Kallpratets finesser

– Hej, säger en bekant som jag stöter på vid tacohyllan i matbutiken.

Om någon som man bara är bekant med hälsar på en, är det lämpligt att svara med samma hälsningsfras, fast två gånger.

– Hej, hej, säger jag följdriktigt.

Så här långt går konversationen som en klocka. Nu vore det lämpligt om vi bytte några fler ord med varandra. Men hur ska vi börja? Inte kan vi kasta oss rakt in i en diskussion om huruvida Håkan Juholt bör få en till chans i politiken.

– Hur är det med dig? frågar vännen.

Min vän är rätt bra på sådant här. Frågan hon ställer är skicklig av tre skäl. För det första får vi ett samtalsämne som är lämpligare än Håkan Juholt. För det andra kan jag välja att svara på frågan med information om exempelvis vad jag gjort under dagen (något i stil med ”Det är bra, för jag har just varit på picknick”) och på så sätt bädda för en lite längre konversation om jag känner för det. För det tredje kan min vän använda frågan för att signalera omsorg och önskningar om mitt välmående utan att riva upp ett allt för känslomässigt samtalsämne – vi vet nämligen båda ungefär vilka svarsalternativ som finns tillgängliga.

– Jo tack, säger jag. Det är bara fint.

Det är inte nödvändigt att lägga någon större vikt vid svaret, för det är frågan som är poängen. Denna samtalsmekanism kan kanske verka ytlig. Varför ska en person fråga hur den andra mår, när båda vet att det bara är tillåtet att säga sanningen ifall den är positiv? Ja, om man tolkar frågan som vi brukar tolka frågor, så är detta ett synnerligen ytligt exemplar. Men när min vän frågar hur jag mår handlar det inte om att be om information – hon ger information. Hon säger ”Jag hoppas att du mår bra”.

– Vad bra.

– Hur är det själv?

– Det är bra.

– Jaha. Fint.

Vi valde alltså båda bort möjligheten att låta frågan om måendet leda in på några längre utgjutelser. Ändå är vi inte riktigt redo att avsluta samtalet riktigt än.

– Det är värst vad det regnar, påpekar vännen.

Det är inte ovanligt att tal om vädret beskylls för att vara något typiskt svenskt. Huruvida påståendet stämmer vet jag inte, men om det stämmer är det snarast smickrande för svenskens samtalsskicklighet. Det är visserligen inte ett särskilt intellektuellt krävande samtalsämne, det väcker visserligen sällan några komplicerade och mångbottnade känslor, och det är visserligen inte något man kan sitta och prata om ända tills det ljusnar, men nu står vi faktiskt vid tacohyllan i matbutiken och försöker underhålla en trevlig bekantskapsrelation.

– Ja verkligen. Hugaligen.

Vi börjar vara färdiga med vårt relationsunderhållande för den här gången. Jag tar på mig uppdraget att avrunda samtalet.

– Nehej, säger jag. Det var trevligt att träffas, men nu måste jag rusa vidare.

Jag säger inte att jag vill avsluta samtalet för att det har blivit tråkigt, vilket det i sanningens namn faktiskt har varit hela tiden, på gott och ont. I stället säger jag att jag funnit samtalet behagligt och antyder att jag gärna skulle ha fortsatt samtalet om det inte vore för alla ärenden jag har i matbutiken. Men det passar bra att avrunda, för det vore opraktiskt för oss båda att fortsätta samtalet särskilt mycket längre.

– Ja, det var trevligt, intygar min vän. Vi får höras någon gång.

– Absolut. Hej med dig.

– Hejdå!

Ja, till sitt innehåll var detta sannerligen inte något vidare intressant samtal. Alla samtal behöver dock inte vara intressanta, och det är på detta maner vi bygger upp många av våra relationer. Och bara för att det vi säger inte är särskilt uppriktigt behöver det ju inte vara meningslöst.

Annonser

9 kommentarer

Filed under Språk

9 responses to “Kallpratets finesser

  1. Överlägsna oss svenskar i kallpratets finess är dock engelsmännen.
    Många gånger har mina snabba, direkta frågor hejdats av en diskret vink om inledande kallprat (small talk) innan vi kommer till samtalets kärna. Även dessa småsaker är nyttig kunskap, när vi kommunicerar över språkgränser.
    ASR/Birgitta Thulin

    • Ja, inte minst kan det nog skilja i kallpratets ämne mellan olika kulturer. Jag har hört att koreaner frågar ”Har du ätit?” som en artighetsgest. Lite som ”Är allt bra?”, om jag förstod det rätt.

  2. Just det, precis så är det. Kallpratet är samhällets smörjmedel. Jag kommer att tänka på ett gammalt skämt, som jag hörde i min ungdom eller kanske rentav barndom. Har glömt om det handlade just om en fransman och en svensk, tror det, men nationaliteterna är inte så viktiga som poängen. Det var ungefär så här:
    Svensken: Usch, vad ni fransmän håller på med en massa artighet. Tomma fraser, det är vad det är. Bara luft!
    Fransmannen: Ja, just det, bara luft. Men det är som med luften i ett bildäck – den gör färden mycket behagligare.

  3. Vädret är ett riktigt bra samtalsämne. Inte bara för att det är ofarlig mark att träda uppå och dessutom lätt att ha en åsikt om. Men dessutom förändras det, vilket är en av dess främsta förtjänster. För medan våra övriga liv är dömda att hamna i träda, och de som faktiskt lever omväxlande och spännande liv till sist blir så enerverande att vi kanske inte vill prata med dem oftare än en gång i halvåret, växlar väderleken. Vi stagnerar och fastnar i gamla spår, men vädret förändras.

  4. Henrik

    Mm, detta är en konst som inte alla kan utföra med lätthet. Det kräver sin man och kvinna (hen?). Som Birgitta nämnde så är blir det genast mycket mer komplicerat när man byter språk…

    Ibland blir man lite paff när folk svarar ärligt på artighetsfraserna… men hur man ska tolka det vette tusan? Är det bra eller dåligt?

    • Jag tror faktiskt att många uppskattar ärlighet, i alla fall ibland. Det är ju okej att säga ”Nja, det är okej. Känner mig lite hängig efter förkylningen fortfarande.” Däremot kan man förstås inte, åtminstone inte där vid tacohyllan, berätta om sin livskris när partnern lämnade en, hunden dog, man har självmordstankar och till på köpet en osedvanligt envis fotsvampsinfektion. Men så detaljerad bör man knappt ens vara om positiva besked.

  5. Pingback: Lingvistik på the internets | LINGVISTBLOGGEN

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s