Sommaren är ju romanläsningens tid. Ledighet och utomhustid skapar en helt ny törst för den avskildhet och det engagemang som det innebär att få fördjupa sig i en berättelse i bokform. Åtminstone ser det ofta ut så i bokhandelns marknadsföring. Själv läser jag nog egentligen mer skönlitteratur under arbetsveckornas fasta rutiner. På tunnelbanan till och från jobbet finns en halvtimmes bortglömd tid då ingenting förväntas uträttas.
Nåväl. I kollektivtrafiken eller solsängen, jag måste meddela att jag tror att jag genomgått något historiskt. Något att berätta för barnbarnen. Under några veckor i juli herrens år 2012 läste jag för första gången en hel roman på min telefon. Det var en betydligt bättre upplevelse än jag hade kunnat tro. Och jag ber om ursäkt på förhand, men nu måste jag uttrycka lite exaltation över den fantastiska tekniska utvecklingens gåvor. Tänk bara!
Fördelarna är rätt uppenbara. Personer som har en pektelefon har väl oftast med sig den, så boken i sig utgör inte ett enda gram extra packning. Det innebär också att det inte finns någon överhängande risk att man glömmer sin bok, eller råkar ta med sig för få eller för dåliga böcker om man reser ifrån sin bokhylla. Tack vare det digitala formatet går det att justera storleken på texten och söka efter särskilda ord om man skulle vilja det. Som i en pappersbok kan man också markera intressanta passager, eller skriva små kommentarer i marginalen. För läsning bland stora störande folkmassor är det dessutom en fördel att varje sida innehåller ganska lite text; det gör det enkelt att hitta tillbaka efter att ha tittat upp.
Första boken till rakning blev Skriet från vildmarken av Jack London. Kanske var det en särskilt lämplig telefonroman. Den är kort, har en ganska okomplicerad handling, och byggs upp av små historier om sådant som händer huvudpersonen (som ju råkar vara en hund, snarare än en person). Det hela blev ett lyckat företag, och nu ger jag mig direkt in på nästa: Emma av Jane Austen. Det blev visserligen genast en prövning för psyket, för när sidorna är ordspäckade som mor är rar-böcker kan en fullång roman utan vidare bli 1700 sidor lång. Men utöver det har första bekantskapen verkat lovande.
Sedan ska det också sägas att jag också tycker väldigt mycket om det materiella i böcker. Sidorna i dammar och luktar, utsmyckningarna på antikvariatfyndens bokryggar känns i fingertopparna bakom texten. Jag gillar summan av alla historier i travarna i bokhyllan, och själva manifestationen av att hålla upp ett bokomslag mot omvärlden under min läsning. Ja, nästa gång tror jag att jag offrar några extra gram i väskan. Som vanligt finns ju det gamla kvar, trots de nya påfunden.
Linneas språkblogg 
Det lär väl finnas fodral till telefonen som kan agera bokomslag om det är så… Nå, jag har ingen smartfon, men en annan pryl med väsentligen samma möjligheter minus just telefonerande, och tycker att det är praktiskt att kunna ha och läsa PDF-filer i den. I E-bokläsaren jag laddat ned till den följde Alice i Underlandet med som exempelbok, vilket var trevligt när jag var på resa och inte hade någon bok med mej, men jag är nog fortfarande mer för pappersvarianten om jag får välja.
Jag väljer båda!
Skriver du avhandlingen på mobilen?
Nja. Men jag har några avhandlingsappar. Listor och tankekartor och sånt.
Synd, hade varit ballt annars. Vilken litteratur tror du passar sig bättre för det lilla digitala formatet?
Jag tänkte att lättsmält är bättre eftersom man inte får lika stor möjlighet till översikt i mobilen (åtminstone inte som man är van att uppleva översikt). Men jag ska utforska vidare. Annars kan jag inte komma på något litteraturdrag som skulle göra att det passar bättre på mobilen eller på papper.
Jag läser nästan uteslutande e-böcker numera. När du säger ”söka efter särskilda ord” så rymmer det ju de två fantastiska funktionerna att dels kunna söka upp nån given passage, och dels att kunna slå upp ord direkt. Det sistnämnda är förstås särskilt trevligt om man läser på nåt främmande språk.
Det är lite spännande att inse att pappersböcker bara är en av flera möjliga lösningar för att konsumera mängder av text, med för- och nackdelar. (Se också: http://www.youtube.com/watch?v=tWKzRqARmDk) När jag läser pappersböcker numera märker jag designproblem som att boken inte håller sig öppen, att man kan få jaga efter ett bokmärke och att det är bökigt vid bläddring när man läser liggande på sidan.
Precis. Allt har sin potential. Fin video!
Kul att någon som inte bara läser deckare verkar gilla att läsa på skärm. Ja, det är klart att det kan finnas fördelar. Och att man inte ska avstå från dem av ren och skär nostalgi. Men att välja båda kanske inte blir så lätt om förlagen slutar ge ut pappersböcker. Jag älskar också känslan av att hålla en bok i handen, känna på den, lukta på den… Häromdagen öppnade jag en barnbok som jag fick när jag var sju år gammal, kanske läste jag om den någon gång i senare barndomen, men det var säkert minst 50 eller 60 år sedan jag öppnat den sist. Och så kom doften emot mig! Ingen annan bok har luktat exakt så sen jag vet inte när!
Jag önskar att min sondotter får samma möjligheter till upplevelser på gamla dagar – hon fyller sju år i dag. Och hon läser redan mycket och gärna. Jag har gett henne Pippi Långstrump. I paket. Det hade inte varit samma sak att skicka henne en länk så hon kunde ladda ner texten. Och då hade jag inte heller kunnat skriva ett grattis på försättsbladet.
På tal om försättsblad så gillar jag också att skriva hälsningar där när jag ger bort någon av de böcker jag själv åstadkommit.
Andra fördelar med pappersböcker:
– De står som vackra blomster längs väggarna och nickar åt mig som gamla vänner varje dag.
– Man kan ögna i en persons hyllor när man är hemma hos dem för första gången och så göra sig en uppfattning om personen.
– De fungerar även om elen strejkar och inga batterier finns.
– Jag tror de är bättre för synen. De flimrar inte.
– Man kan plocka med dem i affärer eller på bibliotek och bläddra och hitta något man inte letade efter…
Men, men, visst… gärna bådadera. Om det bara går.
Äsch, för oss nostalgiker är det inga problem om förlagen slutar ge ut pappersböcker. Det är ändå Myrorna som har bäst utbud. Allt (utom pekskärmarna) var bättre förr.
Jag tycker att det låter praktiskt, men jag tror att telefonernas batterier måste bli kraftigare innan det slår igenom helt. Min telefon måste laddas alldeles för ofta för att jag skulle slösa batterikraft på att läsa romaner.
Tja, jag vet inte riktigt. Jag har inte ens en sån där mobil. Min har inte ens en kamera. Jag köpte den utifrån kraven att den delös skulle vara vattentät (hur många gånger tappade jag inte den förra i nån myrgöl, man är ju liksom botanist), dels skulle ha rejäla knappar, som kändes. Så nu har jag en riktig ”traktormopbil”, en gul och svart. De som ser den tror att jag hejar på Skellefte AIK, så tydligt gul och svart är den.
Även OM jag inser att det kan vara praktiskt att läsa i telefonen, så störs jag nog ändå av att jag blir bunden till en teknisk mojäng vid upplevelsen. För det är ju det som är så bra med den tryckta texten – att man kan ta till sig den med ens egna sinnen. Vem vet om jag kan läsa den där digitala boken om 20 år, eller kanske bara 10. Men mitt tryckta ex kan mina barnsbarns barnbarnsbarn läsa. Det är jag säker på.
Jag tycker att det är skönt också att hålla en bok i handen. Det svaga ljudet av fingrarna som glider över sidan. Det är ju en njutning. Jag blir nog ingen e-bokare, men fortsäött ni gärna. Jag har inget emot att de finns, de är bara inte tilltalande.
Nu undrar jag bara en sak: VARFÖR just ”Skriet från vildmarken”?
Kan också berätta att här i Umeå var det en jättefin dag idag, såg Lisa Miskovsky öva på en scen på torget (det var nåt lokalt musikpartaj senare), och hälsade också på hennes far, Karel, som jag en gång för länge sedan hade som lärare i geologi.
Skön sommar (om du hittar den)!
Fast böcker är också prylar, som kan brinna upp eller glömmas kvar någonstans. Den främsta skillnaden är att böcker har funnits mycket längre än pektelefoner. På många sätt sitter ju filer säkrare än en materiell bok. Har man en gång köpt en e-bok på sitt konto så finns den kvar så länge butiken finns kvar. Skulle telefonen krascha så kan jag bara ladda hem boken igen.
Ja, jag argumenterar mest som ett tankeexperiment. Det är klart att jag håller med om att det finns något mycket mer spartanskt över en tryckt bok. Jag är bara så road av att försöka tänka på övertygelser som illusioner. Men att det är en njutning att läsa en tryckt bok tänker jag inte argumentera mot. Så är det bara.
Varför Skriet från vildmarken? Tja. Det gick till precis som när jag väljer ut andra böcker. Jag strövade runt i iBooks-butiken (virtuellt förstås) och letade efter titlar jag kände igen som såldes för låga priser. Den här kostade 5 kronor. Mer varför vet jag inte. Jag kanske var i behov av lite machouppfostran.
Hoppas din sommar också blir bra, och att den kommer igång snart!
Jag är en läsande, äldre herre som i några år sporadiskt läste böcker på min halvsmarta Nokiatelefon. Så småningom tröttnade jag, mycket därför att det inte gick att läsa i solljus.
Min gamla telefon finns kvar för att telefonera men för läsning har jag skaffat en läsplatta som kostar 25-30% av priset för en avancerad smartphone eller en surfplatta. Den använder E-Ink, en teknik som gör att man får en mycket bättre illusion av svart text på vitt papper än vad en telefon ger. Den förbrukar bara ström när man bläddrar, Jag laddar läsplattan var tredje eller fjärde vecka. Efter ett halvårs innehav använder jag läsplattan för uppskattningsvis 75% av min läsning.
Nackdelen med läsplattan, förutom att det är en extra pryl, är att jag inte kan läsa i mörker eller svagt ljus, vilket jag kunde, men aldrig gjorde, med telefonen.
Mestadels läser jag böcker som jag lånar hos elib.se via mitt vanliga biblioteks hemsida. För klassisk litteratur finns några (legala) gratissajter med stort urval. I undantagsfall kan jag köpa en ebok. Det är då ofta en fackbok som inte finns att låna.
Måste erkänna att även jag är medlem i ”nostalgiska klubben” – tycker om känslan av att hålla en (för mig) ny bok i handen. Tycker också Myrorna är en utmärkt bokhandel!
Ett tips till er som i likhet med mig får för fullt i bokhyllan: Låt vänner och/eller barn (och bonusbarn!) och barnbarn botanisera i dina hyllor och välja ut böcker dom vill ha! Själv tycker jag det är ett trevligt sätt att uppmuntra till läsning samtidigt som jag själv får plats med nya böcker. Som alltså får ”bo” hos mig ett tag innan de eventuellt vandrar vidare till andra läsare. Och Linnea – nu är det ganska fullt hos mig igen, så du är välkommen att plocka på dig om du vill!