Jag vet inte vilka som läser det här. Antagligen är det åtminstone några som är intresserade av språk. Kanske är någon av er kunnig inom fonologi (eller om det ska vara fonetik, jag lär mig aldrig skillnaden mellan de två). Det slog mig nämligen häromdagen när jag seglade ner för en rulltrappa att det skulle vara kul, om än inte direkt världsomvälvande, att se en studie i hur olika språk beskriver det ljudet som en rulltrappa häver ur sig. Jag vet inte så mycket om ljudlära, men det jag vet är att ljudhärmande ord kallas onomatopoetiska.
Det är ett grundläggande antagande inom språkvetenskapen att ord är godtyckliga. Det finns alltså ingenting i begreppet ”stol” som bestämmer att det måste användas för just en sån möbel. Onomatopoetiska ord, som ”kvack”, ”nöff” och ”mu” kan man tycka borde slippa denna godtycklighetsdom; de är ju bara en direkt härmning av hur ankor, grisar och kor faktiskt låter. Det är det som är så skoj. För på arabiska säger ankor ”bat-bat”, på japanska säger grisar ”buu”, och på nederländska säger kor ”boe”. Hur logiskt är det?
Kanske tycker inte ens svenskar att de hör ett ”kvack” från ankan. De kanske bara har lärt sig att det är så man skriver ljudet. Det är därför jag menar att det skulle vara kul att se hur de väljer att beskriva nya ljud, som inte redan har ett bestämt ord. Hur skriver man ljudet av en rulltrappa? Hur skriver man ljudet av ett kylskåp? Hur skriver man startsignalen på en mobiltelefon? Väljer folk med samma språk ungefär samma ord? Kan man se någon skillnad mellan folk som talar olika språk? Berätta för mig.
Linneas språkblogg 