Buorre iđit! Manat go dávjá diehke?
I dag tar julkalendern upp ett av Sveriges nationella minoritetsspråk: samiskan. Det lär finnas ungefär 40 000 människor som talar samiska, och ungefär 5 000 av dem bor i Sverige. Samiska är spritt i flera olika varieteter, som sinsemellan kan vara rätt olika. De varieteter som talas i Sverige är (åtminstone) umesamiska, västerbottenssamiska, jämtlandssamiska, arjeplogssamiska, lulesamiska och nordsamiska. Den sistnämnda är den allra vanligaste varieteten, och det är också den som pryder julkalenderns fjärde lucka:
Samiskan är ett mycket spännande språk att studera för den språkpolitiskt intresserade. Som skriftspråk är alla samiska varieteter rätt nya på banan, och det sägs i Språken i Sverige att första gången en samisk författare fick ge ut en bok var 1910, för bara hundra år sedan. För ett litet och ungt skriftspråk kan en kompetent språkvård göra särskilt stor skillnad, och de som vårdar och planerar samiskan gör ett stort och viktigt jobb. Så sent som på 1970-talet utarbetade den samiska språkvården nya regler för nordsamisk skrift, för att ena skriftspråken för den nordsamiska som talas i Finland, Norge och Sverige. Man antar nämligen inom språkvårdsvetenskap att för mycket variation kan skada språket och göra det svårare att hantera för brukarna. Ett språk med 40 000 talare har inte råd med några onödiga nederlag.
Rent grammatiskt finns det också en hel del att säga om samiskan. Bland annat har språket ett digert kasussystem. Om man exempelvis frågar en person från Karasjok var den kommer ifrån, svarar den Kárášjogas, ‘från Karasjok’. Frågar man samma person vart den ska åka i jul svarar den i stället Kárášjohkii – ‘till Karasjok’. Det finns också en förträfflig terminologi för släktskapsrelationer, som bland annat skiljer mellan moster som i mammas storasyster och moster som i mammas lillasyster.
I inläggets inledning står det förresten ”God morgon! Kommer du hit ofta?”. Fler nordsamiska fraser, exempelvis ”Vi åker till Östersund” och ”Vill du ha blodpalt?” kan du lära dig på samer.se.
Tack och särskilt god jul till Ann Catrin Stenberg Partapuoli, översättare på Sametinget.
Linneas språkblogg 
Vilken bra idé! Jag öppnar varje lucka och länkar till din språkjulkalender.
Du skriver om ”varianter”, men egentligen bör man dela det du kallar samiska i flera olika språk, dessa kan i sin tur delas i de ”varianter” du nämner ovan, och även finare dialekter.
Det är lite olika hur man väljer att benämna det där. Vissa pratar om varianter, andra om olika språk. Det är till exempel ”samiska”, och inte ”samiska språk” eller liknande, som är lagstadgat som nationellt minoritetsspråk. Men visst, det kanske vore mer relevant att prata om olika språk.
Ja, det är nog så. Indelningen av språk ska nog inte rätta efter sig efter de benämningar man använder i svenska lagstiftning. Det borde istället vara den som rättar sig efter språksituationen……
Ah. Touché.