Kategoriarkiv: Julkalender 2010

24. God jul!

Äntligen är det julafton. Strålande ju. Julkalendern önskar dig en god jul på alla språk den kan:

Det har varit en trevlig och lärorik tillställning att skrapa ihop till detta projekt. Själv har jag till stora delar fungerat som samordnare av andra människors digra språkkunskaper. Utan alla som varit vänliga nog att bidra med översättningar och information hade det helt enkelt inte blivit någon sådan här julkalender. Tusen tack till alla er.

Det har visat sig att det är långt ifrån enkelt att översätta kulturella fenomen som tomtar, risgrynsgröt och namn med konnotationer till sånger om renar. Kan man bara sätta ihop ett ord av ris+gryn+gröt, eller ska man ta en närliggande rätt? Ska man anpassa namnet till ett liknande namn som finns i det aktuella språket? Ska man byta ut namnet till ett som har samma konnotationer? Och hur gör man med grammatiska konstruktioner som äta upp, om de inte finns i språket? Sådana frågeställningar har översättarna arbetat med, och det har alltid varit lika intressant att se resultaten. Det har också varit både trevligt och lärorikt att läsa kommentarer av läsare som ifrågasatt, korrigerat, informerat och bett om mer information. Det har gett julkalendern ytterligare en dimension.

Mycket god jul till er alla, önskar jag således. Eller gott nytt år, som en klurig icke julfirande översättare skrev i stället. Det är ju betydelsen som ska översättas.

3 kommentarer

Under Julkalender 2010

23. Europa runt med Google översätt

Dan före dopparedan, det är årets pysseldag. Jag har förberett julpysslet lite inför dagens julkalenderlucka. En sen decembernatt satt jag nämligen och umgicks med min gamla trotjänare Google översätt.

Pysslet gick till så att jag tog julkalendermeningen ”Den tjocka tomten åt upp Rudolfs risgrynsgröt”, och lät Google översätt översätta den från svenska till finska. ”paksu juomi söi Rudolph on riisipuuroa”, sa Google översätt. Detta översatte jag sedan till estniska, och så från estniska till  ryska, vidare till lettiska, litauiska och så vidare tills jag och Google översätt hade gått Europa runt. Totalt har meningen passerat 38 europeiska språk. Så här blev resultatet:

Dessvärre stötte vi på patrull redan vid andra översättningen. Estniskan fattade inte riktigt formen riisipuuroa, och därför hängde den med i sin ursprungsform genom alla resterande 36 språk. Det är kanske det mest påtagliga i denna version, som närmast kommer från norskan.

Egentligen är jag positivt inställd till Google översätt. Den tjänsten klarar av betydligt mer än vad offentlig datorstödd översättning klarade av för bara fem år sedan. Bland annat brukar den vara bra på att snappa upp sammanhang, och därför välja rätt betydelse i mångtydiga ord. Detta maraton runt hela Europa verkar dock ha varit mer än vad den klarade av.

Det enda ord som går att känna igen från den första svenska versionen är Rodolfo. I övrigt har översättningen gjort många felaktiga betydelseval. Tidigt förvandlades tomten till tricks, och ungefär samtidigt blev tjock till omväxlande fet eller djärv. I övergången mellan polska och georgiska byttes detta ord ut till nyheter, vilket sedan hängde kvar till slutversionen. Ordet för träd finns med i de flesta översättningar, och det tycks ha dykt upp från ursprungsmeningens risgrynsgröt via julgran. Trädet hängde faktiskt kvar ända till norskan, men i översättningen mellan norska och svenska gissade Google översätt felaktigt att det handlade om siffran i stället för växten.

Många felaktiga betydelseval från Google översätt alltså; egentligen inte något korrekt val, om man inte räknar namn. Däremot får man ge tjänsten cred för att den lyckades hålla meningen någorlunda syntaktiskt intakt. Det får räknas som förlåtligt att den trasslade till det med riisipuuroa och Rodolfo, eftersom den antagligen inte kände igen något av dessa ord. Tjänsten klarade dock av numerusböjningen: tre leder till viktiga och nyheter. Dessutom klarar den av en stilsäker förstärkning av adjektivet i mycket viktiga.

Som översättningstjänst för långväga översättningar måste jag tyvärr ge Google översätt underkänt i detta jultest. Jag hoppas dock att tjänsten fortsätter att utvecklas och förbättras. Världen blir ju bara större och större ju mer avståndet mellan folken minskar. Det är en stor tillgång att åtminstone kunna få ett hum av vad det står i en litauisk text. Just nu är Google översätt trots allt det bästa verktyg jag har för det.

Det var det sista vi såg av tomten och Rudolfs risgrynsgröt för i år. I morgon är det julafton, och då bjuder julkalendern på en språkjulklapp.

9 kommentarer

Under Julkalender 2010

22. Fornvästnordiska

I sin jakt på mysig julstämning drar många på sig en nästan manisk förkärlek till historien när det lackar mot jul. I dagens lucka hakar jag på den trenden och går tillbaka till vår moderna svenskas rötter. Vi ska titta på fornvästnordiskan, ett språk som talades i Norden och i vissa trakter kring norra England och Irland mellan ungefär år 110 och 1250. Antalet talare på den tiden har man inte kunnat fastställa, men man uppskattar att det fanns minst några miljoner.

Här får vi också bekanta oss med runalfabetet. Är inte det retro så säg. Med vårt moderna latinska alfabet står det ”Hin digri jólasveinn hefr borðat Hróðólfs graut”. Alfabetet behöver alltså få ett tillskott av bokstaven ð, som motsvarar engelskans th i that. Dessutom tillkommer bokstaven þ som uttalas som th i engelskans thing, och bland annat förekommer i pronomenet þat.

På den lexikala nivån har det hänt en del sedan fornvästnordiskans tid, men det bör åtminstone gå att förstå delar av meningen. Någon känner kanske igen pronomenet och den bestämda artikeln hin, kanske mest från Djävulens smeknamn hin håle ‘den hårde’. Ordet för jultomte är visserligen konstruerat – han fanns ju inte i Fornvästnorden – men själva konstruktionen inleds med det bekanta ordet jól, vilket i princip är samma ord som våra dagars jul (även om vi förstås har bytt fokus för festligheterna nu). Också orden digri (‘diger’) och graut (‘gröt’) har stått pall för tidens tand. Översatt till modern svenska står det ”Den digra julsvennen har ätit Rudolfs gröt”. Det är alltså påtagligt lite som förändrats i vårt språk när det gäller grammatiken; själva meningsstrukturen ser likadan ut nu som då, med undantag för att vi i dag kan konstruera partikelverbet äta upp för att berätta att gröten tog slut på grund av jultomtens ätande.

För översättning, translitterering och information står Rune Palm från Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet. Tack så mycket!

Detta blir den sista konventionella luckan i årets julkalender. Bakom morgondagens lucka döljer sig något som inte riktigt kan räknas som ett språk, snarare tvärtom. Och så ska vi ju hinna med ett traditionsenligt julkort.

8 kommentarer

Under Julkalender 2010

21. Ungerska

Dagens lucka handlar om ungerska. Det hör till familjen finsk-ugriska språk, precis som vårt grannspråk finska. Det finns dock inga större likheter mellan dessa två språk. Skeptiker menar på allvar att svenska och persiska är mer lika än ungerska och finska. I Sverige finns ungefär 21 000 personer med ungerska som förstaspråk, och i världen ligger antalet ungersktalare på strax under 13 miljoner.

Se där – ett ö! Vi svenskar är ju ensamma i Skandinavien om att skriva det ljudet på detta sätt, men ute i Europa har vi sällskap av bland annat estniska, turkiska, tyska och – ungerska. Kövér betyder för övrigt ‘tjock’ och hela meningen på svenska blir: ”Den tjock tomte åt upp Rudolf risgrynsgröts”. Märkte du något konstigt? Genitivändelsen sitter på det ägda i stället för på ägaren. Den risgrynsgröt som tillhör Rudolf skrivs alltså Rudolf risgrynsgröts. Det är ändelsen -já– som står för genitivet; det avslutande t:et är ackusativsuffixet, som visar att det var gröten som blev uppäten och inte exempelvis Rudolf.

En av ungerskans specialiteter är att verb får olika form beroende på objektet. Egentligen har det att göra med transitivitet. Prototypiskt är ett transitivt verb ett sådant som kan komma direkt före ett objekt. Se är exempelvis ett transitivt verb, eftersom det går att säga ”jag ser huset”, där huset är objekt. Samma verb kan också vara intransitivt, när vi säger sådant som ”jag ser inte så bra”. Vissa verb måste följas av ett objekt, som ta. Det går ju inte att bara säga ”jag tar” utan man måste också lägga till ett objekt: ”jag tar en lussebulle”. Andra verb kan tvärtom inte ta något objekt alls, som ligga. Man kan inte lägga till ett substantiv efter ligga: *”jag ligger en lussebulle” betyder ju ingenting alls.

Ungerskans egenhet är att det finns en särskild verbändelse för transitiva verb. Man säger därför látok, ‘jag ser’, men látom a házat ‘jag ser huset’. Uttrycket för bestämdhet sitter i verbet och i den bestämda artikeln, medan själva substantivet står opåverkat. Detta är konsekvent för alla verb i ungerska, även om vissa vanliga verb, däribland ‘äta’, har oregelbunden böjning så att det inte syns att de är släkt (jämför svenskans vara och är). Verben får dock bara sin transitivitetsändelse när objektet står i bestämd form, eller när objektet är ett personnamn (látom Rudolfot, ‘jag ser Rudolf’). Obestämda substantiv behandlas egentligen inte som direktobjekt i ungerskan. Alltså:

Intransitiv böjning på verbet
Jag ser = Látok
Jag ser ett hus = Látok egy házat
Jag ser (flera) hus = Látok házakat

Transitiv böjning på verbet
Jag ser huset = Látom a házat
Jag ser husen = Látom a házakat
Jag ser Rudolf = Látom Rudolfot

Tusen tack till István Kozma, som översatt och bidragit med spännande information både denna gång och vid flera andra luckor i julkalendern. Utan dina ofattbart omfattande språkkunskaper hade julkalendern blivit betydligt tråkigare.

3 kommentarer

Under Julkalender 2010

20. Serbiska

I dag är det dan före dan före dan före dan före dan! Det är dags att lägga på ett kol på spenatätandet om man ska hinna blidka tomten innan julaftons dom ska falla. Mellan tuggorna kan vi ägna en tanke åt serbiska, ett av de större svenska invandrarspråken. Tillsammans med de närbesläktade slaviska språken bosniska och kroatiska finns det i Sverige drygt 108 000 talare. I världen finns det ungefär 12 miljoner människor med serbiska som förstaspråk. Översättaren har valt att skriva meningen med latinska bokstäver, vilket inte är ett självklart val. Angående alfabet för serbiskan skriver Nationalencyklopedin så här:

Serbiska skrivs med kyrilliskt alfabet konsekvent enligt fonetisk princip (ett ljud svarar mot en bokstav), medan kroatiskans latinska alfabet innehåller vissa digrafer, vilket dock inte hindrar nästan full reversibilitet vid transkription mellan de bägge skriftsystemen.

Wikipediaartikeln om serbiska medger dock att serbiska skrivs med både latinskt och kyrilliskt alfabet, även om det kyrilliska påstås vara vanligare.

Den som läst andra luckor i julkalendern känner kanske igen den gamle farfar frost, på serbiska Deda Mraz, som får stå för jultomten. Detta vittnar om hur serbiskans lånvokabulär till stora delar byggs upp av lån från slaviska språk, som här ryska. Också turkiska och tyska är starka långivande språk.

Spännande med serbiska är också att det har fyra olika grammatiska former som syftar på dåtid. Formen som heter imperfekt, vilket i princip är samma som den vi använder i svenskan (t.ex. tomten åt gröten), tycks vara den minst använda; den anses rent gammalmodig. Vid sidan om används formerna aorist, perfekt och pluskvamperfekt.

Tack Maria Blagojevic för översättningen!

2 kommentarer

Under Julkalender 2010

19. Sanskrit

Det drar ihop sig mot jul. För att hålla kontroll på julnerverna kan det vara bra att gå tillbaka till rötterna och mysa i språket sanskrit. Det är ett fornindiskt språk som fortfarande lever (även om det bara har kring 14 000 flytande talare).

Fantastiskt att sanskrit har samma ord som vi för tomte! kan man tycka. Men det är översättaren som gav sanskrit ett svenskt lånord. Inte heller finns det egentligen någon Rudolf i den kultur som använder sig av sanskrit, men det är inget problem. Namnet får ju bara en anpassad stavning. Rakt av står det ”Tjock tomte Rudolfs risgröt åt”. Till de grammatiska karakteristikumen hör bland annat att språket inte markerar bestämd form på något sätt. ”Den tjocka tomten” och ”tjock tomte” skrivs alltså på samma sätt.

Länge trodde man att sanskrit var ursprunget till alla indoeuropeiska språk, såsom svenska och många andra av de språk vi talar i dessa trakter. Detta anses dock nu vara helt avfärdat. Däremot tror man att sanskrit är ett av de allra äldsta indoeuropeiska språken, eftersom man hittat flera tusen år gamla skriftkällor. På grund av att sanskrit inte genomgått några omvälvande förändringar genom tiderna är många lingvister intresserade av att studera sanskrit efter spår av grammatiska egenheter i andra indoeuropeiska språk. På det sättet hoppas man kunna rekonstruera en slags urindoeuropeiska, som man brukar kalla idén om det språk som talades fram till ungefär år 3500 före vår tideräkning.

För översättningen står Mats Lindberg från Institutionen för orientaliska språk vid Stockholms universitet. Jag tackar så hjärtligt!

8 kommentarer

Under Julkalender 2010

18. Kinesiska

Dagens julkalenderspråk kallar jag för kinesiska, en benämning som för vissa är självklar men som andra anser är lika generaliserande som att tala om språket europeiska. Som bekant är Kina ett stort land med många invånare, och då faller det sig kanske naturligt att inte alla talar landets språk på samma sätt. Detta har lett till att varieteter har utkristalliserat sig som är så markant skilda från varandra att språkbrukare från olika landsändar knappast förstår varandras vardagliga tal. Vissa kallar varieteterna för dialekter av huvudspråket kinesiska – ett språk som i så fall har 1,3 miljarder talare. Det är nästan en femtedel av världens befolkning. Andra menar att varieteterna är så pass skilda, åtminstone till talet, att man måste tala om olika språk. I så fall är dagens språk mandarin.

Här kommer en helt ny värld med det kinesiska skriftsystemet. Det är fullt förståeligt om meningen upplevs som lite tungrodd när den står där med vilt främmande tecken. Kortfattat kan man säga att skriftsystemet byggs upp av ett antal konkreta eller abstrakta avbildande tecken, som delvis kan kombineras och skapa sammansättningar, och även överföras för att skapa en sorts metaforiska tecken för abstrakta företeelser. Tecknen skrivs traditionellt i kolumner, men det västerländska inflytandet har gjort att man börjat skriva i rader, dock aldrig med mellanrum mellan orden. Detta morfembaserade skriftsystem skiljer sig alltså i grunden från vårt fonembaserade alfabet.

Inte blir dock den kinesiska meningen så mycket enklare om den translittereras till latinska bokstäver: ”Yuányuán de shèngdànlǎorén bǎ Lǔdàofū de mǐzhōu gěi chī le.” På vissa sätt kan man nog säga att kinesiska är det mest svenskfrämmande språket som tas upp i julkalendern. Se till exempel alla accenttecken i meningen; de visar stavelsernas ton. Det finns uppåtgående ´, nedåtgående `, nedåtuppåtgående ˇ och neutrala toner ¯. Att säga i stället för kan innebära slutet på ett lyckligt familjeliv, för då har man just kallat sin mamma för en häst.

På svenska blir meningen ungefär ”Rundrund av julman till Rudolfs risgröt att äta klart”. De tappra själar som hjälpt till med översättningen har haft påtagliga problem med att förklara betydelsen hos partiklarna och le som står före respektive efter Rudolfs risgröt att äta. I princip är det de partiklarna som uttrycker betydelsen att det här är något som hänt färdigt i dåtiden. Sådant som tempus och aspekt uttrycks nämligen aldrig i ändelser eller böjningar på verben, som i många europeiska språk, utan just i småord. Efter ungefär en timmes diskussion bestämde vi oss för att nöja oss med översättningarna ‘till’ respektive ‘klart’, även om de inte är helt korrekta.

Den uppmärksamma läsaren har kanske märkt att ordet yuán, ‘rund’, står två gånger i början. Detta kallas reduplikation, och det används här för att skapa en positiv betydelse i adjektivet. Efter en sådan reduplikation är partikeln de obligatorisk. Det är samma partikel som senare i meningen används för att konstruera genitiv på Rudolf.

Ordet för jultomte, shèngdànlǎorén, är förresten en festlig sammansättning. Ordet är uppbyggt av tecknen för ‘helig’, ‘födelsedag’, ‘gammal’ och ‘man’. Det kinesiska ordet för jul uttrycks nämligen just som ‘helig födelsedag’ – shèngdàn. Därpå klistras orden för gammal respektive man. Bokstavligen motsvarar alltså kinesiskans jultomte ‘helig-födelsedag-gammal-man’.

Tack Patricia van der Hoek, Yvonne Carlsson och Håkan Rosenqvist för översättning och grundliga förklaringar.

2 kommentarer

Under Julkalender 2010