I dagarna släppte Svenska datatermgruppen nya rekommendationer för vad vi ska kalla ett antal tekniska manicker och funktioner i vår vardag. En bärbar dator som man styr med fingrarna direkt på skärmen bör kallas för en pekplatta eller datorplatta (inte surfplatta eftersom den används för mer än surfning). Mejl och mejla ses nu som fullgoda alternativ till e-brev, e-post och e-posta. Filmer som spelas upp direkt från en webbplats ska kallas för strömmande.
Men varför ska en grupp språkvetare och mediepampar sitta i ett kontor i Stockholm och bestämma hur folket ska tala? Den frågan lyftes upp i kommentarsfältet när Anna-Malin Karlsson uppmärksammade de nya rekommendationerna i SvD:s språkspalt. ”Gäsp” anmärkte en skribent med signaturen Frank Sinatra. ”Vem orkar bry sig?”. Andra påpekade att språkbrukarna faktiskt sällan känner till rekommendationerna, utan använder de ord de själva tycker är mest användbara – och att det är så naturligt språket oftast fungerar.
Hållningen är varken ovanlig eller ovidkommande. Det är extremt viktigt att rekommendationerna inte kommer från höga hästar som inte har någon kontakt med dem som faktiskt ska använda orden (vilket är just vad Anna-Malin Karlssons spalt handlar om). Det är därför Datatermgruppen är en blandad samling av personer från översättningsföretag, språkteknologiska företag, etermedia, tidningar och tekniska högskolor, utöver de språkvetenskapliga representanterna från bland annat Språkrådet och Institutet för de inhemska språken. Den breda deltagargruppen kan på så sätt bidra med varierande erfarenheter av språkbruket.
Men ändå! (kan vi tänka oss att Frank och Adam utropar) Vad ger denna elit rätten att rekommendera hur vi vanliga språkbrukare ska tala? Språk är ju ett naturligt fenomen som fungerar oavsett om det finns några språkvårdsinstitutioner eller inte. Varför ska någon överhuvudtaget ge rekommendationer om språkbruk? Är det inte brukarna som bestämmer?
Frank och Adam har en poäng. Språkvården ger ibland rekommendationer som visar sig missa målet fullständigt. Att Datatermgruppen en gång rekommenderade ordet pekdon för det vi i dag kallar mus, är något som ofta tas som bevis på språkvårdens verklighetsfrånvändhet. Men faktum är att nya rekommendationer nästan alltid tas emot på det sättet. ”Pekdon? Hahaha, skulle jag säga pekdon? Jag skrattar ihjäl mig!” För de allra flesta rekommendationer klingar skratten av efterhand. Det blev inte så med pekdon, men det finns flera exempel på ord som lyckats bättre.
År 1999 skrev Tommie Jönsson en artikel i den nu saligen insomnade tidningen Darling. Artikeln hette Chatta på svenska och var modigt framtidsspekulerande. Hur skulle chattandet förändra svenskan? Ja, en sak var säker 1999, nämligen att engelskan skulle vinna allt mer mark. Hur översätter man chat utan att det blir fånigt, undrar Tommie Jönsson. Inte alls, kan vi hälsa från framtiden. Chattande funkar fortfarande fint på svenska. Finns det något vettigt svenskt uttryck som kan ersätta refresh, frågar han sedan. Vi här i framtiden får tveka lite. Menar han uppdatera? Och sedan gör han något som är så fantastiskt att en som jag, som skriver en sådan här text tretton år senare, blir rörd till tårar.
Arbetet [att hitta svenska ord för engelska datatermer] är berömvärt, men låt oss se klart på saker och ting för en stund: finns det någon poäng med att vara lokalpatriot och säga ”webläsare”? Alla vet ju att man surfar till http://www.netscape.com och laddar ner den senaste browsern.
Ärade förfader, jag hör precis hur löjligt webbläsare låter för dig. Men det är bara en skugga av hur urbota ärketöntig du framstår när du surfar in på http://www.netscape.com.
En sak kan vi lära av Tommie Jönsson, och det är att vi nästan aldrig kan lita på vår magkänsla inför nya ord. Anledningen till att de låter konstiga är oftast att vi aldrig har hört dem förut. Sådant kan förändras till oigenkännlighet på betydligt mindre tid än 13 år.
Så åter till språkvårdsrekommendationerna – behövs de? Ja de behövs, men inte som en överhöghet som bestämmer över vanliga språkbrukare. Den som vill säga browser har fortfarande fritt fram. I stället är rekommendationerna framför allt till för dem som ber om rekommendationer, för dem som inte vill fundera över om det ska stavas schyst, schysst, sjyst, just eller juste, utan bara vill komma till saken. Tanken är framför allt att språkvården ska göra språket lättanvänt. Och visst – håller du inte med om att rekommendationen gör språket enklare, så har du fullt mandat att säga som du vill. Rekommendationerna anpassar sig efter språkbrukarna, och du är en av dem.
Linneas språkblogg 
När jag gick på ADB-kurs 1986 sa vi printer, men det gör nog inte många nu.
Nej, också där vann tydligen rekommendationerna över magkänslan.
Och jag som tycker att printer och att printa ut börjar bli allt vanligare jämfört med skrivare och att skriva ut som jag alltid använt?
Awwww, Netscape! :’) Håller f.ö. med Ingrid ovan. många som säger ”printa ut”, tycker jag.
Märkligt. Jag kan inte komma ihåg att jag hört det efter typ 2001.
Jag kan säga ”printa” eller ”printa ut”, antagligen mest för att det är vad som står om programmet jag använder är engelskspråkigt. Oftast säger jag dock ”skriva ut”. Däremot skulle jag aldrig kalla skrivaren för ”printer”.
I finlandssvenska är det ‘printa ut’ och ‘printer’ som är vanligast. Liksom att ‘banda in’ för ‘spela in’ något t. ex. på band.
Fast… fast man säger ju webbläsare. Eller alla jag känner gör det i alla fall. Så att eh…
Ja, det är det som är poängen i inlägget.
Tycker man ska se det som rekommendationer precis som du skriver. Väl rutet!
Vebb-nosare heter det väl ändå? http://varning.posterous.com/vebb-nosare
Fantastiskt! Det borde gå raka vägen in på ett museum!
En annan poäng i det hela är alla som går in och skriva kommentarer i stil med ”orka bry sig” på alla möjliga frågor. Tar du dig tid att skriva ett sånt meddelande är det ju tydligen precis vad du gör, bryr dig.
Vad kallar ni den stora tangenten som man trycker på för att få ny rad? Enter? Return? Retur? Vagnretur? Nyradstangenten?
Enter säger jag.
Datorplatta? Det kan iof vara logiskt men jag använder ett något fulare ord för dessa underbara manicker. Nämligen ”padda”.
Själv avskyr jag ordet gränsnitt och skulle vilja ha ett bättre svenskt ord för det. Ett som mer tydligt förklarar vad det faktiskt är. Kanske är det bara jag som stör mig?
Lugn bara. Det tar sig med tiden.
Det här är en ren teknikterm som man nog inte behöver använda om man inte arbetar med mjukvara, hårdvara eller dator- eller telekommunikation. Gränssnitt är väl ett ganska bra ord – det har använts länge och det har ingen anknytning till det engelska ordet interface, som i mitt tycke är mindre intuitivt. Det är snittytan som bildas när man gör ett snitt mellan saker som kommunicerar – mer intuitivt kan det väl inte bli?
Det kanke inte hör hit, men är det bara jag som slås av hur oerhört omodern data(!)termgruppens hemsida ser ut. Kan inte ha fått nytt utseende sedan netscape användes.
Hej! Då har du (via någon direktlänk) hamnat på gamla sidor (under nada.kth.se) och de är verkligen från webbens begynnelse! Jag har ändrat nu så att man inte ska kunna hamna där längre.
En snickare såg på när jag hamrade i en spik. – Du ska inte hålla den så där, sa han. – Hörru, du ska inte sitta på dina höga hästar och tala om för mig hur jag ska slå i en spik, sa jag, slog mig på tummen.
Helt underbart klargörande liknelse till debatten om språkkvalitet!
”En grupp språkvetare och mediepampar” – stämmer detta?
Jag har alltid uppfattat datatermgruppen som en branschorganisation sammansatt av teknikföretag och -organisationer. Jag tror att gruppens ursprungliga och viktiga arbete huvudsakligen har handlat om att folk som arbetar professionellt med datorer, mjukvara, internet osv behöver svenska ord (och standardiserade sådana) för att inte helt dränkas i anglicismer. På 80- och 90-talen var språket i dessa företag inte det bästa och man behövde ett rimligt språk gentemot sina (svenska) kunder. Att många av orden inom denna bransch numera är allmängods motiverar väl att folk från medier är med i gruppen.
God dag yxskaft, läs om inlägget
Men vet ni vad, när jag för några månader sedan behövde ett alternativ till mus (hade ont i axlarna efter många års musanvändning) så visade det sig att ”pekdon” är den gemensamma termen för alla sorters anordningar som man använder för att styra markören. Så nu har jag ett pekdon som inte är en mus…
Vad fint! Det fick sig ett litet hörn av språkbruket ändå.
Ping: Nya rekommendationer från Datatermgruppen – Eva Sahlström