Angående den där sura vulkanen nu igen: Eyjafjallajökull heter den. Många språkintresserade har ägnat sig åt att fnissa åt CNN:s reportrar som försöker uttala det. Och visst är det kul med folk som inte klarar av saker som man själv klarar av, som att uttala ett ö.
Själv avstod jag länge från att ge mig på alla de där stavelserna. Jag trodde så att säga att askan skulle blåsa över, men det verkar den ju inte göra. Nu är det således dags att etablera det: Eyjafjallajökull, Eyjafjallajökull, Eyjafjallajökull.
Men det är inte bara dumma amerikaner som är osäkra på hur vulkanens namn ska uttalas. Jag har också märkt att uttalet varierar i svenska medier: Ekot säger till exempel /ejafjallajökull/ medan exempelvis Rapport säger /ejafjatlajökull/. Var får egentligen Rapport det där t:et ifrån?
Det kan man få svar på från den eminenta Islandsbloggen. Den förklarar:
Vulkanen uttalas – i svensk pseudofonetisk skrift – ungefär eyjafjatlajökutl, där t-ljuden är oerhört snabba och lätta och inte läses ihop som i tjeckisk. Dubbeltecknade l får ett litet t-ljud, med undantag för till exempel smeknamn som Palli för Páll. Betoningen ligger, som alltid i isländskan, på första stavelsen.
Eyjafjallajökull, en sammansättning av orden för ö, berg och glaciär, har för övrigt fått sitt namn från ögruppen Västmannaöarna som ligger nästan rakt söderut.
Precis som dubbel-l på spanska ska få ett märkligt j-ljud, ska alltså dubbeltecknade l på isländska uttalas på ett särskilt sätt. ”Fjalla” ska uttalas /fjatla/, och därtill ska ”jökull” uttalas /jökutl/. Men det är bara om man vill göra anspråk på att låta genuint isländsk. Det finns ingen anledning att spilla tårar över att man inte klarar av att säga Eyjafjallajökull som en äkta islänning, även om det såklart skulle kunna vara ett bra partytrick.
Linneas språkblogg 
En anmärkning i våra yttersta datatider är dessutom att hur svårt Eyjafjallajökull än visar sig vara att både uttala och stava så är det fortfarande rätt lätt att kopiera och klistra in.