I dag är det den andra advent, och språket för dagen är japanska. Till sitt ursprung är japanskan något av en detektivhistoria, då vetenskapen inte har kunnat göra klart för sig i vilken språkfamilj detta språk hör hemma. Trots sin självständighet verkar det dock inte ha några problem att hävda sig. Ute i världen är detta ett rätt stort språk, med ungefär 127 miljoner talare. I Sverige räknar man med att antalet japansktalande ligger på runt 3 000.
Som bekant använder alltså japanskan ett helt annat skriftsystem än vi gör i svenskan. Ska man vara riktigt noga är det inte heller bara ett annat skriftsystem de använder. I stället är den skrivna japanskan uppbyggd som en kombination av kinesiska tecken och inte mindre än två olika mer inhemska japanska alfabet: hiragana och katakana. Bedömer jag detta rätt så kan vi i början av den första raden se ett kinesiskt tecken, följt av tecknet ”tsu” från alfabetet hiragana, följt av tecknet ”ta” från hiragana. Därpå följer ett ord som inleds med katakanas ”sa”, ”n”, ”ta” och så vidare. Det finns så klart mer eller mindre tydliga regler för när man ska använda det ena, andra eller tredje skriftsystemet, men för en latinskskolad framstår det onekligen som kuriöst. Den som vill ha djupare insikt kan få sådan i Nationalencyklopedins långa artikel (åtkomlig exempelvis för de flesta universitetsstudenter).
Translittererat lyder meningen ”Futotta santakurosuwa Rudorufo no okayuwo tabete shimaimashita” – på svenska ”Tjock jultomte Rudolfs risgrynsgröt äta har gjort”. Japanskan är alltså ett så kallat SOV-språk, med verbet sist i meningen. Kanske är det härifrån Yoda har hittat inspiration till sin meningsbyggnad: ”Qui-Gon’s defiance I sense in you. Need that you do not. Agree with you, the Council does. Your apprentice young Skywalker will be.”
En annan spännande detalj med japanska är att de nästan aldrig har två konsonanter i rad i sina ord. Det gör att lånord ofta har flera inpulade vokaler mellan konsonanterna; Stockholm heter exempelvis ”Sutokkuhorumu” och jul heter ”kurisumasu” (jämför engelskans christmas).
Tack till Sumiko Kiyohara på Japanska föreningen i Stockholm för hjälpen med översättningen!
Linneas språkblogg 
Jag fick inte till det där med Yoda riktigt. Och till slut hittade jag faktiskt på Wikipedia en uppgift om att det Yoda talar är OSV-språk, inte SOV-språk. (se http://sv.wikipedia.org/wiki/OSV-spr%C3%A5k ). Det stämmer bättre tycker jag, vad tycker du?
Just det, mer OSV än SOV. Det är ju sant. Det är spännande med ordföljd, att nästan alla språk i världen har subjektet före verbet, oavsett hur konstiga de i övrigt kan te sig för oss. Man kan fråga sig vad det beror på.