Om missbrukarbeteendet, för övrigt

Tänk om detektivspelandet skulle vara det jag borde göra, och genusanalys det jag kände för att göra. Tänk om jag skulle slösa tid med att skriva uppsatser, och ha dåligt samvete för att jag spelar så lite dataspel.

Dessutom är det inte bara så att jag tänker på London-mord när jag genusgranskar. Jag tänker även på genusgranskning när jag löser London-mord. Ett exempel är att jag, eftersom jag kan avancerad klädfiberanalys, kan se på ett klädfiber om det kommer från en mans eller en kvinnas kläder. Jag tar aldrig fel. Och det händer aldrig att en man har haft på sig kvinnokläder. Ett annat är hur jag (den verkliga jag) ser på de misstänkta. För de misstänkta finns en uppsättning egenskaper: tung/lätt, kvinna/man, rakhårig/krullhårig, vänsterhänt/högerhänt och lättsmickrad/lättskrämd. Alla misstänkta är fabriksgjorda, och alla som är lättsmickrade beter sig på exakt samma sätt. Men jag uppfattar ändå de lättsmickrade kvinnorna som rara, och de lättsmickrade männen som hjälpsamma och professionella. De kvinnor som ledsnar på att svara på frågor (”At that, s/he clammed up quick”) tycker jag är irriterande och uppnosiga surkärringar, medan jag uppfattar männen som beter sig på samma sätt som inbundna och överlägsna manschauvinister.

Så jag skulle förstås kunna tänka mig att jag gör någon slags nytta även när jag spelar spel. Men inte fan får man vg för det.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s