När juldagsmorgon glimmar vill många gå till kyrkan, inte minst för att företeelsen just under juldagen heter något särskilt. Gudstjänsten kallas just denna dag för en julotta.
Att hålla en särskild julottegudstjänst är en tradition med flera hundra år på nacken. Bland annat nämns julottan i 1686 års kyrkolag, där det bestäms att julottan ska hållas klockan 06:00 på morgonen. Svensk ordbok daterar det äldsta belägget av julotta så tidigt som till 1200-talet i Westgöta-Lagen.
Otta betyder så klart tidig morgon, eller närmare bestämt ‘tidpunkt under dygnet när natten börjar övergå i morgon’ (Svensk ordbok). Under några hundra år kunde också julotta helt enkelt syfta på vilken tidig morgon som helst under julen. Denna betydelse har dock bleknat, antagligen i takt med att otta har blivit mindre vanligt som enskilt ord. I dag pratar vi mest om svinotta och julotta, och använder möjligen frasen ”gå upp i ottan”.
För många passivkristna svenskar är julottan den enda kyrklighet de hänger sig åt. Varför denna sed har blivit så stark är ju rätt svårt att förstå. Kanske finns det något härligt pliktmedvetet med att gå upp klockan i ottan för auktoritetens skull. Och så finns det ju en rätt seglivad idé om att en redig jul ska vara så lik ”förr i tiden” som möjligt. Och förr i tiden gick man givetvis i julotta, gärna i slädfärd. Vill du ha vidare inspiration föreslår jag denna kortfilmsdokumentär från Öppet arkiv hos Svt.
Linneas språkblogg 
Är det en lite lustig gimmick att otte-inlägget är upplagt klockan fem, en tid då bara tuppen, tomten och möjligtvis någon bagare är vaken?
Man kan se det som en lite lustig gimmick, för all del. Om sanningen ska fram får jag dock erkänna att inlägget var tidsinställt.
Och jag som tänkte att du satt där som en liten nisse om nätterna och knotade på inläggen.
Oj. Man ska värna om folks jullögner. Annars har vi snart ingen ögontindring kvar.
Har för mig att ”otta” är avlägset besläktat med ”natt”. Det är lite roligt! :)
Just det, det stämmer. På samma sätt antas ”morgon” av vissa vara besläktat med ”mörker”. Se Hellquists etymologiska ordbok.
Morgon: http://runeberg.org/svetym/0573.html
Otta: http://runeberg.org/svetym/0645.html