15. Julbord är en definition av Sverige

Det är inte ovanligt att svenskar klagar över Sveriges brist på mattradition. Det finns det visserligen inte direkt något fog för, men det kanske ändå är därför samma svenskar blir så rörda av att engelskan har varit omtänksam nog att låna in ordet smörgåsbord. Ordet har  även spridit sig till andra språk, då i formen ”svenskt bord” på respektive språk (denna diskussion vittnar exempelvis om att det finns på tjeckiska; säg gärna till om du kan visa fler språk där ordet finns).

Ska sanningen fram är det faktiskt vanligare att vi på svenska använder buffé än smörgåsbord för matarrangemang med plockmat. Det antyder i alla fall en sökning i Dagens Nyheter med hjälp av Mediearkivet: Sedan 1991 har DN skrivit buffé 740 gånger, och smörgåsbord 404 gånger. Och för det tillfälle då vi troligare än någonsin kommer att äta inom ramen för detta arrangemang kommer vi inte att säga vare sig buffé eller smörgåsbord, utan det som är ordet för dagen, nämligen julbord (629 träffar!).

Som ord har julbord funnits sedan 1817 (enligt Svensk ordbok), men som definierat koncept är det något yngre, snarare från början av 1900-talet, berättar en mycket trevlig artikel ur Populär Historia. Samma artikel berättar också att den riktiga föregångaren inte var något som kallades smörgåsbord (det ordet kom först 1842, säger Svensk ordbok), utan fenomenet brännvinsbord. Det är ungefär så krasst som det låter: ett dukat bord där en brännvinskantin spelar huvudrollen, och några salta tillbehör ackompanjerar.

Hur som helst är julbordet i dag en omistlig komponent i det svenska julfirandet – och kanske är det också på god väg att bli en omistlig komponent i den svenska identiteten. Vill vi att engelsktalarna ska fortsätta säga smorgasbord bör vi i rättvisans namn hålla liv i den mattradition som ordet betecknar.

Advertisements

21 kommentarer

Filed under Julkalender 2011, Språk, Uncategorized

21 responses to “15. Julbord är en definition av Sverige

  1. Ramírez = Rådmansson

    Det är givande att få höra om användningen av olika ord för den nordiska måltidsdesignen. Jag hade inre reflekterat över skillnaden mellan smörgåsbord och buffé (julbord är mer tidsanpassad). Den första gången jag konfronterades med en måltid av detta slag var 1962, då jag, för första gången, besökte Sverige genom att komma över från Tyskland till Sverige med båt. I mitt språk kallades denna måltidsorganisation ”buffé”. Jag var inte alls van vid den och mitt första möte med en helt fri självservering av detta slag blev med en stor förvåning. Som född i Spanien och efter att ha genomgått den spanska efterkrigstiden, då matransoneringar var vardag, min första tanke vad: ”Detta skulle vara omöjligt i Spanien … de skulle äta upp allting. Det fann ett spanskt talesätt som sade att det spanska var att helt spricka än låta något vara kvar. Spansk ätlusta kunde bara jämföras med det svenska dricklusta. Svenskar kunde inte öppna en flaska utan att tömma den, spanjorer kunde inte lämna något kvar på bordet.
    Särskilt baskerna var kända för att äta hur mycket som helst och det är den enda folkgruppen i Spanien som drack till berusning. Jag minns vad jag tänkte när jag såg den första svenska fria bufféserveringen på båten: ”Skulle några basker dyka upp här så skulle inte ens själva bordet få vara kvar efter en stund”.
    Jag fick lära mig så småningom att organisera valet av mat i smörgåsbordet. Till en början fick jag uppleva vilka problem man kan få genom att välja och blanda mat hur som helst.
    I Spanien ingår inte frukost i hotellrumspriset. Det fann inte bufféer från början, men de infördes så småningom. Som hotellgäst får man komma dock komma så tidigt som möjligt, om man vill få välja. Hotellet törs ibland inte sätta fram sådant som kan plockas med sig för resten av dagen. En lustig iakttagelse i åratal är att det aldrig finns bananer till frukost i någon hotell. I Sverige är bananen en särskild uppskattad frukt sedan den infördes. Det hände ganska sent, om jag inte har fel. Povel Ramel tycks ha väckt nyfikenhet, när han gick på gatan och åt banan.
    Nu är del Jul igen, även om den inte varar till påska. Vikingarna tycks ha ätit och framförallt druckit mjöd under de mörka dagarna. När kristendomen kom så behövde man varken byta bort ordet Jul eller ända vanor. Det handlar om integrationspolitik i riktig bemärkelse. När den nya religionen finner något som kan förbinda sig med, då är det lättare att få proselyter.

  2. Ordet ”svenskt bort” finns även på polska!

  3. Anders Hedman

    Av någon anledning verkar det som om ordet ”buffé” anses finare än ”smörgårdsbord” trots att de betyder samma sak. Finlandsbåtarna t.ex. har ju av tradition alltid haft smörgårdsbord, men skulle aldrig drömma om att kalla det för något annat än buffé. Man undrar när ordet smörgårdsbord började anses ha lite sämre klang.

  4. Åbobo

    Här i Finland tycks den vanliga benämningen på smörgåsbord/buffé vara stående bord. Så kallas även smörgåsbordet på Sverigebåtarna (dvs Finlandsbåtarna ur ett finskt perspektiv). Det lär ska vara en ”finlandism”, ett översättningslån från finskan.

    • Hm! Ja, några stående bord har jag aldrig hört talas om i Sverige. Däremot finns ju gående bord, för ungefär samma företeelse, precis som Miss Gillette påpekar.

      • Stefan Ericsson

        Jodå. ”Stående bord” hette det åtminstone förr när man kunde välja mellan ett antal varmrätter, och det är närmast det jag själv tänker på när jag hör ordet ”buffé”. Ett smrgåsbord är för mig mer en uppsjö av kalla saker, kompletterat med kanske omelett, prinskorvar och köttbullar. Jag skulle aldrig kalla ett smörgåsbord buffé.

  5. Och uttrycket gående bord är nog ett fall för ordkramarna, va? Jag minns att folk, särskilt äldre, sa det rätt mycket när jag var liten, men jag tror inte jag har hört det på säkert tjugo år nu.

    ramírez: Tack för rolig och intressant betraktelse!

  6. Ramírez = Rådmansson

    På spanska har jag inte hört talas om ”svenskt bord”. Ett traditionellt ord är ”entremeses”, som betecknar en bladndning, men det uppfattas snarare som en blandnig i en tallrik än en blöandning av tallrikar. Jag vill utnyttja tillfälle för att varna om användningen av det spanska ordet ”tapas”.
    Enligt gammal vana fick man alltid i barerna i Spanien ett litet tilltugg till varje glas vin eller öl som man tar vid disken. Det ingår då i priset. En större mängd av något slags kallas ”ración” (t ex. av räkor, potatissallad etc.). Svenskap tyckte väldigt bra om tapaskulturen och fördärvade dess semantiska betydlese. Det blandades samman med ”raciones”. Man tog en ración som ersättning av lunchen. Numera har även spanska restauranger utomlands (t ex i Stockholm) låtit sig vilseledas semantiskt. Det finns numera Tapasrestauranger här och var. Genom att använda tapasnamnet till raciones sliper restaurangägarna att servera gratisden lilla tapas. Nu får man betala för raciones och kalla dem tapas.

  7. Ramírez = Rådmansson

    Jag undrar om inte ”Självservering” är ett allmänt uttryck som också gäller smörgåsbordet. Det talar mer rakt på sak om vad det handlar om.

  8. Ramírez = Rådmansson

    Ordet ”buffé” härstammar från franskan ”buffet”, som gav namnet år en möbel där porslin förvarades. Det handlar således om en metonymi, där namnet på en sak smittar av sig til något, på grund av en association. Samma fenomen föreligger i ordet ”bureau” som spred sig från en mjuk del av ett bord til hela bordet, till dem som sitter runt bordet o fattar beslut, samt til hela institutionen. Så är det med metonymierna, som är intressantare och viktigare än metaforen. De skapar massor med ord utan at vi lägger märke till det. Det är som när någon får oss att titta åt annat håll för att ta vår plånbok. Hela det politiska språket och alla reklam (för att inte tala om den s k ”ekonomin”) är fyllt av sådana manövrer som avleder uppmärksamheten och får oss att missuppfatta, snarare än att uppfatta.

  9. Olle Kjellin

    Smörgåsbord heter ”Viking” på japanska, uttalat ”baikingu” och stavat バイキング

  10. Sona Rashid

    På bulgariska säger man ”шведска маса” (shvetska masa) vilket betyder svenskt bord och innebär smörgåsbord :)

    Man brukar även kalla trekant eller Ménage à trois för ”шведска тройка” – jag undrar just hur det kommer sig!

  11. wordord

    Förlåt, jag vet att jag är sent ute, men vill bara tillägga att smörgåsbordet är ett ”svenskt bord” också på ryska: шведский стол.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s