Nog för att det i dessa dagar är svårt att komma på något annat att nynna på än Bjällerklang, men så värst länge sedan är det inte som vi firade en annan högtid i stugorna. Den är dock lite obehaglig, och det är inte bara för att den inkluderar spöken och skrämselpynt, utan framför allt för att den är så ny och har ett så besynnerligt namn. Halloween.
För några år sedan gjorde Konsumentföreningen Stockholm en undersökning bland 715 föräldrar om vad de tycker om halloween. En del tyckte förvisso att det var trevligt att ha en anledning att göra lyktor av pumpor, men väldigt många lyfte fram kritik som vittnar om en intressant idé om vad högtidsfiranden borde vara. ”Halloween är ett amerikanskt jippo som inte har nåt med Sverige och svensk kultur att göra” sa de. Det är nytt, osvenskt och huvudsakligen kommersiellt. Flera deltagare jämför även med rediga gamla svenska traditioner, som jul. Där har vi en naturlig tradition, verkar många vara överens om.
Vad som gör en högtid naturlig, och därmed positiv, verkar huvudsakligen vara att vi firat den länge. Men allting är väl nytt i början, och man kan fråga sig vad folk tyckte om julen när den kom till stugorna. Själv vet jag inte, men kanske är det ovanligt provocerande med nymodigheter nuförtiden, när de ofta tar sin utgångspunkt bland vanliga människor. Jag är inte helt säker på att det stämmer – kulturhistoriskt bevandrade får gärna rätta mig – men jag har fått för mig att trender hellre startade i borgerskapet förr, fram till för ungefär 100 år sedan. När förra årets julkalender tog sig an julklappens historia kunde vi i alla fall konstatera att traditionen med presenter på julafton, som första gången uppmärksammades i skrift år 1762, var något som hade börjat hos förnämt folk. 2012 års version av klassamhälle kanske inte inrymmer sådana trendstarter.
För julens del kan vi hur som helst konstatera att all storm som eventuellt har rått har lagt sig nu. De mest störande nymodigheterna i vårt julfirande i dag är väl det där inslaget på Kalle Anka där de visar klipp från en modern Disneyfilm. Traditionalisterna ryser hastigt av obehag, men snart är det jobbiga över, och tillbaka kommer Benjamin Syrsa med ett meddelande som spelades in på 1960-talet av Bengt Feldreich och har låtit likadant sedan dess. Vid det laget spelar det inte längre någon roll att traditionen har ett amerikanskt ursprung. Det är redig svensk gammal högtid när den är som bäst.
Linneas språkblogg 
Förr när Mamma o. Pappa och Mormor levde då gillade jag Jularna.
Men alla är döda. Jag är skild Mitt X har slutat fira alla högtider. Trodde han skulle bli mera social, när han blev av med stomin. NIX han sitter därhemma hos sig framför teven dagarna i ända. Efter fyrtiofem år i arbeteslivet, tycker han väl att han får göra det.
Jag kan inte fira Jul med köttätare. Nu har jag en underbar katt som jag kan fira med. Kan ju slå in ett par paket åt-honom
Trevlig Jul i alla fall för dom som vill det.
Tur att du har katten! Jag gillar katter. Hoppas ni får en trevlig jul, om ni vill ha det.
Din Blogg är otroligt rolig och mycket välformulerad.
Det är första gången jag njuter av att läsa en Blogg.
Tack.
Gunnar
Tack Gunnar! Det gjorde mig väldigt glad. Nu blir det också roligare att skriva resten av julkalenderluckorna.
Förlåt mig alla ni, men jag hör till den perversa grupp som inte gillar julen. Jag ger visserligen bort julklappar, och tycker också om att helt själv stå för hela menyn de få gånger jag lyckas skrapa ihop till en större släktträff, men hela tiden väntar jag bara på att det skall vara över.
Värst är det de år julafton infaller på en tisdag. Då kommer det först en klämdag, sedan tre dagars totalblockad av normal verksamhet, sedan åter en klämdag och efter lördag och söndag YTTERLIGARE en klämdag innan nyårsafton och nyårsdagen – HJÄLP!
Nä, tacka vet jag de år vi har julafton på en fredag, då har man en hel vecka att pusta ut på innan nyåret. Ja, det är t o m socialt accepterat att man gå jobbet!
”går till jobbet” menade jag förståss.
Det är okej! Såna som du får också finnas. Men tunnbrödsmackor med julskinka och grovkornig senap gillar du väl i alla fall?
Nämen? Hur gör du? Du hittade EXAKT rätt!
Enkelt! Det är ju det godaste i hela julmatsutbudet. Det borde alla som äter fläskkött tycka.
Jag gillar jul, både den svenska och den spanska varianten. Det är dessutom en stor fördel att jag kan variera, ungefär vartannat år i vardera landet, då blir det inte så tjatigt. Fast ”riktig” jul med gran och släkt och hela baletten, det vill jag ha högst vart tredje år.
Vad bra att du har hittat en lösning som passar dig.
Jag är lite osäker på hur jag kom in i Din blogg, men det är det bästa jag fått förmånen av att kunna läsa.
Så här på ålderns höst, snart LXXX, är jag en datanörd. Och gillar att läsa och skriva egna alster. Men Du är en begåvning Att få ta del av Ditt polemiserande (eller som populasen säger – tjafs) är ett nöje som berikar livet. Det gör att de kommentarer Du får har en hög nivå.
Med ovan hänvisning till ålderns höst tillika med barn och barnbarn så upplever jag julen mer baserad på ”krav och måsten” för egen del.
Julen är enligt mitt förmenande främst till för barn (och ungdomar som hellre vill ha pengar än en massa helt onödiga presenter av diverse slag).
Jag har all datateknik (WS, Laptop, iPad och iPhone och dito Androider).
Ger kurser i dessa ”teknikaliteter” men vad gör man när mina kursdeltagare mer och mer drabbas av begynnande dements.
Det som irriterar mig mest i det moderna kommunikationssamhället är att det har skapats ett nytt språk. Twitter och SMS är begränsade i antalet ord.
Det gör att barnbarnen (och alla andra med dessa tekniker) skriver och formulerar sig utifrån att antalet ord i all kommunikation kräver förkortningar och förkortningar. Smiles och dito är väl OK, men det har gått för långt.
Men lappri.
Julen är en högtid då alla MÅSTE ha julklappar.
Så det är väl bara att springa ut och köpa.
Det goda det för med sig är att det skapar arbetstillfällen.
Varorna måste ju produceras.
Men så måste man ha pengar för att köpa.
Och det (pengar) får man om man har ett arbeta.
Och arbeta innebär att man producerar något som någon måste köpa.
Även om man aldrig till vardags skulle köpa prylarna, men till julen så köper man för alla MÅSTE ju ha en julklapp.
Jag är luttrad.
Tala om moment 22.
Gunnar
Vistelseråd