Kategoriarkiv: Begriplighet

12 maj 2011 · 10:25

Vårdat, enkelt och begripligt – men hur?

I Sveriges snart tvååriga språklag slås det fast att ”Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt”. Det är nästan sensationellt att denna ideologiskt färgade riktlinje får vara med bland våra lagar. Men egentligen fungerar den just som en riktlinje, för i praktiken kan man ganska sällan slå fast att något ur det offentliga språket inte lever upp till detta. Vad är egentligen ett vårdat språk? Vem ska tycka att det är enkelt? Hur vet man om det är begripligt eller inte?

En av de absolut vanligaste kanalerna för myndigheters kommunikation med medborgare är internet. Myndigheternas webbplatser fungerar ofta som en utgångspunkt för kommunikationen. Därför är det synnerligen intressant att veta hur myndigheternas webbplatser fungerar. Är de vårdade, enkla och begripliga? Jag är en av alla som försöker svara på det. Men hur vet man? Den här vyn möts man av om man surfar in på Försäkringskassans webbplats i dag.

Vårdat va? Jovars. Det beror väl på vad man ska ha den till.

De flesta som använder Försäkringskassans webbplats har antagligen ett särskilt mål i sikte. De vill kanske anmäla vård av sjukt barn, söka europeiskt sjukförsäkringskort eller kolla när de ska få sin sjukpenning. I princip är det ju för vart och ett av dessa och liknande ärenden som det avgörs om webbplatsen är bra eller inte. Kan man göra det man vill göra? Hittar man sin väg fram till det man vill göra?

Jag skulle vilja ha din hjälp här. För att kunna analysera myndigheternas webbplatser behöver jag veta hur vanliga människor använder dem. Klicka här för att fylla i ett helt anonymt formulär. Det tar kanske fem minuter. Då lovar jag att återkomma i frågan senare. Tack på förhand!

1 kommentar

Under Begriplighet, Myndigheters webbplatser, Språk

Taggat som , , , , , ,

23 april 2011 · 10:18

Två påskpassager i temat passera

1
”Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.” Så säger herren Gud själv i bibelns Andra mosebok 12:12–13. Inte så trevligt kanske, men det är här vårt påskfirande en gång började.

I dag handlar ju den svenska majoritetspåsken, förutom tillfället att sälja slut på rester av must och skinka som blev över efter julen, och förutom tillfället att äta groteska mängder lösviktsgodis och chokladdragerade marsipanägg, om att hedra minnet av Jesus död och uppståndelse. Men redan innan Jesus var påtänkt (om man nu i strikt bemärkelse kan hävda att han någonsin var påtänkt, med tanke på jungfrufödseln och allt) firades påsk. Då var det en judisk högtid som hedrade minnet av israeliternas uttåg ur Egypten.

Innan Israel blev en ockupationsmakt hade deras invånare det ganska knapert ett tag, och därför utvandrade många israeliter till Egypten för att överleva (allt enligt moseböckerna, med hull och hår). När israeliterna började få det godare ställt blev makten nervös att de skulle ta över landet, och därför förslavade makten alla israeliter. Då fick israeliterna det ännu mer knapert, och Gud försöker därför lösa detta. Så här presenterar Gud sin plan när han pratar med Moses och Aron:

Jag skall göra farao hård och omedgörlig, så att han inte lyssnar på er, hur många tecken och under jag än gör i Egypten. Jag skall bära hand på Egypten och föra mina härar, mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten under väldiga straffdomar. När jag lyfter min hand mot Egypten och för Israel ut därifrån, då skall egypterna inse att jag är Herren. (Andra mosebok 7:3–5)

Personligen ser jag inte egenvärdet i att medvetet göra farao hård och omedgörlig, men Guds vägar är som bekant ougrundliga. Efter detta kom de där nio plågorna, med gräshoppor och grodor och Gud vet vad, och så slutligen den tionde plågan. Det är då vi kommer till påskpoängen: Gud ska gå ut i Egypten och döda allt förstfött han kommer över, och för att slippa denna plåga ska man slakta ett lamm eller en get, tömma det på blod och stryka blodet runt sin dörr. När Gud ser detta ska han passera, eller ”pesach”, som det visst heter på hebreiska. För att göra en lång historia kort: Gud skonade israeliterna, och i och med detta kunde de göra sig fria från slaveriet – hurra! – och härav pesach som sedemera blev till ordet påsk.

2
Denna religiösa ökenvandring blir särskilt intressant i ljuset av en skylt som sitter uppe bakom Stockholms universitet för närvarande. Skylten har nog inte egentligen någon påsklig avsikt, men i brännpunkten mellan traditionsutgärvningar och texters funktionalitet finner den ändå sin plats i här, just denna påskafton:

Det är just passerandet som är det intressanta. Passera, som i ”gå härifrån för annars får du sprängning på dig”, eller passera som i ”gå på bara för det är lugnt just nu”?

För att ha användning av skylten behöver vi tolka förhållandet mellan skyltens två yttranden. De korta signalerna förklaras med hjälp av en påståendesats som berättar vad som händer: skott kommer. Förklaringen till långa signaler är en uppmaning till vad vi ska göra när vi hör dem: passera. Man kan tänka sig att samma information inte gäller för två olika typer av signaler, vilket innebär att det antagligen inte kommer att komma skott när det är lång signal, och att man inte uppmanas att passera när det är kort signal. Mycket längre kommer vi dock inte. För att kunna räkna ut vad vi ska göra när det kommer korta signaler, måste vi veta vad motsatsen till ”passera” är. Ska vi vänta tills sprängningen är över, ta oss härifrån, eller absolut inte passera sprängningsplatsen?

Instruktioner är svåra, det har jag skrivit en hel magisteruppsats om. Två problem blir direkt tydliga i denna kortfattade skylt. För det första bör man skriva instruktioner som instruktioner; om det är tänkt att jag ska bete mig på ett särskilt sätt på grund av att det kommer att komma skott, är det bäst att skriva det. För det andra är det enklare att förstå en instruktion och att genomföra den handling den instruerar till, om man får veta varför man ska göra det. Men begriplighet vore ju en enkel match om det inte vore för tydlighet. Man skulle utan vidare kunna överösa den där skylten med information om hur sprängningen går till och hur den påverkar förbipasserande, men då skulle den bli mindre översiktlig och därför ännu mindre användbar. Konsten är att berätta så mycket som möjligt så tydligt som möjligt på så lite utrymme som möjligt.

Glad påsk!

10 kommentarer

Under Begriplighet, Språk

Taggat som , , , , ,

28 augusti 2010 · 11:07

Mottagaranpassning är att skriva med läsarens glasögon på

Det här inlägget skriver jag för dig. Ja, just dig. Du, som läser detta just nu, du är adressaten för denna text.

”Var inte larvig”, tänker du nu. ”Hur skulle du kunna veta vem jag är? Vad är det här för tramsigt effektsökeri?” Du har förstås rätt. Jag vet inte vem du är. Kanske vet jag inte ens om att du finns till. Kanske känner vi varandra till namnet. Kanske är vi nära bekanta, men inte ens då vet jag nu i skrivande stund vem du är. Och trots detta gör jag anspråk på att skriva just för dig. Är jag larvig? Ja kanske, men jag behöver försöka.

Det handlar om det som brukar kallas mottagaranpassning: det att anpassa en text så att den passar sina mottagare. Det är en svår uppgift, även för de mest drillade skribenter. Först och främst måste man ju ta reda på vilka ens mottagare egentligen är.

En sak vet man förvisso alltid om ens läsare: de läser ens text. Det kan framstå som en trivial sanning, och det är det, men utifrån den kan man faktiskt göra några kvalificerade gissningar om mottagargruppen. Ta dig och den här texten som exempel. Du läser den här texten, och du har kommit ända hit ner – alltså är du någotsånär intresserad. Det är troligt att du är intresserad av språk, eftersom det är temat för de flesta texter som publiceras i den här bloggen. Kanske kan man tänka sig att du även läser andra populärvetenskapliga texter om språk. Detta ökar i så fall chansen att du vet en del om ämnet. Du kanske känner till grundläggande språkvetenskaplig terminologi och är van vid olika språkvetenskapliga tankegångar. Det att texterna publiceras i en blogg kan också skvallra om din ambitionsnivå. Du läser troligen texterna av lust, inte av plikt. Det är inte särskilt troligt att du vill använda inläggen som källor i en vetenskaplig uppsats, men mer troligt att du läser för att bli lagom intellektuellt road. Du förväntar dig nog att det här ska vara en lättsam text.

Trolleri trollera. Nu har jag en ganska detaljerad skiss av mottagargruppen för den här texten. När skissen är färdig ska skribenten försöka sätta sig in i mottagarens situation. Antagligen har skribenten redan en idé om vad den vill berätta i en text, men det är också viktigt att fråga sig vad mottagaren kan vilja veta – och vad den inte vill veta. Skribenten kan också använda sin skiss för att hitta en lämplig svårighetsgrad på innehållet i texten, och fråga sig vad som behöver förklaras och vad mottagaren redan känner till. Egentligen vill jag påstå att mottagaranpassning bara handlar om dessa två frågor: Vad vill mottagaren veta? Och vad vet mottagaren redan? Den skribent som funderar på dessa två frågor kan göra sin text bättre.

Men skrivtips innebär alltid en viss förenkling av verkligheten. Det verkar som att det finns ett recept man ska följa till punkt och pricka, och så blir en gourmetmåltid till text till helt automatiskt. Om skrivtipset lyckas leva som det lär är det smidigt och trevligt att läsa, men det betyder inte att det var smidigt och trevligt att skriva det. Sanningen är att gourmettexter kräver väldigt hårt arbete. Man måste slita sig i håret. Man måste tvivla och grubbla. Man skriver och skriver om, testar, granskar, skriver om igen. I själva verket är det nog så att ju mindre läsaren behöver slita sig i håret för att läsa en text, desto mer har skribenten gjort det för att färdigställa den.

6 kommentarer

Under Begriplighet, Språk

Taggat som , ,

30 april 2010 · 7:52

Om blommor och skills

Igår drev jag och en vän runt och inspekterade Stockholm. Vi drev förbi en blomsteräng mitt i Stadshagen. Jag är ju från Umeå och är därför inte alls van vid att se blomsterängar mitt i stan i april, så jag sa:

– Men titta vilka fina blommor.
– Skilla, sa min vän.
– Va? sa jag.
– Skilla! sa hon.

Här behövde jag uppenbarligen koppla på min analytiska förmåga. Skilla alltså. Vad i friden säger hon så för? Jag känner till ordet skillad, det relativt nya ordet som betyder ‘talangfull’. Det ser ut som ett particip, så man kanske kan bygga ett verb av det. Skilla! Det skulle kunna vara en imperativform med betydelsen ‘bli talangfull!’. Eller nej, det kan det verkligen inte. Varför i allsin dar skulle hon säga det åt mig? Det är inte logiskt på något sätt. Skilla. Skilla. Skilla. Varför säger hon skilla? Ah! kom jag plötsligt på:

– Är det så blomman heter?
– Japp, sa hon.

Så går det till när man tolkar språkliga yttranden. Trots att jag inte hade en aning om vad ordet betydde kunde jag plocka information från sammanhanget och komma fram till en riktig tolkning. Skillat, om jag får säga det själv!

2 kommentarer

Under Begriplighet, Språk

Taggat som , , , ,

08 april 2010 · 7:30

Den galna professorn förklarar text

Vissa smarta människor har ett förhållande till sitt intellekt som sankt bernadshundar till sin vikt. En av de mest framgångsrika och skarpa hjärnorna i skandinavisk textanalys, norrmannen Kjell Lars Berge, beskriver med dessa ord vad en text egentligen är:

”Et Bs som tillegges en gitt Fs må utføres som Ts dersom det skal være mulig å nå Ms, forutsatt at det er konstituert N for utføringen av Bs.”

(s. 30)

B står för norskans budskap, alltså ’meddelande’. F står för kommunikativ funktion. T står för text. M står för ett gemensamt mål som individer inom en viss social grupp strävar mot. N står för normer eller konventioner som måste uppfyllas för att något ska få kallas text. Det nedsänkta S:et anger att de olika aspekterna tillhör samma sociala fält, eller sociala grupp.

Berge är inte ironisk. Samtidigt som det där antagligen är en av de krångligaste meningarna en människa kommer läsa i sin livstid så är den också skarp och klar som en välslipad kristallkniv. När jag koncentrerar mig till det yttersta blixtrar en insikt förbi.

Det handlar om vilka typer av språkliga meddelanden som kallas texter inom en social grupp. Berge menar att meddelandet måste formuleras enligt vissa konventioner för att kunna räknas som text och därigenom kunna uppfylla sitt syfte. Dessa konventioner kan se olika ut inom olika sociala grupper, och därför får samma meddelande olika status inom olika sociala grupper. Det språkliga meddelande som räknas som viktigt och betydelsefullt i en grupp kan räknas som rappakalja inom ett annat. Behövs exempel? Du kanske nyligen har läst ett språkligt meddelande som du uppfattade som rappakalja? Just det. För en skolad textanalytiker är Berges citat en precis beskrivning av en vetenskaplig tes. För mig och många andra kan det vid en första anblick se ut som arameiska.

2 kommentarer

Under Begriplighet, Citatet, Språk

Taggat som , , , ,

25 mars 2010 · 14:36

Förkunskaperna bygger upp förståelsen

Jag läste nyligen ett bokkapitel med det fantasieggande namnet Discourse Comprehension (längst ner i inlägget finns alla uppgifter om det). Det inleds med en strålande illustration av hur förståelse går till. Läsaren ska försöka lista ut svaret på fyra gåtor. Jag stjäl upplägget och översätter fritt:

1. Hur får man in en elefant i ett kylskåp?

Svaret är enkelt: man öppnar dörren, sätter in elefanten, och stänger dörren. Nu kanske du kan besvara nästa fråga:

2. Hur får man in en giraff i ett kylskåp?

Du tror kanske att det bara är att öppna dörren, sätta in giraffen och stänga dörren? Fel! Kylskåpet är ju fullt med elefant. Det korrekta tillvägagångssättet är således att öppna dörren, ta ut elefanten, sedan sätta in giraffen och stänga dörren. Nu kan du säkert lista ut svaret på den tredje gåtan:

3. Djungelns konung har ordnat ett möte i djungeln, och alla djur ska dit. Bara ett enda djur uteblir. Vilket?

Svaret är förstås giraffen; den är ju instängd i kylskåpet. En sista gåta:

4. Hur kommer man över en flod där det bor en massa krokodiler?

Den listiga läsaren har nog börjat förstå konceptet på svaren: de har med de tidigare gåtorna att göra. Och svaret på den här är helt enkelt att man simmar på. Krokodilerna är ju hur som helst på möte.

Så här går det till också när vi läser kluriga texter. I min magisteruppsats, som jag håller på att skriva nu under våren, undersöker jag myndigheternas texter om hur man sköter ett företag. Många av texterna måste läsas på samma sätt som såna här gåtor blir lösta. Det gäller att packa på sig information efterhand som man läser. Informationen i början påverkar nämligen hur man ska tolka den kommande informationen. Först får läsaren lära sig vad schablonavdrag är, sedan får den en instruktion om hur man gör dem – åtminstone i de lyckade fallen.

Man kanske kan använda den lite trötta metaforen om den rullande snöbollen för att illustrera detta: all den information man får i texten måste följa med i tolkningen av det kommande. Det börjar med en liten snöboll, och allt eftersom den rullar ner för backen klibbar mer och mer snö fast på den; det börjar med en liten klump förkunskaper, och allt eftersom man läser texten klibbar mer och mer information fast på läsarens kunskapsbank. En text med mycket information kan skapa enorma snöbollar som har svårt att hålla kurs. Snöbollen kan bli helt vind och rulla snett eller stanna av; då har det kommit för mycket information. Det gäller att informationen hinner sätta sig innan man rullar vidare.

Men metaforen visar som sagt ändå bara de riktigt lyckade fallen. Det händer ofta att informationen kommer i oordning, så att något läsaren behöver känna till för att kunna förstå texten kommer i slutet. Tänk dig en snöboll som på detta sätt måste hoppa upp och ner i backen. Helt omöjligt! Dessutom påverkar texten också det man redan läst; den nya snön förändrar alltså kärnan i snöbollen.

Tja, snöbollsmetaforen är nog ändå inte särskilt lämplig. Vår bank av kunskaper är ju inte så simpel att den bara fylls på och fylls på; dels måste förkunskaperna aktiveras av att texten påminner en, dels kommer ny kunskap att förändra gammal kunskap, och dels försvinner kunskap när vi glömmer bort den. Nej, snöbollsmetaforen är för trött. Men vem bryr sig hur som helst om snöbollar nu när det snart är april?

Gåtorna kommer från Handbook of Psycholinguistics från 2006, med redaktörerna Matthew J. Traxler och Morton Ann Gernsbacher. Kapitlet hette som sagt Discourse Comprehension, och är skrivet av Rolf A. Zwaan och David N. Rapp. Gåtorna finns på sidan 725.

1 kommentar

Under Begriplighet, Psykolingvistik, Språk

Taggat som , ,

18 november 2009 · 14:08

Skatteverket’in internet sitesine hoş geldiniz

Nu ska ni få höra. I dagarna lanserades en fantastisk liten text på uppsatser.se. Den heter ”Man måste bli helt svensk för att hitta någonting” och är skriven av mig själv. Det är mitt exjobb från språkkonsultprogrammet, och det är en studie i hur tre myndigheters webbplatser fungerar för personer som har svenska som andraspråk. Kan du inte bärga dig? Ladda hem texten direkt då. Ni andra kan få vila ögonen på min vackra framsideillustration, innan jag går vidare till att berätta vad jag kom fram till.

Uppsatsen bygger på ett test som jag fick göra på elever från Sfi och svenska som andraspråk. Jag gav dem ett häfte med frågor, och bad dem att söka svaren på webbplatserna för Sveriges domstolar, Försäkringskassan och Vasamuseet. Frågorna kunde till exempel vara vilken tingsrätt de tillhör, hur länge man kan få föräldrapenning, eller var Vasamuseet ligger. Efter testet intervjuade jag också tre försökspersoner. Jag ville veta hur informationen fungerar för dem, hur de kompenserar för språkliga problem, och vad de tycker om den begriplighetshjälp som finns på webbplatserna. Alla tre webbplatser hade till exempel ett lättläst alternativ.

Här är det kortfattade resultatet

  • Hur fungerar informationen? – Bra, men inte tillräckligt bra.
  • Hur kompenserar de för språkliga problem? – Vissa använde lättlästa texter, andra använde webbassistent eller sökfunktion. Några få ändrade språkinställningarna på webbplatsen, så att de kunde läsa på sina förstaspråk.
  • Vad tycker de om begriplighetshjälpen? – Bra att det finns lättläst, men inte alla vill ha det. Ordlistor är alltid bra.

Här broderar jag ut mig
Webbplatserna i sig fungerade ganska bra för försökspersonerna, men inte tillräckligt bra. Det verkar som att många av försökspersonernas problem hade med ordförståelse att göra. Det är ett problem som är ganska enkelt avhjälpt: alla myndigheters webbplatser ska ha ett webbrum med enklare text, och i det webbrummet borde det också finnas en ordlista med svåra termer. Jag märkte också att de gärna använde sökfunktioner och webbassistenter. Den som känner sig uttråkad borde gå in på forsakringskassan.se och låta sig imponeras av deras Fråga Hanna. Webbassistenter är något som fler borde satsa på. Om de är välutvecklade är de verkligen användbara, särskilt för personer som inte vill eller kan eller ids läsa långa texter.

Mina informanter verkar ha haft en ganska tudelad attityd till lättläst. Å ena sidan tyckte de att det är bra med kortfattad och enkel text. Å andra sidan ville de utveckla sin svenska, och då kunde lättlästa texter vara för enkla. Vissa tyckte också att lättlästa texter var tråkigare än andra. Min slutsats är att alla medborgarvända myndigheters webbplatser borde ha lättlästa texter, men också annan mottagarvänlig information. Ett modernt informationssamhälle borde präglas av att medborgarna själva kan välja hur de vill ta till sig informationen. Det ska finnas utförlig information och kortfattad information, broschyrer och webbplatser, webbassistenter och internetartiklar. Det är naivt att tro att man kan skriva så att det passar alla – även om man förstås måste försöka.

Fotnot: Det som står i rubriken är ”Välkommen till Skatteverkets webbplats” på turkiska. Jag tänkte att det skulle kunna uppfattas som lite fyndigt.

2 kommentarer

Under Begriplighet, Språk, Språkkonsultprogrammet

Taggat som , , , , , , ,

16 november 2009 · 13:48

Om att haja knäcket

Till att börja med måste jag be om ursäkt om jag använde det där hippa stockholmsordet helt fel i rubriken. Jag vet att man kan säga att knäcket är det och det, men jag vet inte om man kan haja något knäck. Och haja är också helt ute som slangord. Jag är inte äldre än 23 år, jag lovar, och jag är inte med i flickscouterna. Hela syftet med rubrikens två slangord var inte ens att verka råball, utan snarare att ge ett exempel på något som kan vara svårt att förstå. Det här inlägget ska nämligen handla om förståelse.

Ibland förstår man inte budskap på sitt eget språk, och jag har tänkt ägna ett par akademiska år åt att fundera över vad det kan bero på. På något sätt skulle man kunna säga att det här är mitt första steg på begriplighetsvetenskapens sprinterbana (om man kan föreställa sig ett sprinterlopp som pågår i fem år). För första gången i mitt liv, men säkerligen inte sista, ska jag försöka komma på orsaker till att man inte förstår ett budskap på svenska. Jag kommer bara att bry mig om skriftspråk, och framför allt om samhällsinformation. Det är ju då som begriplighetsbetonggrisarna blir som mest nesliga. För vad är egentligen en demokrati värd om inte medborgarna kan ta del av informationen om den?

En av de mest uppenbara, och kanske också banala, orsakerna till att man inte förstår en text är att man inte förstår ett viktigt ord i den. Det är därför detta drag var så enkelt att imitera i min rubrik. Men även om det är enkelt att förklara, imitera, och även undvika detta, så händer det ofta att texter innehåller svåra ord som vi behöver förstå. Ta till exempel sammanträdesprotokollet som meddelar att ”vi går till per capsulam-beslut i frågan”. Det meddelandet är omöjligt att förstå för den som inte känner till begreppet per capsulam. Å andra sidan finns ju uppslagsverk tillgängliga för alla som har en internetanslutning, och då är problem av typen ”per capsulam” ganska lätt avhjälpta.

Värre är det med ord som vi redan har i vårt förråd, men som används på ett främmande sätt. Gissa vad man gör när man bestrider en kostnad! Jag tror att ungefär 7 av 10 faller i gropen. För det är inte alls så att man bestrider det faktum att man måste betala; när man bestrider en kostnad så betalar man helt enkelt. Bestrida kostnad = betala. Samma sak är det med verbet utgå: när en mascara utgår ur sortimentet slutar den att vara tillgänglig, men när en betalning utgår så betyder det att den kommer. Betalning utgår = betalning kommer = du får pengar. Man skulle kunna tro att byråkrater roar sig med att prata tvärtomspråket.

Svåra ord är alltså ett av alla hinder som kan finnas mellan text och mottagare. Du kan läsa om fler svåra ord i Statsrådsberedningens och Justitiedepartementets text Svarta listan. Det är en uppradning av ord och fraser som man ska ersätta i författningsspråk.

Lämna en kommentar

Under Begriplighet, Språk

Taggat som , , , ,