Här kommer det tionde och sista belägget för det här engelska slemmiga monstret som håller på att tugga i sig stackars svenskan.
Som rätt många gånger tidigare är detta ett belägg i text; jag idkar metodologisk bekvämlighet, som någon så stilfullt en gång uttryckte sig. Det här är ett alldeles särskilt intressant belägg, på grund av vem som yttrade det.
Belägget kommer nämligen från Lingvistbloggen, denna lingvistikauktoritet i det svenska språksamhället. Och det är ingen mindre än Östen Dahl som ligger bakom kodväxlingen. Det hela utspelar sig i kommentarsfältet till ett inlägg för vilket Östen Dahl fick skäll av en läsare.
ARG LÄSARE: (Kommentar: Språkets ursprung i P1) Gah! Vad sägs om lite styckeindelning så att era blogginlägg går att läsa också?
ARG LÄSARE IGEN: (Kommentar: Språkets ursprung i P1) http://www.lix.se/ Textens läsbarhetsindex är 53, vilket innebär att den klassificeras som svår, normalt värde för officiella texter. Puss!
ÖSTEN DAHL: (Kommentar: Point taken) Bra poäng, det är sånt man inte tänker på när man sitter sent på kvällen och bloggar.
Point taken, alltså. Men nog kan man tycka att Östen borde ha besvarat den arga läsarens puss.
Då var materialet för denna kvasivetenskapliga studie hopsamlat. Min plan är att låta dessa tio belägg gro några veckor nu, medan jag skriver färdigt min uppsats. Förhoppningsvis kommer en lika kvasvetenskaplig analys av de här beläggen i början av juni. Det är fritt fram att bidra till analysen, till exempel genom att klicka på kategorin ”Det slemmiga monstret” här nedan, läsa igenom beläggen och skriva sin analys i kommentarsfältet.
Linneas språkblogg 
Jag väntar på en epilog där du presenterar vad man kan säga istället för exempelvis Point taken eller bill is on me. Snärtiga svenska uttryck som låter 2010.
Måste gå i försvar för Östen. Att han skulle besvara ett läsarpuss med ett dito blir liksom konstigt i mitt huvud…Och det där engelska monstret, det är ju faktiskt inte ett sådant. Engelskan är snarare en snäll och alldeles för välbärgad tant, ur vars kristallskål vi ständigt snor åt oss verbalt godis att fylla upp vår nyttiga, anrika, nordiska språkdiet med! Som vi alla vet ska man inte äta godis för ofta, för då får man hål i tänderna. Så är det också med tantens språkgodis – pratar man för mycket engelska får man snart hål i huvet (eftersom man inte förstår vad man säger).
Haha. Vilken lysande jämförelse! Jag ska ha den i åtanke när jag presenterar min avslutande kvasianalys.
Och angående pussen var jag ironisk. Också den första pussen var ju konstig, åtminstone i mitt huvud.
Hej Linnea och tack för kul och intressant läsning om det engelska slemmiga monstret!
Jag ska kommentera mer senare (sitter just nu på jobbet och smygskriver här…).
Läs gärna följande lyriska kärleksförklaring till det svenska språket – skrivet av en engelsman:
http://kalinga.se/2009/11/26/sprak-att-aga-alska-och-arva/
Hej Jonas!
Ja, kommentera gärna. Det är alltid kul att höra vad folk tycker.
Och vilken fantastiskt bra text du tipsade om!