Det börjar sannerligen dra ihop sig. Om bara fem dagar går startskottet för julfestligheterna, och de flesta som avser göra det har nog börjat pynta sitt hem vid det här laget. Så vi ägnar dagens lucka åt detta ord: pynt.
Ordet är besläktat med ett fornsvenskt pynta som betydde ‘ställa i ordning’. I lite drygt 400 år – sedan 1576 – har vi också kunnat använda ordet i betydelsen ‘dekorera’. Särskilt i juletid är det många som får användning för ordet. Att dekorera för andra festligheter kallas kanske inte gärna för pyntning längre, eller?
Ordet kommer från en stor familj besläktade ord. Med på tåget finns till exempel punkt, akupunktur och poäng. Det är dock lågtyskans punten, ‘ordning’, som i Svensk ordbok får ta åt sig äran för att vi i dag använder pynt och pynta på det sätt som vi gör.
På sistone har ju en ny betydelse seglat upp också, och där har det att göra med pengar. ”Har du något pynt?” kan man till exempel fråga en vän när man står i kassan och inser att man är black. ”Jag kan pynta för julgranen”, kan man erbjuda en annan gång. Betydelsen togs upp i ett avsnitt av radioprogrammet Språket i höstas, och där hittar Lars-Gunnar Andersson ordet i några slangordböcker, den äldsta från 1969 (Haldo Gibsons Svensk slangordbok). Jag skulle gissa att de som använder ordet i denna betydelse är ganska unga och har någon anknytning till Stockholmsområdet. Kan det stämma?
Linneas språkblogg 
Pynt i betydelsen pengar har jag inte hört, men att pynta i bet. att betala har jag (och förstås de jag umgåtts med) använt i ungefär trettio år. Själv har jag bott huvudsakligen i Västsverige men jag har haft umgänge från alla möjliga delar av landet, och jag uppfattar pynta som en rätt allmänt känd slangglosa.
Intressant! Min gissning verkar alltså inte vara helt korrekt. Hoppas fler kan berätta!
Jag är stockholmare och född just 1969, och tycker verbet ”pynta” är ett gammalt och välkänt ord. Inte något som särskilt hör till min generation, alltså. Kan gott föreställa mig någon i 60-årsåldern säga det (av dem som fortfarande använder slang).
Som Miss Gillette är jag däremot inte alls bekant med ”pynt” för pengar.
Tack!
Jag har både påskpynt och julpynt, men har aldrig hört ordet i samband med pengar, trots att jag vistats i stora delar av vårt land (kommer från västra Sverige och har bott i både Norrbotten, Västerbotten, Sörmland och Småland.)
Vad bra, mer info från opyntarna. Kan det vara en generationsgrej? Hur gammal är du?
43 :)
Hm, knappast en generationsgrej då. Den opyntande generationen bör nog ha lämnat ungdomsstadiet 1969 (om vi tänker oss att betydelsen introducerades samma år som Haldo Gibson noterade den, även om sanningen nog är att den är lite äldre än så). Det innebär att de skulle vara födda absolut senast på 1940-talet. Nej, det måste vara något annat som spelar in, kanske social identitet. Vilket knappast skulle vara förvånande; även folk ur samma generation använder ju olika mycket slang.
Jag mötte ”pynta” i betydelsen ”betala (av)” nyligen hos en 70-årig man uppvuxen i Stockholm. Nog ovanligt – jag hade som kommentatorn Karin idag aldrig hört den användningen tidigare.
Kan användningen ha att göra med betydelsen ”ordning” i tyskan – ”ordna upp en affär”, ”göra rätt för sig”? Nog lite långsökt – kanske borde man leta i Romani?
Vad intressant med 70-åringen. Ja, romani är nästan alltid en bra gissning när det gäller slangords ursprung. Jag vet dock inte om det finns något sådant ord i det språket. Kanske någon annan vet?
Annars låter den där ‘ordna upp en affär’-förklaringen rimlig. Dock förutsätter det att folk fortfarande kopplade pynt till ordning när slangordet började användas, och det vet jag inte om folk gjorde (ja, vi vet ju inte ens hur gammalt själva slangordet är). Men det skulle inte förvåna mig om någon berättade att pynt kan betyda ordning i deras dialekt. Så beter sig språk ibland.
Ska väl tillägga att jag är generationskamrat med malinka här ovan. Ett par år äldre bara.
Att pynt skulle kunna betyda pengar tycker inte jag känns så märkligt. Mynt, som ju fortfarande var vanliga för ett par decennier sen och fanns i en massa olika valörer, glittrar och glimmar ju precis som julkulor och silverbestick och annat. Visst har man också hört filmbovar i äldre filmer prata om smycken de ska stjäla som pynt? Men jo, även om jag har hört och använt pynta = betala i andra delar av landet så skulle jag nog spontant ändå säga att pyntets epicentrum är Eken.
Jag har också bott i många olika delar av landet (Stockholm, Skåne, Roslagen, Närke, Västerbotten…) och har heller aldrig hört ordet pynt i betydelsen pengar eller pynta i betydelsen betala. Trots att min viktigaste hemort faktiskt är Stockholm. Kanske är det huvudsakligen en generationsfråga. Jag är 69 år gammal. (Men jag umgås en del med yngre, eftersom jag varit lärare.)
I den vanliga betydelsen göra fint, pryda, dekorera, använder jag ordet inte bara till jul och inte ens bara jul och påsk, utan hela året. Jag kan tänka mig att pynta vardagsrummet inför en fest och tebrickan inför väckning av ett födelsedagbarn. Och om jag kommer in i ett överlastat rum, när som helst på året, kan jag tänka: ”Oj, här var det mycket pynt.”
Du har alltså både en snävare och en bredare användning av ordet än vad jag har. Intressant! Jag skulle nog aldrig säga att jag pyntar en bricka; det låter lite för ambitiöst i mina öron.
jag som bor i Helsingfors säger nog pynta om det man gör till jul, påsk eller första maj, eller vilken fest som helst. Aldrig om pengar eller betalning. Åtminstone på -70-tals Helsingforsslang hette att betala att piffa. Det har knappast samband.
Tror du inte? Det lät misstänkt likt. Man kan ju piffa upp hemmet också. Här kanske vi är något på spåren!
Faktiskt! Intressant!