”Vi” under luppen – är du där?

Tillåt mig att börja detta inlägg med ett stycke litterär kärlekssorg:

Det borde finnas olika ord i språket för det vi som innefattar andra person och det som innefattar tredje. Ingenting som Gustav någonsin har sagt har gjort så ont som när han säger vi och inte menar oss. (Gun-Britt Sundström – Maken s. 326)

Detta har slagit mig tidigare. Är det inte ett underligt drag i språket att vi inte skiljer mellan vi som i ‘jag och du’ och vi som i ‘jag och hon’? Av de kanske tio språk som jag har någon sånär kännedom om, är det inget som skiljer mellan dessa två typer av vi. Kanske finns det inget språk som gör det. Men det är stor skillnad. Den kan beskrivas med etiketterna inkluderande och exkluderande. Ett inkluderande vi inkluderar mottagaren, hen får vara med – ”Ska vi gå på stan, du och jag?”. Ett exkluderande vi är när mottagaren blir exkluderad, utesluten – ”Nej, vi kan inte vara med dig nu, för vi ska gå på stan”.

Språkforskaren Anna-Malin Karlsson har skrivit en finurlig artikel om detta (se slutet för uppgifter). Hon undersökte hur ledningen på ett stort varuhus skrev till sina anställda i olika typer av veckobrev, visionsdokument och verksamhetsplaner. Texterna är en skattkista av olika typer av betydelser som ett vi kan ha. Se till exempel här vad ledningen skrev i ett veckobrev till fotarbetarna: ”Har vi exponerat våra dunjackor?”. Med vi menar man egentligen ni, fast man säger det på ett pseudosnällt sätt. Jämför föräldrar som säger till trilskna barn ”Nu ska vi ta på oss overallen”, fastän det inte alls är föräldrarna som ska ha på sig någon overall. Vi:et har här en pseudoartig intruerande betydelse.

Det finns en annan intressant betydelse som vi kan ha. Det används ofta i meddelanden som ”Här inne röker vi inte”. Vi:et är då på samma gång inkluderande som exkluderande. Det riktar sig till en person som är på väg in i gemenskapen. Man säger ”I den här klubben röker vi inte, och om du vill vara med så ska du inte röka heller”. Ett sånt användande av vi kan lätt bli obehagligt. Sändaren signalerar att hen är medlem i en sluten men attraktiv gemenskap, och att mottagaren minsann inte kan få vara med på vilka villkor som helst. Vi:et har alltså här en villkorsställande betydelse.

På såna här sätt skapas språklig betydelse inte bara i det som sägs, utan också i det som figurerar i och ikring det sagda. Vi tolkar orden ett och ett, men när vi har tolkat hela meddelandet får det mer betydelse än summan av delarna. ”You can add up the parts, but you won’t have the sum”, som Leonard Cohen en gång sjöng.

Anna-Malin Karlssons artikel heter ”Vad vill vi att kunden ska köpa” och publicerades i tidskriften Språk & stil 14 år 2004.