Julmyset börjar ta sig. Nu när det är helg kan det kanske passa att bjuda hem någon på lite glöggfika. Och då kan vi ju passa på att fundera på ordet glögg.
Ordet kommer från glödgat, och det var detta man kallade det i början – glödgat vin. Det äldsta belägget på detta är från år 1609. Två hundra år senare var det glödgade vinet med sina kryddor ett så starkt koncept att det hade fått ett eget ord: glögg. År 1828 skrevs den äldsta texten med ordet glögg i, men man kan misstänka att benämningen funnits i talspråket betydligt längre.
Fram mot slutet av 1800-talet hade glöggen etablerat sig som en typisk juldryck. Det syns till exempel i följande utdrag ur Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken från 1899:
– God jul! sade Henrik Rissler.
– Tack detsamma.
– Går du med in på Rydberg och tar en glögg?
– Ja, varför inte.
De fingo en soffa med utsikt över torget.
Linneas språkblogg 
Hej igen! Du inspirerar till kommentarer, det är roligt: 1 saklig och ett sidospår kommer här.
Glühwein är väl i princip samma sak som glögg och har samma etymologi också.
Du lyckades nämna ett av mina avskyord – fika. Varför i hela friden kan man inte säga dricka kaffe, (eller bjuda på glögg) Det hemska ordet smyger sig in i finlandssvenskan nu också.
Ursäkta nu.
Det är väl inget fel med ”fika”? :-)
http://esterundrar.blogspot.com/2011/04/de-larde-fikar-for-mycket.html
Hihi, käpphästar dyker upp på så märkliga ställen. Nej, jag tycker nog inte heller att det är något fel på fika. Men å andra sidan har jag en ganska oresonlig hållning till citrusgodisar. Jag gillar det inte alls. Varför kan folk inte bara äta lakrits?
Men fika täcker ju in så mycket annat än bara kaffe. Varför ord som behövs i språket som dessutom är 100 år gamla och inhemskt bildade går att avsky kan jag inte förstå. :) Men vi väl har alla saker vi stör oss på. Personligen saknar jag ordet ”fika” i andra språk. :)
Apropå fika: Det skulle vara kul att veta var ordet kommer ifrån. Jag tror att det hade med kaffe att göra ursprungligen. Men i dagens arbetsliv i Sverige verkar det ju mera betyda paus, rast, sammankomst mellan arbetskamrater med något att äta och dricka. Jag, som alltid dricker te, säger också fika om teet intas som rast, och det är jag inte ensam om.
Om Glühwein: Jag har blivit bjuden på det en gång, och det var varmt kryddat vin, men det smakade inte glögg. Måtte vara andra kryddor. Är det juldryck i Tyskland, månntro?
Ja, fika är en slags ordlek, från kaffi (variant av ordet kaffe). Man vände helt enkelt på stavelserna, och tog fi först och ka sen. Fika. Men som du säger, fika är absolut inte inskränkt till kaffe längre.
Men när jag för ett tag sen försökte ta reda på ursprunget till ”fika” (kollade på webben) fick jag fram några olika förklaringar – att det kommer från ”knallarnas språk” Månsing, att det är en förkortning av en term inom försvaret och att det kommer från ”fikonspråket”. Är något av dessa samma förklaring som du skriver om ovan – fikonspråket? http://esterundrar.blogspot.com/2011/04/de-larde-fikar-for-mycket.html
Det det är är vad som brukar kallas backslang. Det är stort i Frankrike, och handlar om att kasta om stavelserna i ord. Backslang används bland annat inom månsing.
Fikonspråk är att dela upp ord och sätta fi- framför den andra delen och -kon efter den första. På det sättet är ordet fimp byggt av stump: fi-mp stu-kon. Sen släpptes stukon, och kvar var bara fimp.
Fimp brukar sägas vara det enda ord från fikonspråket som tagit sig in i allmänsvenskan. Många tror att fika också kommer från fikonspråket men som jag har förstått det så har det gått att bevisa att det i stället kommer från backslang av kaffe.
idén med Glühwein är samma som glögg, men det smakar faktiskt ganska annnorlunda. Wikipedia nämner båda i samma artikel http://en.wikipedia.org/wiki/Mulled_wine