Nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopptrallalala. Ja, snart i alla fall, men det börjar spritta i en del längtande julfirare så här efter andra advent. Ett tydligt uttryck för hur stark julen är som kulturyttring är hur mycket julfirandet spiller över mellan människor som normalt inte bryr sig så mycket om varandra. Det är förstås i grunden rätt trevligt. Plötsligt vågar vi oss på att önska god helg till grannen som vi aldrig pratat med förut. Men i det ryms en förutsättning att i princip alla faktiskt bryr sig om julen. 
De flesta i Sverige börjar nu i och för sig komma till ro med det faktum att olika svenskar kan ägna sig åt olika kulturyttringar. Det förstår man. Det finns ju de som kommer från andra länder, och som därför tror på andra religioner än kristendomen. Men att julen är en väldigt stark norm syns kanske som allra mest när vi söker efter förklaringar till att inte alla firar jul. Det normalaste är ändå att fira jul – om man inte har en särskild anledning till det.
Idén har förstås stöd i statistiken; de flesta svenskar firar jul på något sätt. Generellt är det ganska få av de idéer som tas upp i kalendern som är fullkomligt befängda, och man behöver inte alls känna sig skamsen om man håller med om idén. Däremot kan det vara spännande att, om inte annat för själva nöjets skull, testa att sätta sina övertygelser under lupp.
Borde vi då sluta pracka på majoritetskulturen på folk vi inte känner? Borde vi sluta önska främlingar god jul? Borde vi sluta förutsätta att alla runt fikabordet har planer för julafton? Nja. Jag vet inte. Det kanske kan räcka att bara bli medveten om att det finns en värld utanför normalitetsmallen, också inom Sverige. Sen kan väl skrålandet för all del få fortsätta. Granen står så grön och grann i stugan. Granen står så grön och grann i stugan! Trallalala! Trallalala! Trallalalala! Lallala!
Linneas språkblogg 
Så länge det man önskar är något gott kan det väl inte vara fel?
Associerar lite till debatten om skolan och kyrkan, där välsignelsen lyfts fram som något man ska akta sig för. Jag kunde förstå det om det handlade om att man inte får förbanna någon eller svära åt barnen, men en välsignelse är ju den vackraste välgångsönskan man kan ge. Jag skulle inte ta illa upp om någon önskade mig glad chanukka eller god Eid al-Fitr eller hur man säger, även om jag inte firar det själv.
Nej, att önska god jul till någon som man trodde firar jul men inte visar sig göra det kan knappast vara elakt. Men jag tror att en del icke-julfirare upplever att de ofta måste förklara sig och försvara sitt val. Det är säkert jobbigt i längden. Ingen har någonsin frågat mig varför jag inte firar eid al-fitr. Annat vore det om man fick frågan flera gånger i veckan, även om varje fråga skulle vara välmenad.
Jag tycker att detta blogginlägg ger bra insikt i hur det kan vara: http://judinna-isverige.blogspot.se/2009/12/tack-men-jag-firar-inte-jul.html.
Som jag redan skrivit i en tidigare kommentar (4/12) så är jag ingen anhängare av julen. Vantrivs för det mesta oerhört utom de gånger jag lyckats skrapa ihop diverse släktingar till en brakmiddag. Brukar då avstå från det väntade och t ex laga lammbog späckad med mycket vitlök, rosmarin etc, och ha hasselbackspotatis med västerbottensost till. En klar stilbrytning mot de traditionella julkryddorna.
En förklaring kan vara att jag förr alltid reste bort under julen. Och har man inte firat svensk jul på si så där en 15 år ter sig både de dignande julborden, butikernas utbud, och julstressen i allmänhet som mycket absurda företeelser.
Så egentligen behöver jag väl inget skäl för att inte ge mig hän i julförberedelser och julpyssel. Man hinner faktiskt ordna en gosig kväll på julafton även om man inte börjar förbereda förrän dagen innan!
Kan tillägga då att jag inte längre har små barn, den yngsta är 26 bast. Kanske kan det vara en förutsättning för att kunna avvika från normen, men om man tar med sig barnen till en annan miljö, t ex utomlands eller tilöl en stuga långt inne i vinterskogen, så kan de vara förvånansvärt medgörliga och finna sig i nästan alla sorters julfirande. Det viktiga är att vara tillsammans.
Nej, du behöver inget skäl, men du ger en förklaring här. Det kan väl vara intressant i sig. Jag tycker för övrigt att det låter trevligt att fira jul som du gör.
Den 24 december ifjol ringde det på min dörr. När jag öppnade så var det grannen från dörren bredvid i samma våning. Han trängde sig på och började danska och gå runt mig. Jag undrade vad han höll på med och så svarade han: ”Jag har lärt mig att i Sverige ska man dansa kring grannen när det är jul”.
Gott hjul och Gott nytt hår onskar jag er.
Fem poäng!
Firar man inte jul som jag själv beror på man egentligen inte har någon fira med längre eller ens har råd att fira jul, förr var julen den viktigaste dagen på året men nu ett minne blott ..