Svenskan – ett sammansättningsspråk

I morse satt jag på tunnelbanan, måndagsmorgontrött, klippande med ögonen. Folk satt indunade och såg sura ut, blippade förstrött med sina telefoner, läste Metro. Mitt emot mig satt en som läste Metro. Jag vilade ögonen på framsidan. ”T-banetjuven slår till när du sover” stod det med fläskiga bokstäver. Det skiter väl jag i, tänkte jag. Det är ju inte min t-bana. Jag har ingen t-bana. Hur många människor har egentligen en t-bana? Det kan inte vara många. Vilka riktar sig Metro mot? Förresten lämnar man väl inte t-banan olåst när man går och lägger sig. Gör man det får man ju skylla sig själv.

Mitt missförstånd roade mig i flera minuter. Sammansättningar är ord som ställer stora krav på vår språkliga förmåga, och för den delen på vår förståelse av omvärlden. I Metros rubrik var förledet inte ett stöldobjekt, som det hade varit om förledet hade varit ett ord som bil – ”biltjuven slår till när du sover”. Det betyder att en tjuv smyger sig in i ens garage och stjäl ens bil medan man sussar ovetande i sin säng.

Ett annat möjligt förled är bonde – ”bondtjuven slår till när du sover”. Det betyder ju inte att tjuven stjäl bönder. I stället specificerar förledet vilken typ av tjuv det är – en tjuv som är (som en) bonde. Oftast används det inte ens för personer som stjäl utan för odågor av andra slag, synonymt med slyngel, och lymmel.

Och så har vi sammansättningen småtjuv: ”småtjuven slår till när du sover”. Tänk om sådana tjuvar hade varit specialiserade på de små, barnen alltså. Det hade varit obehagligt. Men nej, här specificerar små i vilken utsträckning tjuveriet pågår.

När vi tolkar ordet t-banetjuv använder vi delvis vår språkliga kompetens. Förled i sammansättningar brukar specificera efterledet: ett stenhus är ju ett slags hus, närmare bestämt ett av sten. Med den språkliga analysen förstår vi alltså att en t-banetjuv är en slags tjuv. Vilken slags tjuv?

För att lista ut det måste vi koppla på vår omvärldsanalys. Vi listar snabbt ut att det inte kan vara en tjuv gjord av t-bana. T-bana är inget material. Vi kan också dra slutsatsen att t-bana antagligen inte är en så kallad semantisk patient, alltså stöldobjekt, eftersom nästan ingen människa äger en t-bana. Att t-bana inte kan ange tjuveriets utsträckning, som förledet små kunde, förstår vi också rätt snabbt; t-bana kan under inga omständigheter vara en måttenhet. Vad skulle då t-bana kunna specificera? funderar vi. Jo, det är ju platsen där tjuveriet sker! Att t-banetjuven slår till när vi sover betyder att hen ger sig på oss när både vi och tjuven befinner oss i en t-banevagn.

Tänk att man vanligen klarar den där analysen på mindre än en sekund. Det måste man ju påstå är lite märkvärdigt.

11 kommentarer

Under Språk

11 svar till “Svenskan – ett sammansättningsspråk

  1. Fredrik

    Apropå sammansättningar har jag funderat över hur det blir när man sätter ihop ordet ”lätt” med en supinumform. Om man jämför ”lättsaltad” med ”lättstädad” ser man att orden ska tolkas på helt olika sätt – lättsaltade chips är precis lika lätta/svåra att salta som andra chips.

    • Linnea

      Ja, se där. Det har ju att göra med att ”lätt” kan betyda två saker: inte svår eller inte tung (vilket därifrån kan förlängas till ”i liten utsträckning”). Det påminner mig om ett barn jag en gång hörde, som försökte övertala en vuxen att bära henne. Hon använde argumentet att hon ”är så enkel”.

  2. Fredrik

    Jag kom förresten på ett roligare exempel. Jämför de här båda Googleträffarna:

    ”Lättstuvad gummibåt med uppblåsbar durk samt köl.”

    ”Lättstuvad vitkål med varmrökt fisk.”

  3. Fredrik

    Om du undrar på riktigt, så har ”stuva” två betydelser:

    1. placera ett antal föremål så att de upptar så liten plats som möjligt
    2. göra stuvning på

    Detta gör i sin tur att ”lättstuvad” får åtminstone tre möjliga betydelser:

    1. lätt att placera så att föremålet upptar så liten plats som möjligt (gummibåten)
    2. som i viss mån gjorts stuvning på (vitkålen)
    3. lätt att göra stuvning på

    • Linnea

      Eller varför inte:

      4. som i viss mån har blivit placerad så att föremålet upptar så liten plats som möjligt.

      Jag tycker nog ändå att det är svårt att förstå vad en lättstuvad gummibåt är för något. De menar kanske egentligen att den är lätt att stuva undan – ”lättundanstuvad” alltså.

  4. Fredrik

    Jo, jag tänkte på den fjärde betydelsen också. Den är aningen långsökt, men intressant. Om man till exempel ställer in en stol i en flyttbil utan att riktigt orka hitta den där perfekta platsen, så är stolen alltså bara lättstuvad.

    Hur som helst, min vän Google berättar att ordet används ganska ofta i den första betydelsen. Trots allt.

  5. flaskhals

    hej larsa! jag gillar din blogg, den är väldigt finurlig. just sammansättningar har jag fnissat åt många gånger, och särskilt då sammansättningen barnläkare. barn får väl inte arbeta som läkare? det låter i alla fall hemskt otäckt att någon lite fyraåring står och gräver i mig med en skalpell. huvva. detta leder mig i sin tur vidare till ordet barnarbete som helt plötsligt också blir kefft. på sätt och vis kan man ju säga att en barnläkare ägnar sig åt barnarbete och ha rätt beroende på hur man väljer att tolka orden. antingen är det en underårig läkare som tvingas arbeta trots att denne inte har åldern inne, eller är det en läkare som tar extra väl hand om barn och också har som yrke att göra just detta. hänger du med?

    vi ses!

  6. Lou

    Hej Linnea

    För en tid sen fastnade jag för löpsedelsrubriken ”Arbogatyskan vill inte lämna Sverige” och var tvungen att twittra om det. På twitter.com/ettapelsin hittar du en massa liknande fynd. Läs och njut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s