter på orden och berättar hur de förhåller sig till varandra, och därför kan man i princip lika gärna skriva ”Piotr målade väggen” som ”väggen målade Piotr”. (För svenskans del brukar man oftast påstå att det bara finns två kasus: genitiv – alltså ägande – och nominativ, som är själva grundformen. Vi brukar dock inte kunna lattja så mycket med genitivfrasens placering, åtminstone inte i rikssvenskan. I exempelvis västerbottniska skulle jag dock påstå att man kan säga ”risgrynsgröten Rudolfs”, men det förutsätter att det ägda står i bestämd form.)

Den ryska jultomten kan för övrigt förtjäna särskild uppmärksamhet. Farfar frost – hur kunde det bli så? Egentligen är detta en figur som går tillbaka före det moderna kristna (nåja) julfirandet. Ded Moroz, vilket bokstavligen betyder farfar frost, återkommer i flera gamla ryska folksagor. Han är en hård men rättvis typ som belönar de snälla men förvandlar elaka människor till istappar. Tidigare lär han ha haft en mycket elak fru vid namnet Vinter, men nu förekommer han mest med sin sidekick Snöflickan som är lite vänligare lagd, och som dessutom påstås vara en riktig pudding. Begreppet Santa Klaus, som ligger närmare den jultomte vi har i Sverige, finns också i ryskan, men det är egentligen ingen som bryr sig om honom. För övrigt kommer den ryska jultomten inte på julafton utan på nyårsafton, och eftersom den ryskortodoxa kyrkan till på köpet utgår från den julianska kalendern får de snälla barnen vänta ända till den 14 januari innan Ded Moroz kommer och uttalar sin dom över dem. Den som vill lära sig mer om ryska traditioner kan vända sig till den trevliga sajten Modersmål Ryssland.

 Den här gången har Alexander Caytas, István Kozma samt en trevlig men anonym dam hjälpt till med översättningen. Tack till er alla! Ni behöver nog inte vara nervösa när farfar frost kommer.

13 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som

09 december 2010 · 5:55

9. Jiddisch

Idag den nionde december firas sista dagen i den judiska ljusfesten chanukka, och vad passar väl då bättre än att ägna kalenderluckan åt jiddisch? Detta är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk, och det är ett intressant språk med rötter på flera håll i Europa. Man antar att språket uppkom när judiska grupper bosatte sig i Rhenlandet omkring år 1000. Där talades under medeltiden en högtysk dialekt som kan sägas vara en förfader till jiddisch. Många jiddischtalande drog sedan österut, vilket gjorde att språket fick tydliga drag av slaviska språk, såväl när det gäller ordförråd som när det gäller grammatik. Också hebreiskan har kommit med viktiga influenser, särskilt i fråga om ordförrådet. Det fanns före andra världskriget ungefär 11 miljoner jiddischtalande i världen, men efter förintelsen hade denna grupp mer än halverats. I dag har jiddisch försvagats ytterligare, och talas som förstaspråk främst av ortodoxa judiska grupper i bland annat Israel. I Språken i Sverige uppskattar Mikael Parkvall det sammanlagda antalet svenskar med jiddisch som förstaspråk till ”något eller några tusen”.

Jiddisch för "Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt".

Jiddisch skrivs med det hebreiska alfabetet och från höger till vänster. Det finns dock några mindre skillnader för det alfabet som används för jiddisch, såsom att jiddisch även har bokstäver för vokaler, vilket inte hebreiskan har. Med latinska bokstäver framstår kanske meningen som mindre främmande: ”Der diker Santa Klaus hot ojfgegesn Rudolfs rayz-kashe.” Det tyska ursprunget blir påtagligt i grammatiska detaljer som artikeln ”der” och ord som ”dik” (jämför den tjocke på tyska: ”der dicker”). Översatt ord för ord till svenska blir det ”Den tjocke jultomten har ätit upp Rudolfs risgröt”. Ingenting särskilt exotiskt att diskutera när det gäller grammatiken alltså.

I samband med språket jiddisch kan man för övrigt också nämna författaren och nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer, som skriver sina mästerverk på jiddisch. Dessutom har språket en trevlig musikstil kopplad till sig: klezmer. Kolla in Räfven om du har för tyst i lyan.

6 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

08 december 2010 · 5:55

8. Svenskt teckenspråk

Bakom lucka 8 döljer sig ett svenskt språk som i någon mån är förpassat till perifirin på den svenska språkscenen: det svenska teckenspråket. Det finns ungefär 8 000 döva och gravt hörselskadade personer i Sverige som har svenskt teckenspråk som förstaspråk. Utöver det finns det många hörande som har lärt sig teckenspråket, och man räknar med att det totala antalet brukare är uppåt 100 000. Teckenspråk har normalt inget skriftspråk, vilket ställer till det lite i en så skriftnormaliserande kanal som en språkblogg. Det finns däremot vedertagna konventioner för hur man transkriberar tecknat teckenspråk, och då skulle julkalenderns temamening se ut så här på svenskt teckenspråk:

Håll så det där i minnet när Sebastian Embacher, teckenspråksexpert på Språkrådet, tecknar meningen:

Detta är alltså ett unikt språk som är skilt från såväl den talade svenskan som andra teckenspråk runt om i världen. Det svenska teckenspråket har varit ett erkänt språk sedan 1981, vilket kan framstå som direkt generande sent. Då ska man dock beakta att Sverige var först i världen. I dag har svenskt teckenspråk i princip samma rättigheter som de nationella minoritetsspråken. Bland annat är det lagstadgat i Språklagen att ”den som är döv eller hörselskadad och den som av andra skäl har behov av teckenspråk [ska] ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket”. Det innebär bland annat att döva studenter på svenska högskolor har rätt att få undervisningen teckenspråkstolkad. Det är något av en upplevelse att se en teckenspråkstolk i arbete, för att inte tala om att få sitt eget tal simultantolkat till teckenspråk.

Teckenspråket tecknas framför allt med händerna, men kroppsspråk, blickar, munrörelser och annan mimik är viktiga nyanseringar i språket. Ett tecken innefattar en rörelse med ena handen eller båda. Det finns avbildande tecken, som kan jämföras med talets ljudhärmande ord (som gäsp, pang och kvack), men de flesta tecken är precis som i talspråket godtyckliga – det går inte att förstå betydelsen av tecknet genom att bara se det. Teckenspråket har också något som kan jämföras med intonation; en fråga uttrycks exempelvis som ett påstående utom att tecknaren har höjda ögonbryn och drar ut utförandet av det sista tecknet.

På Institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet finns ett teckenspråkslexikon för den hugade. Där kan du bland annat hitta en ordlista för tecken och fraser som har att göra med julen. Tack Sebastian för transkribering och teckning!

5 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

07 december 2010 · 5:55

7. Turkiska

Nu har det gått en vecka av december, och man börjar få upp smaken för såväl lussekatter som små lingvistiska upptäcktsfärder. I dag ska turkiskan placeras under luppen. Det lär finnas ungefär 62 miljoner människor med turkiska som modersmål, och i Sverige är den siffran drygt 28 000. I övrigt är turkiskan förstås vanligast i Turkiet, men det är också väldigt starkt i Tyskland med ungefär 2 miljoner talare. Turkiska brukar med visst knussel klassificeras som ett altaiskt språk, tillsammans med exempelvis uzbekiska och azerbajdzjanska.

Som synes utgår turkiskan i stort från samma alfabet som vi använder för svenskan, men det turkiska alfabetet har några smärre justeringar. Lägg till exempel märke till de pricklösa i:na, som uttalas ungefär som en guttural blandning mellan i och ä.

Precis som japanska är turkiskan ett SOV-språk som har verbet sist i meningen: ”Tjock tomte Rudolfs gröt åt”. Turkiskan är också agglutinerande som om det inte fanns någon morgondag. Det lär till exempel kunna uttrycka betydelsen ‘eftersom de inte kunnat förmås att älska varandra’ i ett enda ord:  seviştirilemediklerinden. Ett annat speciellt drag i turkiskan är att det har vokalharmoni, vilket betyder att vokalerna i en ändelse rättar sig efter vokalerna i stammen. Man skiljer exempelvis mellan vokaler som ligger långt fram i munnen och de som ligger långt bak (testa att viska ett e och ett a för att känna skillnaden), så om stammen innehåller främre vokaler kommer övriga påklistrade orddelar också att innehålla främre vokaler.

Förresten tycks turkiska vara ett utmärkt språk för att skriva strålande skönlitteratur. Till de lite äldre klassikerna hör frihetssagan Låt tistlarna brinna av Yaşar Kemal. Dessutom är det inte länge sedan Orhan Pamuk tilldelades nobelpriset i litteratur. Har du lite att göra i jul kan jag sannerligen rekommendera den sällsamma deckarhistorien Mitt namn är röd. På ursprungsspråket, om du är lyckligt lottad.

Tack Mizgîn Mujde Gumuscu som än en gång bidragit med sina språkkunskaper!

2 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som

06 december 2010 · 5:55

6. Finska

I dag är det Finlands stora dag, då de firar årsdagen av sin självständighet från Ryssland. Dessutom får landets ena officiella nationalspråk extra uppmärksamhet i denna språkbloggjulkalender. Vi ska nämligen titta närmare på finskan. Man räknar med att det finns ungefär 5,2 miljoner finsktalande ute i världen, och i Sverige är finskan det överlägset största språket utöver svenskan. Ungefär 225 000 finsktalande beräknas bo i Sverige, och eftersom språket dessutom har starka rötter i Sverige har det också status som nationellt minoritetsspråk. Trots att Sverige och Finland har en del språkligt gemensamt, finns emellertid det inte mycket som förenar svenskan och finskan.

Precis som samiskan är finskan ett språk med flera kasus. Ofta visas finskan upp i internationella sammanhang för att det har ett så fascinerande kasussystem. Finskan har en tendens att klistra ihop flera beståndsdelar och på så sätt bygga långa ord. Det kallas att det är agglutinerande (jämför engelskans glue, ‘lim’ så sätter det sig nog). Nationalencyklopedin tar upp ordet taloissammekin som består av morfemen talo som betyder ‘hus’, i som är en pluraländelse, ssa som är en kasusändelse som betyder ‘i’, mme som motsvarar ägarpronomenet ‘vår’, samt ändelsen kin som betyder ‘även’. Vad blir då detta? Jo: ordet ‘även i våra hus’ (när man nu har användning för detta nätta ord).

Ord för ord lyder den finska översättningen ”Knubbig julbock åt Petteris risgrynsgröt”. Här har översättaren klokt nog strävat efter att översätta själva betydelsen i den svenska ursprungsmeningen. I finskan finns det visserligen också ett ord för tomte, eller rättare sagt tomtenisse: tonttu. Han som kommer på julafton, det vill säga jultomten, benämns dock med termen joulupukki, vilket egentligen betyder julbock. Och Petteri är helt enkelt vad den där renen med röd mule heter i den finska översättningen av sången.

Tack så mycket till Hannele Ennab på Språkrådet för hjälpen med översättningen!

12 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som ,

05 december 2010 · 5:55

5. Japanska

I dag är det den andra advent, och språket för dagen är japanska. Till sitt ursprung är japanskan något av en detektivhistoria, då vetenskapen inte har kunnat göra klart för sig i vilken språkfamilj detta språk hör hemma. Trots sin självständighet verkar det dock inte ha några problem att hävda sig. Ute i världen är detta ett rätt stort språk, med ungefär 127 miljoner talare. I Sverige räknar man med att antalet japansktalande ligger på runt 3 000.

Som bekant använder alltså japanskan ett helt annat skriftsystem än vi gör i svenskan. Ska man vara riktigt noga är det inte heller bara ett annat skriftsystem de använder. I stället är den skrivna japanskan uppbyggd som en kombination av kinesiska tecken och inte mindre än två olika mer inhemska japanska alfabet: hiragana och katakana. Bedömer jag detta rätt så kan vi i början av den första raden se ett kinesiskt tecken, följt av tecknet ”tsu” från alfabetet hiragana, följt av tecknet ”ta” från hiragana. Därpå följer ett ord som inleds med katakanas ”sa”, ”n”, ”ta” och så vidare. Det finns så klart mer eller mindre tydliga regler för när man ska använda det ena, andra eller tredje skriftsystemet, men för en latinskskolad framstår det onekligen som kuriöst. Den som vill ha djupare insikt kan få sådan i Nationalencyklopedins långa artikel (åtkomlig exempelvis för de flesta universitetsstudenter).

Translittererat lyder meningen ”Futotta santakurosuwa Rudorufo no okayuwo tabete shimaimashita” – på svenska ”Tjock jultomte Rudolfs risgrynsgröt äta har gjort”. Japanskan är alltså ett så kallat SOV-språk, med verbet sist i meningen. Kanske är det härifrån Yoda har hittat inspiration till sin meningsbyggnad: ”Qui-Gon’s defiance I sense in you. Need that you do not. Agree with you, the Council does. Your apprentice young Skywalker will be.”

En annan spännande detalj med japanska är att de nästan aldrig har två konsonanter i rad i sina ord. Det gör att lånord ofta har flera inpulade vokaler mellan konsonanterna; Stockholm heter exempelvis ”Sutokkuhorumu” och jul heter ”kurisumasu” (jämför engelskans christmas).

Tack till Sumiko Kiyohara på Japanska föreningen i Stockholm för hjälpen med översättningen!

2 kommentarer

Under Julkalender 2010

Taggat som