En del av min magisterutbildning består av det som kallas läskurser. Det är kurser där man, no shit, läser. Bara. Man får en liten litteraturlista, man läser, när man tycker att man verkar kunna så går man till en examinator och säger det, och så får man tenta av sig. Jag vet inte om det framkommit, men permanent disciplin är inte min starka sida. Jag är fantastiskt bra på att göra jobbet när deadlinen flåsar mig i nacken, men om deadlinen är på ett så pass hypotetiskt plan som den är under en läskurs, ja då håller inte min nuvarande disciplin måttet. Så jag jobbar på den.
Jag har valt en läskurs i psykolingvistik, eftersom jag vill forska om hur människan tar in, bearbetar och förstår språk. En post i litteraturlistan utgörs av den gamla 80-talsdängan Tal och tanke, en antologi med Ulf Teleman i spetsen. Jag kanske kommer publicera små tankar jag stöter på under läsningen. På så sätt kan jag ju låtsas att mina bloggläsare ger mig fx (det sämsta betyget i Bologna-skalan, definition: ‘helt otillräckligt’) om jag inte lämnar in mina små tankar i tid. För säkerhets skull säger jag inte vilka deadliner jag tänker på, men jag ska försöka hålla dem. Vänligen betygsätt essäerna i kommentarsfältet.
Högaktningsfullt,
Magister Hanell
Linneas språkblogg 