Sverigedemokraternas valspråk

I mitt förra inlägg använde jag ett nesligt informationsbärande symboluttryck som det aldrig blev av att jag förklarade bakgrunden till. Jag skrev att värdebegreppet för Sverigedemokraternas valkampanj är ”det svunna (?) Sverige”. Man kan undra vad jag menar med ”(?)”.

Frasen som står på kuvertet till Sverigedemokraternas valsedelutskick är alltså ”Ge oss Sverige tillbaka”.

Det är uppenbart vem som är avsändaren till detta meddelande: det är det politiska partiet Sverigedemokraterna, som kandiderar till riksdag, kommun och landsting. Det är också rätt så tydligt att det är en potentiell väljare som är mottagaren. Budskapet i utskicket i stort är att läsaren ska rösta på Sverigedemokraterna, men det är mindre säkert vad som är budskapet i själva frasen. Rent grammatiskt är det ju en imperativfras, alltså en uppmaning. Sådana riktas normalt till mottagaren av meddelandet, men så kan det knappast vara i det här fallet. Det vore idiotiskt av ett politiskt parti att inte inkludera potentiella väljare i sitt vi.

I stället tycks det här vara en uppmaning som läsaren ska vilja ställa sig bakom. Läsaren ska tillsammans med Sverigedemokraterna rikta denna uppmaning mot en annan mottagare. Denna mottagare är någon som har lagt beslag på Sverige, eller någon som förhindrar att Sverige är på det sätt som det egentligen borde vara. Denna mottagare är någon som har Sverige i sitt förvar, och någon som har makten att ge det tillbaka till Sverigedemokraterna.

Vem är denna mottagare? En makthavare? En burkabärare? En kriminell? Det är inte helt tydligt. Men det är inte heller särskilt konstigt att detta är otydligt. Själva syftet med populism och missnöjespolitik är ju inte att förändra något per se, utan att underblåsa det missnöje som finns. Därför spelar det ingen roll att det inte finns någon tydlig mottagare. Sverigedemokraternas potentiella väljare kan välja den mottagare som passar dem bäst. Någon kanske är arg över att någon blev rånad i en park. En annan är sur för att det sociala trygghetssystemet håller på att braka samman. En tredje längtar efter Karl Gerhard. De är väljare som har fått för sig att det en gång fanns ett Sverige utan våldtäkter och mord, ett Bullerbysverige då det var midsommar året runt och folk åt slickepinnar och flätade varandras hår och sjöng Du gamla du fria. Men dessvärre finns det ju inget sådant Sverige att ge tillbaka, oavsett hur mycket så kallad ansvarsfull invandringspolitik Sverige idkar.

Därav ”(?)”, alltså. Ett svunnet Sverige, som egentligen inte ens finns – det är värdebegreppet i Sverigedemokraternas valspråk.