Nu har tydligen traktorerna med flak fyllda av berusade vitklädda slynglar börjat rulla runt i landet. I Umeå var det alltid någon som bodde ute på landet som hade en traktor hemma som man kunde låna för spektaklet. Jag undrar hur det funkar i storstan.
Det ska sjungas vid studenttiden. Det ska sjungas om studentens lyckliga dag. Eller skas det? Hur går studentsången nu igen?
I Språkrådets språkliga almanacka finns en diskussion om hur texten för studentsången egentligen ser ut. I den andra raden i studentsången finns den gamla verbändelsen -om, som står för första person plural imperativ: ”Låtom oss fröjdas i ungdomens vår”. Så hur är det då med den första raden? Står det sjung om eller sjungom studentens lyckliga dag?
Språkrådet idkar retroaktiv språkvård, och menar att man inte kan sjunga studentens dag. Man kan besjunga den, alltså sjunga för att hylla den, eller så kan man sjunga om den, på det sätt som vi vanligen uppfattar den gamla visan. Ändå är det många som hävdar att sjungom är den korrekta formen. Se till exempel här, här eller här.
Enligt Wikipedia sjöngs studentsången första gången 1852, och den ska tydligen vara skriven av Herman Sätherberg och Prins Gustaf. Redan dessa två ädla herrar hade olika uppfattning om hur den första raden skulle skrivas. Herr Herman, som stod för själva texten, skrev faktiskt ”sjung om”, medan herr prinsen, som stod för sångens noter, hade skrivit ”sjungom”.
Så vem hade då rätt? Tja, kanske båda. Men i en rättskrivningstvist skulle jag kanske hellre hålla på en erkänd lyriker än på en som delar genpool med kungen.
Vad som är särskilt intressant är dock att de flesta som har en åsikt i frågan verkar anta att den konstigaste formen är mest rätt. Det är väl något slags grammatiskt mindervärdeskomplex som spelar in. Allt går som bekant utför med svenskan. Snart kan man inte ens yla lite salongsberusat på ett traktorflak utan att besudla vår ädla svenska historia.
Fast här i Stockholm verkar ingen sjunga studentsången på lastbilsflaken. Här är det mest skrål och vrål och tut i luren. Ingen verkar sjunga överhuvudtaget. Och var är de andra studentsångerna: ”O gamla klang och jubeltid (jerum, jerum jerum)”, Lambo (”se hur dropparna i glaset rinner ner i fylleaset”) etc.
Ja, det har du visserligen rätt i. Det kanske börjar bli lite väl mycket champagne lite väl tidigt för de där vitklädda slynglarna. De där andra studentsångerna har jag aldrig hört talas om. De kanske är för avancerade för att kunna slå sig fram i champagnebruset.
Som jag minns mitt studentfirande sjöng vi mest de två första raderna av Den blomstertid nu kommer, och det där lite patetiska alternativet till studentsång som går ”För vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, för vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra”. Fast det kanske är lagom ansträngningsnivå för en som fått kommunal undervisning 200 dagar om året 12 år i sträck.
I Stockholm hyr 90-talisterna flak från tveksamma firmor med namn som ”Student event (så!)”. För 1000 spänn per student. Jag har det från en säker källa, jag är gift med en gymnasielärare. Måste vara vettigare att känna någon med traktor, alltså.
Huga, det kan inte vara lätt att vara storstadsbarn när landsbygdsbarnen får sätta studenteventtrenderna.
Jag har alltid tyckt att ”sjung om” måste vara den rätta formen. Dessutom blir det snyggare när man sjunger om man gör en liten mikropaus mellan ”sjung” och ”om”. Bättre tryck, liksom.
Enda vettiga betydelsen av ”Sjungom studentens lyckliga…” jag kan komma på är om man har en sång som heter ”Studentens lyckliga dar (dag?)” som man uppmanar någon att sjunga. Och det är väl inte meningen?
Just det, så kan man också se det. Men nej, det kan knappast vara meningen. ”Sjung om” är mest grammatiskt, såväl nu som för tvåhundra år sedan.
Kan vi säga något om andra versen också? Jag menar, ”liv och blod för vårt fädernesland, hurra!” känns inte så pepp när man precis sluppit ut ur lagrarnas grepp.
Jo visst kan vi det. Vem vill egentligen offra liv och blod för sitt fädernesland nu för tiden? Särskilt inte när man just tagit studenten och bara vill vara full och bröla. Och hurra på det? Nej, jag betackar mig.